Sommarnovellen, del 8

Sofie hävde sig upp ur vattnet och satte sig på klippan, bara någon meter bort från Lina, för klippan var inte större än så.
”Är du nyinflyttad här”, frågade hon.
”Ja, mina föräldrar har skaffat ett hus nere på norrsidan”, sa Lina. ”Det är faktiskt första gången jag är här. Det är väldigt vackert.” Sofie nickade.
”Jag tycker det här är den finaste platsen på hela ön”, sa hon och tittade ut över skären. ”Skickligt av dig att hitta den redan under ditt första besök.” Lina log.
”Det var mest en slump. Jag kunde inte sova så jag tog en promenad och utforskade omgivningarna. Jag tyckte det stora klippblocket var så häftigt.”
”Så du har sömnproblem”, undrade Sofie.
”Mardrömmar. Jag var med om ett rån för ett tag sen.”
”Så hemskt..” började Sofie, men hann inte fråga mer innan hon blev avbruten.
”Och du”, sa Lina snabbt. ”Passar du på att ta dig ett dopp innan dina barn vaknar? Eller lämnar du dem med din man kanske?” Sofie skrattade.
”Jag har inga barn. Det är min systers barn och min systers man också för den delen.”
”Åh. Jag såg dig med dem häromdagen, så jag bara antog…”
”Det är ingen fara. Det är inte första gången det händer.”
”Du kanske har den rätta mammakänslan? De är rätt lika dig också.”
”Ja, vi får väl se..”, sa Sofie tankfullt.
”Se vad”, undrade Lina.
”Jaha, sa jag det högt”, sa Sofie och skrattade. ”Ibland vet jag inte vad jag tänker och vad jag säger…” Lina såg uppmuntrande på henne. ”Jag skulle nog vilja ha barn en dag”, fortsatte Sofie. Men inte ensam. Och det är inte lika lätt att skaffa barn när man inte är intresserad av män.” Lina hoppade till.
”Du är inte intresserad av män?”
”Nej”, sa Sofie. Jag trodde faktiskt att inte du var det heller. Eller har jag fel?”
”Neej. Nej, du har inte fel.” Lina skrattade nervöst. Hon kände sig plötsligt väldigt naken. ”Men hur visste du det”, undrade hon.
”Jag vet inte”, sa Sofie. ”Det är bara nåt med dig som… Det är en känsla jag har.” Lina log.
”Ibland tror jag nästan att jag har den känslan också, när jag ser någon. Men ibland tror jag att jag bara blandar ihop den med vem jag själv är attraherad av.” Sofie skrattade. Hon såg på Lina där hon satt, så snygg och alldeles naken i morgonsolen.
”Det kan vara så”, sa hon och log. Lina bet sig i läppen och kände hur hennes hjärta slog fortare och hur hennes bröstvårtor blev styva. Hon kände sig otroligt generad. Sofie skulle se det. Det fanns en orsak till varför man hade kläder på sig när man flirtade med vackra flickor. Lina började snabbt dra på sig byxorna.
”Jag måste gå nu”, sa hon och vände sig bort från Sofie, mot havet.
”Hur länge stannar du på ön”, undrade Sofie.
”Jag vet inte. Fyra-fem veckor kanske”, sa Lina medan hon drog tröjan över huvudet.
”Vill du ta en paddeltur med mig i morgon”, sa Sofie, fortfarande med blicken fäst på Lina. Lina vände sig om och log.
”Ja. Gärna.”
”Bra. Möt mig här klockan sju. Ta med badkläder och flytväst.”

.