Under ytan, Del 25

Georgie gick ensam längs stranden. Tankarna surrade i huvudet. Hon hade blivit så inne i sitt nya thailändska liv att hon nästan hade glömt bort det liv som väntade på henne hemma i Sverige. Men det var inte saknaden efter de lediga dagarna, dykningen eller ens att vara utan Sam som lade en mörk skugga över hennes ansikte när hon tänkte på att lämna Thailand.

I vanliga fall hade hon inga problem att tackla nya utmaningar eller förändringar i sitt liv. Det nya jobbet låg till exempel i Göteborg. Själv bodde hon i Stockholm, men det var inte något hon såg som ett problem. Ändrades omständigheterna brukade hon gilla läget och bara fortsätta leva därifrån. Hon hade blivit erbjuden precis det jobb hon ville ha, utan att ens söka det. Det var goda nyheter. Och tjänsten skulle inte tillsättas förrän om tre månader. Hon kunde få tre månaders semester till i Thailand och hon kunde hjälpa Michael med turisterna under hela den tid hon lovat.

Men Niamh… Med Niamh var tre månader inte lång tid. Hon ville inte lämna henne. Hon ville inte sitta ensam på sitt nya fina kontor i Göteborg när Niamh var i Thailand. Hur skulle hon kunna göra det? Dessutom skulle hon känna sig som en skurk. När hon äntligen hade fått Niamh att öppna sig och lita på henne, skulle hon då svika henne och bara lämna henne? Det gjorde ont när hon tänkte på det.

Georgie hade försäkrat Magnus Wretman om att hon var väldigt intresserad av jobbet, men att hon ändå skulle behöva tre dagars betänketid. Det hade hon fått. Hon suckade. Vad skulle den hjälpa? Hur länge hon än tänkte stod det fortfarande mellan Niamh och jobbet.