Under ytan, Sista delen

Niamh satt i skuggan i en av solstolarna utanför huset och lyste upp när Georgie kom gående från stranden. Hon reste sig och mötte Georgie vid kanten där den vita sanden förbyttes i kort gult gräs.
”Hej, var har du varit?”, sa hon mjukt.
”Jag tog en liten promenad bara”, sa Georgie och gav henne en kram. Hon fick en kyss tillbaka. Den blev lång och het, som alltid. Så hade det varit sedan första gången Niamh kysste henne. Hela hennes kropp sögs direkt till henne om hon så bara hade nuddat huden på Georgies arm med sitt lillfinger. Hon var magnetisk.
”Kom, vi går till mitt rum”, sa Niamh leende med upphetsning i ögonen och tog hennes hand. Georgie hade inga invändningar. Hon längtade efter att känna Niamhs nakna kropp ovanpå sig och hennes fingrar i sig. Hon hade helt glömt bort samtalet med Magnus Wretman.

Det var först när de hade älskat och Niamh låg på hennes arm och Georgie strök hennes hår som tankarna började återvända. Hon funderade just på hur hon skulle börja när Niamh tittade på henne och log.
”Berätta om Sverige”, sa hon.
”Om Sverige? Det är väl inte så annorlunda mot Irland. Jo, kanske att vi har lite mer snö. I alla fall i norr. Och stora ytor med bara en massa mörk skog på. Men där jag bor, i Stockholm, är det mycket vackert. Tycker jag i alla fall. Det finns mycket vatten överallt och en vacker skärgård utanför.”
”Känner du dig hemma där?”, undrade hon. Georgie nickade.
”Ja, det gör jag.”
”Jag skulle också vilja känna mig hemma nånstans”, sa Niamh och vände ner blicken mot Georgies bröst igen. ”Nu när jag var på Irland kände jag mig inte alls hemma. Jag kände mig bara ensam. Jag ville därifrån så fort som möjligt. När jag kom hit igen kände jag mig direkt mycket lättare och gladare. Men det var inte för att jag trivs så bra i Thailand, Georgie. Det var för att du var här.” Hon tittade lite oroligt upp på henne. ”Skrämmer jag dig nu?”, undrade hon. Georgie skrattade.
”Inte alls. Jag blev bara väldigt glad.” Hon drog Niamh närmare sig och tog mod till sig. ”Vill du komma med mig? Till Sverige?” Niamh såg på henne och log stort.
”Skulle du vilja att jag kom med dig?”
”Ja”, sa Georgie, utan någon som helst tvekan.
”Då kommer jag med dig.” Georgie smälte orden länge, för att vara säker på att hon hört helt rätt. Hon andades ut och det var som en varm flod vällde fram genom kroppen. Hon ville le men istället bet hon sig i läppen och en tår trillade ner längs hennes enda kind. Hon torkade snabbt bort den, men Niamh märkte det och reste sig från hennes arm.
”Georgie, är du ok”, undrade hon.
”Ja, jag mår jättebra”, sa Georgie leende och torkade bort en tår även ur det andra ögat. Niamh skrattade och kramade om henne och kysste hennes hals.
”Du måste vara det finaste i hela världen, Georgie.”