Sommarnovellen, del 6

När Sofie vaknade var klockan tolv. Något plingade. Hon sträckte sig efter sin mobil och såg ett sms från Annika: ”Komma hit och mumsa på lite baksmällerester med oss?” Sofie log. Det kändes lagom att sitta i skuggan på Annikas terrass och äta av den överblivna festmaten. Hon skickade iväg ett ”Jag kommer om en halvtimme!” innan hon tittade ut genom fönstret. Inga små pojkar, pojkars mammor eller mormödrar syntes till. Antingen var de nere vid stranden eller så var de på andra sidan det stora huset. Sofie svepte handduken om sig och gick ut till farmors utedusch på baksidan av huset. En stor svart cistern hängde på väggen, full av solvarmt vatten. Hon drog för draperiet och skruvade på handtaget så att vattnet strilade ner över henne. Det var alltid lika skönt. Hon sträckte sig efter schampot.

Tio minuter senare cyklade hon iväg längs grusvägen. Helt fräsch kände hon sig ändå inte och hon var glad att hon hade sluppit träffa på sin mamma innan den värsta baksmällan hade lagt sig. I den långa uppförsbacken kom den snygga tjejen i militärshortsen gående. Idag såg hon mer avslappnad ut när hon log och sa hej. Sofie hälsade tillbaka och när hon hade cyklat förbi kunde hon inte låta bli att vända sig om och få en glimt till av henne. Tyvärr råkade tjejen vända sig om precis samtidigt och hon kände hur hon vinglade till. Innan hon hann bromsa var hon halvvägs ner i diket.
”Fan”, slapp det ur henne. Medan hon drog upp cykeln på vägen igen kom tjejen fram till henne.
”Gick det bra?”, undrade hon, men Sofie kunde inte hjälpa att hon tyckte det såg ut som att hon var lite road.
”Jadå, ingen fara”, sa Sofie och kände hur kinderna hettade. ”Jag... eh.. måste vidare. Jag är bjuden på lunch.”
”Okej”, sa tjejen och log så att Sofie drog efter andan. ”Vi ses.” Sofie försökte pressa fram ett litet leende tillbaka innan hon hoppade upp på cykeln och trampade vidare.

Vilket intryck hon måste ha gjort. Tjejen som har baksmälla, stirrar efter folk och cyklar i diket. Något gjorde ont på hennes smalben. Hon tittade ner och såg att blodet rann nedanför knäet. Vad Annika skulle reta henne för det här.

.