Det första jag tänkte när jag lade mig i hängmattan med Birgitta Stenbergs bok "Fritt förfall" i handen var att det är en smal bok. Ja, rent fysiskt alltså. Den är bara 148 sidor lång.
Handlingen utspelar sig 1951 i Stockholm, i Paris och på Capri. Det handlar om Caroll, som gör allt för att hitta andra människor att leva på, så att hon istället kan sitta på caféer och barer och diskutera skrivande och skapande och ta en drink och knapra Fenedrin med sin vän Raul.
Caroll träffar på den rika amerikanskan Martha på Rivieran och inleder ett förhållande med henne för att bli försörjd, men hon måste erkänna för sig själv att hon också är attraherad av Martha. Martha är dock inte helt psykiskt stabil och mår egentligen inte bra av att Caroll utnyttjar henne. Det blir en balansgång för Caroll att hålla Martha på humör och samtidigt kunna leva som hon vill för Marthas pengar.
Jag tycker att man får veta ovanligt lite om huvudpersonen Carolls tankar. Man får se vad hon gör, men man får sällan veta varför hon gör det. Allt hon gör är också mycket kortsiktigt, som om det viktigaste i livet vore att slippa arbeta en dag till och få en till drink. Det verkar finnas en distans mellan Caroll och livet, och hon håller sin distans även till läsaren av Fritt förfall, för hon är fortfarande ett mysterium för mig när jag slutat läsa.
När jag lägger ifrån mig boken tänker jag: Jaha, vad är det nu jag har läst? Det fanns ingen början och inget slut. Det var hela tiden mitt i, som en beskrivning av en liten del av någons liv. Caroll fortsätter sin resa utan läsaren och det känns rätt skönt, för i ärlighetens namn var jag lite trött på henne.
En recension av: Angelica
Handlingen utspelar sig 1951 i Stockholm, i Paris och på Capri. Det handlar om Caroll, som gör allt för att hitta andra människor att leva på, så att hon istället kan sitta på caféer och barer och diskutera skrivande och skapande och ta en drink och knapra Fenedrin med sin vän Raul.
Caroll träffar på den rika amerikanskan Martha på Rivieran och inleder ett förhållande med henne för att bli försörjd, men hon måste erkänna för sig själv att hon också är attraherad av Martha. Martha är dock inte helt psykiskt stabil och mår egentligen inte bra av att Caroll utnyttjar henne. Det blir en balansgång för Caroll att hålla Martha på humör och samtidigt kunna leva som hon vill för Marthas pengar.
Jag tycker att man får veta ovanligt lite om huvudpersonen Carolls tankar. Man får se vad hon gör, men man får sällan veta varför hon gör det. Allt hon gör är också mycket kortsiktigt, som om det viktigaste i livet vore att slippa arbeta en dag till och få en till drink. Det verkar finnas en distans mellan Caroll och livet, och hon håller sin distans även till läsaren av Fritt förfall, för hon är fortfarande ett mysterium för mig när jag slutat läsa.
När jag lägger ifrån mig boken tänker jag: Jaha, vad är det nu jag har läst? Det fanns ingen början och inget slut. Det var hela tiden mitt i, som en beskrivning av en liten del av någons liv. Caroll fortsätter sin resa utan läsaren och det känns rätt skönt, för i ärlighetens namn var jag lite trött på henne.
En recension av: Angelica
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar