Berättelsen om Alex, Del 36

Jag har hunnit dammsuga, dammtorka och ta hand om disken från frukosten när Lis ringer på dörren. Anna kommer bli nöjd, hinner jag tänka innan jag öppnar och möts av ett stort leende. Det verkar som att Lis också är förväntansfull inför det här projektet.

På bara några minuter är vi igång. Lis sitter bredvid mig i soffan och visar och förklarar hur hon tänkt sig. Jag ritar så pennan glöder, förslag som blir bättre och bättre. Vi jobbar bra ihop. Det känns som att jag förstår hur hon tänker. Sen kommer vi till den där koppen. Lis ler lite skamset när hon plockar upp ett paket ur väskan.
”Jag svängde faktiskt förbi hemma och hämtade upp den. Jag hoppas du inte tycker jag är konstig, men den är speciell för mig. Dels för att den påminner mig om mormor och dels för att det egentligen var den som satte igång hela historien. Det var en morgon när jag skulle dricka mitt frukostte som den bara plötsligt var spårlöst försvunnen…” Jag skrattar för det låter precis som början av boken där Igelkotte ska dricka sitt frukostte och inte kan hitta sin stora blå kopp.
”Det är du som är Igelkotte!”
”Ja. I boken visar det sig ju att det är Igelkotte själv som gömt koppen när han gått i sömnen, men jag vet inte om det var så i mitt fall. Jag har i alla fall aldrig märkt att jag skulle gå i sömnen.” Lis virar av papperet från koppen och ställer den på bordet.
”Det är en väldigt fin kopp”, håller jag med om. Jag börjar rita koppens stora mage och breda kant med det stora maffiga handtaget i Igelkottes hand när han skålar med sina vänner i avslutningsscenen. Lis tittar på och ser nöjd ut. Jag hejdar mig när mobilen börjar spela en melodi jag känner väl igen. Det är melodin som spelas bara när Jenny ringer.
”Ursäkta mig en minut bara”, säger jag till Lis och går ut mot köket. ”Ja hallå?”
”Hej! Vad gör du?”
”Jag har min nya arbetsgivare på besök. Vi sitter och ritar Igelkottes teparty.” Det blir tyst en sekund.
”Du menar att du har den där författaren hemma hos dig?”
”Ja. Jag kunde inte få till bilderna utan att hon förklarade hur hon ville ha det.”
”Okej…”
”Men du får gärna komma över ändå om du vill?”
”Nej… Vad gör du i morgon då?”
”Jag vet inte. Jag ska ha…” Jag tänker efter. Vad är det egentligen jag ska ha? ”Jag ska ha utvecklingssamtal med min chef efter jobbet. Men det kanske inte tar så lång tid.”
”Och med din chef menar du nu ditt ex?”
”Eh.. ja.”
”Och ni ska träffas efter jobbet?”
”Eh.. ja.”
”Jaha…” Jenny skrattar. ”Man kan verkligen inte ha anlag för svartsjuka om man ska dejta dig.”
”Nä..” Jag skrattar också. ”Har du det?”
”Nej. Det har jag inte, men det finns ju nån gräns även för oss normala.”
”Jo... Men.. Jag kanske kan titta förbi dig efter mitt utvecklingssamtal i morgon?”
”Okej. Jag är på cafét till elva.”
”Okej. Jag kommer! Vi ses!” Jag lägger på och går ut till Lis i vardagsrummet.
”Lite te kanske", föreslår jag. Lis nickar.
”Det vore gott.”
”Vill du ha det i din blå kopp?” Hon skrattar.
”Det går bra med en vanlig.”

.