Sommarnovellen, del 7

Lina såg på klockan: halv sex. Nå, det var rätt bra ändå. Dessutom skulle hon kunna ta sig sin simtur idag med. Om den snygga tjejen mot förmodan fick för sig att dyka upp så kom hon väl ändå inte förrän vid sjutiden. Lina drog på sig en bikini och t-shirt och träningsbyxor ovanpå det. Sedan gick hon iväg längs grusvägen. Långt bort vid vägens slut försvann någon morgontidig joggare iväg mot andra delen av ön. Fanns det fler som inte kunde sova, undrade hon. Fler som hade mardrömmar? Eller så var det bara en ihärdig löpare som steg upp frivilligt för att utnyttja morgonsvalkan. Lina hade själv joggat tidigare. Varför hade hon slutat med det? Hon mindes inte, men hon bestämde sig för att hon skulle börja igen.

Nere vid Stora stenen, som hennes mamma hade upplyst henne om att platsen hette, var det tomt även denna morgon. Det var hennes egna privata paradis. Hon satte sig en stund i morgonsolen på klippan och bara njöt. Sedan gled hon ner i vattnet och tog en simtur. Den blev riktigt lång, men det var ju så skönt i vattnet. Till slut började hon känna sig hungrig och hon simmade in mot den släta klippan.

Sofie var missnöjd. Vad trögt det gick. Och ändå hade hon haft en vilodag. Inte kunde väl den där vinaftonen hänga sig kvar i kroppen fortfarande? Hon gick försiktigt över rötterna och klättrade ut vid sidan av Stora Stenen. Hon kunde inte låta bli att skrika till för hon var inte alls beredd på att det skulle vara någon där. Den nakna tjejen som just hade hävt sig upp ur vattnet skrek också till och tappade balansen. Hon föll bakåt, ner i vattnet igen. Sofie sprang fram till kanten.
”Åh, förlåt! Gick det bra?” Ett huvud tittade upp ur vattnet och mötte henne med ett gapskratt. Sofie mötte hennes blick och kunde inte låta bli att börja skratta själv. ”Men alltså, förlåt, verkligen”, försökte hon få fram medan hon torkade skrattårarna ur ögonen. ”Det brukar aldrig vara någon här, så jag var inte alls beredd.” Lina log och skämdes lite för sig själv, men hon kunde ju inte gärna erkänna orsaken till att hon kände till tjejens hemliga badställe.
”Det är ingen fara. Vi blev nog lika förvånade båda två. Jag heter Lina”, sa hon och sträckte upp handen ur vattnet.
”Sofie”, sa den ljushåriga och log. ”Ursäkta min vilda morgonlook. Jag brukar gå rakt upp ur sängen och ut på min morgonjogg innan jag avslutar med ett dopp här.”
”Åh, det var inte meningen att sno ditt badställe”, sa Lina oskyldigt. Sofie skrattade.
”Jag kan nog inte säga att jag har ensamrätt på det. Och det finns säkert plats för oss båda.”

Det var först nu Lina insåg att hon stod naken framför Sofie. Visserligen med vatten upp till halsen, men ändå. Hon begrundade situationen. Sofie verkade inte ha några tankar på att gå därifrån och dessutom hade hon redan sett allt. Lägg till det att hon är hetero, gift och har barn. Lina hade inga problem med nakenhet. Hon var nöjd med sin kropp. Hon var smal och senig och hennes bröst var kanske inte så stora, men proportionerliga med hennes kropp. Hon hävde sig upp ur vattnet.
”Är det okej om jag sitter här och torkar? Jag har ingen handduk med mig.”
”Och inga badkläder”, sa Sofie leende, som om hon just hade upptäckt det.
”Ska du säga”, flög det ur Lina innan hon hann tänka sig för. ”Jag ser inte att du har några med dig heller”, lade hon snabbt till.
”Nej”, sa Sofie och log. ”Nej, det brukar inte behövas.”
”Du behöver inte ha några för min skull”, sa Lina och log stort igen. Sofie tvekade en sekund, men drog sedan av sig kläderna och dök i. Hon kom upp lite längre ut.
”Det är helt otroligt skönt idag”, sa hon. Lina nickade.”Mm, jag vet.” Sofie log mot henne och simmade ut i viken. Lina satt kvar på klippan och tittade efter henne. Hon kanske borde gå nu, men hennes kropp ville inte flytta sig ur fläcken. Varför inte bara ge efter och njuta av stunden? Nakna snygga småbarnsmammor har man inte ofta för sig själv.



.