Berättelsen om Alex, Del 18

”Jag är så nöjd med de här förslagen”, säger Angela en gång till innan hon försvinner ut genom dörren och iväg till nästa möte. Carolin och jag ser på varandra och nickar, nöjda med vår insats. Vi har flera förslag på bilder och texter för de olika böckerna och om en timme ska vi åka till Barriär förlag och presentera dem för kunden. Jag är ohyggligt nervös, men jag är glad att det är Carolin som ska hålla i presentationen. Hon verkar kunna hålla sig kall och professionell när det behövs. Kanske är det att hon har mer erfarenhet än jag, eller så är det för att jag vet att jag tar åt mig för mycket och på ett personligt plan om kunden inte skulle gilla mina idéer.
”Det är väl bäst vi packar ihop och ger oss iväg nu då”, säger Carolin och stänger sin laptop. Vi tar våra väskor och går mot hissen. Jag ser min spegelbild i glaset på vägen ut och känner mig lite lugnare. Även om jag känner mig som en förskrämd unge på insidan så ser jag åtminstone ut som en proffsig business woman på utsidan. Nu gäller det bara att ingen genomskådar mig som nybörjare.

”Du, när det gäller presentationen”, börjar Carolin.
”Ja?”
”Vi kan väl göra som så, att jag berättar hur vi tänkt och svarar på kundens frågor i första hand och när det kommer en fråga som jag känner att det är bättre att du svarar på så gör jag så här…” Hon håller ut händerna i en gest mot mig. ”Bara så att vi inte pratar i mun på varandra, för det ser inte så snyggt ut. Och om du har något att tillägga, om jag glömmer något, kan du också bara höja handen lite så jag ser det.”
”Bra.” Jag känner mig jättenervös igen och jag tror Carolin ser det.
”Det är ingen fara”, säger hon och lägger handen på min axel. ”Det är trevliga människor och vi vill samma sak, att skapa en bra reklam. Om du har klarat av att vara tillsammans med Marie borde det här vara en barnlek.” Jag skrattar och känner på mitt mutterörhänge. Hård och tuff, klarar allt, bestämmer jag. En halvtimme senare står vi framför entrén till Barriär förlag.

.