Inne i garderoben är det instängt och trångt.
Utanför vet ingen vad som väntar.
I garderoben växer tankar av oro till en gigantisk fobi.
Om du kliver ut, slås ditt liv i spillror?
Kommer människors syn på dig att förändras?
Blir du utstött, hånad eller hatad?
Kommer dina vänner att bli rädda?
De visste aldrig vem du egentligen var.
Vem är du nu?
Nej, du väntar lite till.
Säkert löser sig allting om du väntar lite till.
Åtminstone blir saker bekväma just nu om du väntar lite till.
Jag vill ändå berätta för dig,
att utanför garderoben syns allting i ett nytt ljus
Utanför garderoben är du fri
Alla rädslor du byggt upp,
om vad de andra skulle tycka om dig,
det var bara ett fantasibygge.
De älskade dig då och de älskar dig nu.
Du är precis densamma fortfarande,
bara mer hel.
Människor blir glada av att du vågar visa dem
vem du är, stolta över ditt förtroende.
Inte alla, säger du buttert.
Men vet du vad?
Om någon människa inte skulle respektera dig,
när du visar dig precis sådan som du är,
är den människan värd din uppoffring?
Lägger du hela ditt liv och din frihet på is,
för någon som inte förstår dig?
När du vågar dig ut i ljuset,
när du står där, stark och stolt
då är det dina riktiga vänner du ser.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
I know the feeling. Men typ alla jag känner är mer eller mindre emot det så det är svårt... Men jag har iallafall berättat för ett par kompisar och de har tagit det bättre än jag vågade hoppas. Snart borde jag väl ta tag i att berätta för päronen. Men ja. Lär bli motstånd och jag vet inte om jag orkar med det...
Är du säker på det? De flesta människor är rädda för det okända. Sånt som är främmande är lätt att skoja om. De flesta som gör det idag skulle nog inte göra det om de visste att det sårade dig. Och de flesta som gör det idag skulle nog inte tro att det var så läskigt med gaymänniskor om de visste att du var gay. Man får lära dem att det inte är något att vara rädd för, och ge dem lite tid att inse det.
Och föräldrar, de älskar för det mesta sina barn så mycket att det överväger deras rädslor. De förstår ändå oftast att det inte går att sluta vara gay, att det är något man fötts till och inte något man hittat på för att göra dem besvikna.
Lycka till
/E
riktigt fint :)
Skicka en kommentar