Berättelsen om Alex, Del 40

”Alex?” Någon lägger en hand på min axel och jag får anstränga mig att öppna mina sömndruckna ögon.
”Mm?” Jag sträcker på mig och ser Anna sitta på sängkanten.
”Vad du ser ut… Jag tänkte bara informera dig om att din kompis Lis sitter i köket och du har tydligen sagt att hon skulle komma klockan elva.”
”Shit.. Är klockan redan elva?
”Ja, men det är lugnt. Hon har fått en kopp kaffe hos mig och Sussi i köket.”
”Sussi? Är inte hon i New York?” Jag gnuggar ögonen.
”Jag hämtade henne på flygplatsen igår, remember? Hur är det med dig egentligen?”
”Inte så bra. Marie fick mig att gråta och Jenny och jag har tagit paus.”
”Oj. Inte bästa dagen att få besök kanske. Men du får väl försöka ta dig i kragen medan hon är här… Du kanske borde börja med en dusch. Skynda dig så uppehåller vi Lis i köket så länge. Men vi måste vi gå snart.”
”Okej. Tack.”

Jag masar mig ut till duschen. I ögonvrån ser jag Lis sitta vid köksbordet mittemot Anna och Sussi. Hon pratar och ser glad ut och jag känner mig lite lättare. Jag måste skärpa till mig och försöka bara vara här och nu. Jag har ju sett fram emot att fortsätta arbetet med boken. Under duschens varma strålar vaknar jag till liv. Jag skyndar mig att dra på mig jeans och en t-shirt och går ut i köket. Lis ler mot mig och jag ger henne en kram.
”Förlåt Lis. Jag brukar inte försova mig..”
”Det är ingen fara. Jag har haft väldigt trevligt här i köket och fått kaffe och smörgås också.” Anna sätter ner en kopp framför mig.
”Jag gjorde lite mer kaffe. Vill du ha Alex?” Hon börjar hälla upp åt mig innan jag hinner säga något. ”Lite mer”, frågar hon Lis, men den här gången väntar hon på svar.
”Tack gärna.”
”Nu får ni ursäkta oss, men vi måste gå. Vi är bjudna på lunch hos Sussis föräldrar och vi måste hämta upp alla presenter först.”
”Jaha. Är det nån som fyller år”, undrar Lis.
”Nej, jag har varit i New York”, säger Sussi och ler.
”Aha, ja då brukar man ju handla en del.” Jag säger ingenting. Jag har inte varit i New York och vet inte hur mycket man brukar handla där. Jag njuter av det varma kaffet och hoppas att det får mig att vakna till liv. Anna och Sussi försvinner ut genom dörren och Lis vänder sig till mig.
”Jag hoppas att du inte blir skakig i rithänderna när du är bakis”, säger hon och ler.

.