Berättelsen om Alex, Del 35

Carolin och jag har suttit i flera timmar och försökt kläcka en bra idé för en plåsterreklam, men det vill sig inte. Jag känner mig rastlös och inte alls närvarande.
”Vet du vad man gör, när det inte funkar”, undrar Carolin.
”Nej, vad gör man?” Jag suckar och lutar hakan i handen
”Man sover på saken.”
”Jaha...” Jag tittar upp på väggklockan. ”Men tre är kanske lite tidigt att gå och lägga sig?” Carolin skrattar.
”Kanske det, men jag tycker vi bryter för idag. Vi har ändå jobbat över så mycket på sistone.”
”Mm. Det låter skönt.”

Idéerna börjar växa fram i huvudet medan jag promenerar hemåt, men det är inte plåster jag tänker på. Det är ett teparty för djuren i Lis barnbok. Ända sedan jag läste manuset har jag sett olika bilder framför mig. Jag måste fort hem så jag får börja rita.

Det är tyst och tomt i lägenheten och jag sätter mig med mitt block i soffan. Det går så fort och lätt att rita idag. Efter två timmar har jag gjort två skisser. Jag undrar om de ser ut så som Lis tänkt sig. Vi pratade inte så mycket om det. Det enda jag vet är att hon vill ha bilderna i samma stil som i reklamen jag ritade för Barriär. Jag lägger bilderna i scannern medan jag skriver in Lis mailadress på Barriär. Jag skriver bara en kort mening innan jag trycker på Skicka: Är det något i den här stilen du har tänkt dig? Sedan går jag ut i köket och gör en kopp te. Efter fem minuter ringer min mobil och jag plockar upp den från bordet och svarar.
”Betyder det här att du vill göra barnbok med mig”, hör jag Lis röst. Jag ler för mig själv.
”Jag vill hemskt gärna göra barnbok med dig.”
”Underbart. Det gör mig väldigt glad.”
”Mig med.”
”Jag tycker väldigt mycket om dina bilder. Jag älskar hur du ritat djuren! Det är några saker bara. Det kanske är fånigt, men det är bara vissa saker som jag liksom sett framför mig…”
”Berätta!”
”Ja.. om jag kan beskriva det. En sak som jag jättegärna skulle vilja ha med är Igelkottes stora blå tekopp. Den vet jag precis hur den ser ut. Det är min mormors gamla tekopp som jag har hemma i skåpet.”
”Har du någon bild på den?”
”Jag vet inte. Kanske. Och sen är det några andra saker också som.. jag kan nog inte beskriva dem över telefon. Kan jag komma över?”
”Jaa… visst!” Jag lägger ifrån mig mobilen och ser mig omkring. Lis Nygård kommer hem till mig. Ser lägenheten respektabel ut?

.