Berättelsen om Alex, Del 41

Det känns skönt att sitta i soffan och rita. Jag kopplar bort alla andra tankar och lever mig in i Igelkottes värld. Den är enkel, mjuk och färgglad. Igelkotte slipper kärleksbekymmer. Han har bara vänskapliga relationer och det verkar han väldigt nöjd med. Hans största problem i livet är en försvunnen tekopp. Om han bara visste hur bra han har det. Lis och jag sitter i flera timmar och skissar. Jag tycker om hennes fantasi och känsla för detaljer. Igelkottes kök och trädgård är fulla av små roliga och konstiga prylar som barn kan sitta länge och titta på. Sakta börjar boken börjar växa fram. Vid tretiden tittar Lis upp och undrar om jag också är hungrig.
”Ni har ett café härnere ju. Vi kanske kan hämta upp något därifrån?” Tankarna susar snabbt genom mitt huvud. Det är lördag. Jenny borde inte jobba idag. Men vågar jag gå in där? Magkänslan säger ett starkt nej. Men vad ska jag säga till Lis? Det är långt till nästa matställe.
”Jaa… Skulle jag kunna be dig om en tjänst? Jag skulle behöva ringa ett samtal. Orkar du gå ner och hämta mat så länge?”
”Självklart”, säger Lis och reser sig. ”Vad vill du ha?”

När hon har stängt dörren slappnar jag av och tittar ut på den grå hösthimlen. Jag undrar om Jenny skulle känna igen Lis om hon var där. De har aldrig träffats, men hon kanske har sett henne på baksidan av böckerna hon köpt in. Jenny verkar lägga märke till och minnas precis allting. I mitt halv sovande tillstånd tycker jag att det bara har gått någon minut när jag hör dörren öppnas, men i verkligheten är det säkert en kvart. Vi flyttar undan skisserna och plockar upp maten på soffbordet.
”Åh, det var gott att äta nu”, säger Lis. ”De här grillade mackorna är riktigt bra faktiskt.”
”Mm.” Jag hugger in på min mat och väljer glupskt en stor tugga.
”Den där tjejen som jobbar där. Jag tror jag har sett henne förut någonstans.” Jag stelnar till.
”Jo.. Hon brukar ha lesbiska Tupperware-partys. Kanske du har varit på ett sånt?”
”Jahaa! Ja, du har rätt! Jag var hos min kompis Lena för nåt år sen och den där tjejen var där och sålde grejer. Hon sa förresten nån så konstig sak. Att jag skulle hälsa dig att det var okej om du kom själv, eller nåt sånt. Förstod du nåt av det?” Jag suckar.
”Ja..”
”Har du ihop det med cafétjejen?”
”Njae.. Vi har dejtat ett tag, men nu ska vi försöka vara vänner.”
”Jaha. Förlåt om jag är för nyfiken. Det kommer liksom naturligt hos mig.”
”Det är ingen fara.” Jag ser hur Lis hjärna arbetar.
”Men..det är inte…? Är det på grund av Marie som du.. som ni..?”
”Nej. Eller… Äsch, jag vet inte. Jenny, alltså cafétjejen, tror att jag vill ha Marie tillbaka.”
”Jaha. Men hon har missförstått det..?”
”Hon har väl lite rätt, för jag kommer nog aldrig kunna älska henne så som jag älskade Marie. Men.. Jag vet inte om jag skulle kunna bli ihop med Marie igen heller. Det var någonting som förstördes när hon lämnade mig. Jag tror aldrig det kan bli likadant igen. Förstår du hur jag menar?”
”Ja. Jag försökte bli ihop med ett ex en gång. Men det finns alltid en anledning till att det tog slut första gången och antingen finns den anledningen kvar, eller så gör den sig påmind ändå.”
”Ja.” Jag nickar.
”Så.. egentligen skulle man kunna säga att du är singel?” Jag skrattar.
”Ja, jag är väl det. Eller så är känslomässig röra ett bättre ord."
”Röror brukar lugna ner sig förr eller senare. Det är bara att vänta ut dem. Du verkar i alla fall ha kommit en bra bit på väg redan.”

Jag funderar. Har jag bestämt mig? Saker låter så klara och enkla när det är hjärnan som talar, men sen, när jag väl sitter där, och ett par vackra ögon ser på mig, då känner jag mig inte alls lika säker på vad som är rätt.

.