Berättelsen om Alex, Del 24

Jag slår upp ena ögonlocket. Ett ljud har stört min sömn. Jag inser att det är någon som knackar på dörren till mitt rum.
”Alex, är du vaken”, hör jag Annas röst från hallen. Jenny vaknar också bredvid mig och ser sig yrvaket om.
”Vill du ha frukost? Vi har inget hemma så jag tänkte gå ner och handla nåt.”
”Ja tack”, ropar jag och märker att min röst är lite skrovlig. Jag harklar mig. ”Handla åt två för jag har besök.” Det blir tyst utanför dörren.
”Två frukost”, hör jag hennes frågande röst.
”Ja tack.” Annas steg försvinner iväg och Jenny skrattar.
”Har du också lite ont i huvudet”, undrar hon.
”Ja, jag brukar inte dricka så mycket vin.” Sedan infinner sig en pinsam tystnad. Jag vet inte om hon också försöker minnas hur vi hamnade här. Jag tror att jag frågade henne om hon ville komma med upp en stund. Hon såg så oemotståndlig ut där hon satt i soffan, speciellt som jag redan hade sett henne halvnaken och visste att hon bara hade bh på sig under den där dragkedjan. Jag hade inga problem att ta för mig av henne då, att smeka varje del av hennes varma mjuka kropp och njuta av hennes beröring. Nu känner jag mig plötsligt väldigt naken, men jag inser att det skulle se konstigt ut om jag försökte dra mig bort från henne.
”Kan jag låna duschen”, undrar Jenny och sätter sig på sängkanten.
”Javisst. Det finns en handduk i nedersta lådan.” Jag pekar på byrån i rummets ände. När hon går naken över trägolvet kan jag inte låta bli att njuta av hur vacker hon är. Hon ler mot mig innan hon försvinner ut genom dörren. Sedan är jag ensam med mina tankar.

Jag försöker gå igenom allt en gång till. Vad hände egentligen igår? Jag minns att jag ville prata mer med Lis Nygård, men hon blev ivägdragen av Marie. Och Jenny då? Jag hade gillat henne från den första stund jag såg henne. Ändå hade jag aldrig trott att vi skulle hamna i säng. Det var något som gjorde att hon kändes nästan som en syster för mig. Kanske att vi var så lika. Eller så var det att jag gjorde felet att jämföra henne med Marie. Så starkt som jag kände för Marie har jag aldrig känt för någon och jag har aldrig upplevt sådan elektricitet. Jag blev alldeles vild och upphetsad så fort jag var i närheten av henne. Vi hann knappt börja prata innan vi hade slitit av varandra kläderna. Ett helt år gick och vi hade fortfarande inte lugnat ner oss. Men var det normalt? Kan man ens bygga ett förhållande på en sån passion? Ska man inte prata och lära känna varandra? Det var inte hennes starka sida, att öppna sig och dela med sig av sina känslor och tankar. Kanske var det därför hon lämnade mig. Kanske insåg hon att det inte kunde fortsätta så hur länge som helst.

Jag reser mig ur sängen och drar fram ett par jeans och en t-shirt ur lådorna. Sedan hör jag hur Anna kommer in genom ytterdörren.
”Hej, säger hon. ”Jag hoppas du och din kompis är hungriga. Jag har handlat riktig bakfyllefrukost. Den där festen på jobbet blev lite blötare än jag tänkt mig.” Jag kramar om henne och tar matkassen medan hon drar av sig skorna. I köket börjar jag packa upp de små paketen från cafét på matbordet. Anna kommer in och ser sig om, men hon hittar ingen övernattningskompis.
”I duschen”, säger jag.
”Så..? Vad hände igår”, undrar hon. ”Var festen på förlaget bra?”
”Jo.. Eller.. Vi var faktiskt inte där så länge”, börjar jag. Då kommer Jenny in i köket.
”Åh”, säger Anna förvånat och ler. ”Jenny är det va?”
”Ja. Hej Anna.”. De tar snabbt i hand och Anna skrattar.
”Men vad knäppt”, utbrister hon. ”Jag har just handlat frukost på ditt café.”

.