Berättelsen om Alex, Del 17

”Alex!” Det är Jenny som ropar på mig från andra sidan gatan. Hon står utanför caféet och hjälper en tjej att lasta ur kartonger ur bakluckan på hennes bil. Jag sneddar över stenbeläggningen och undrar varför hon ser så angelägen ut. Hon ler som hälsning och drar med mig en bit bort.
”Din kompis Soda sitter ensam inne på caféet och hon ser alldeles moloken ut. Hon flirtade inte ens med mig. Hon beställde en kaffe och sen har hon bara suttit och glott ut genom fönstret i en halvtimme.”
”Min kompis var väl att ta i…” Jag kastar en blick mot caféet och där sitter mycket riktigt Soda och tittar tomt framför sig.
”Jag visste inte om jag skulle våga fråga henne om hon mår bra. Tänk om hon börjar flörta med mig igen? Det kanske är någon ny taktik hon har?” Jag skrattar.
”Okej. Jag gör väl ett försök då.”
”Juste. Jag kommer strax”. Jenny ler tacksamt och fortsätter lasta ur lådor.

Dörren pinglar och jag går rakt fram till Sodas bord.
”Hej”, säger jag glatt.
”Hej”, säger Soda långsamt och ser lite besvärad ut när hon känner igen mig. Jag drar ut stolen mittemot henne.
”Är du ok?”
”Jo, det är jag väl.” Hon tittar ner i bordet.
”Okej.” Jag sitter kvar mittemot henne och säger ingenting. Till slut tittar hon upp.
”Är det nåt fel på mig”, undrar hon.
”Öh.. nej? Vad menar du?”
”Ibland känns det som att alla andra blir ihop till höger och vänster, men jag är alltid singel.”
”Så du vill bli ihop med någon?”
”Det är klart.” Hon rynkar ögonbrynen.
”Okej.. nu känner jag dig inte så väl, men jag har fått intrycket av att du flörtar ganska mycket och är.. ja, ganska… framgångsrik på krogen.” Hon ler lite.
”Ja, men man måste ju börja nånstans. Inte för att det nånsin leder till nåt.” Hon ser uppgiven ut och jag suckar inombords och letar efter orden.
”Jag tror att…”, börjar jag. ”Om du flörtar med alla tjejer precis hela tiden, så är det inte någon av de tjejerna som känner sig speciellt utvald, eller tror att du menar allvar.” Soda ler och ser nästan lite skamsen ut.
”Jag tror Elin och Therese har försökt säga det några gånger. Men jag är så van, det är svårt att sluta. Och det funkar ju ibland.” Hon ler lite busigt.
”På de fulla tjejerna på krogen? Men kan det kanske vara så att de inte är ute efter något seriöst förhållande?” Soda skrattar och rodnar lite.
”Det kan vara så.” Dörren pinglar och Jenny och biltjejen kommer in med sina kartonger. Jenny öppnar köksdörren med ryggen och de fortsätter in mot kontoret.
”Du kanske skulle prova att träffa någon på något annat ställe än på krogen”, föreslår jag.
”Som vaddå?”
”Genom kompisar? Eller på Internet kanske?” Hon gör en missbelåten min.
”Jag vet inte. Internet… Då försvinner ju liksom en del av.. kontakten.”
”Ja, då försvinner den delen där du raggar upp tjejer du inte känner och tar med dem hem.” Soda skrattar igen.
”Är du alltid såhär fräck”, undrar hon.
”Jag trodde du ville veta vad jag tycker”, säger jag och ler oskyldigt.
”Jo. Det vill jag. Så…Flörta mindre… det blir tråkigt…” Hon suckar.
”Men du behöver ju inte sluta prata med folk. Du kan prata med folk och vara trevlig mot folk. Det är en helt annan sak än att flörta med dem. Om du slutar skoja och flörta hela tiden och låter folk se vem du är istället, så tror jag många skulle gilla dig riktigt mycket. Och ta dig på allvar.” Hon nickar.
”Jag ska försöka.”

.