Berättelsen om Alex, Del 38

”Har du lust att gå vidare”, undrar Marie. Jag har haft en trevlig kväll och känner mig fnittrig och lite berusad. Kemin som fanns mellan oss förr verkar finnas kvar och det händer att jag känner mig lite pirrig när hon ser på mig. Ändå är det något som håller mig tillbaka.
”Jag kan inte”, säger jag. ”Jag ska träffa nån.”
”Jaha..?” Hon ser förvånad och besviken ut. ”Nån, som i …nån speciell?”
”Jag vet inte. Det.. Jag började dejta någon för några veckor sen.”
”Okej.” Hon tar en till klunk av sitt vin. Jag vet inte vad jag ska säga. Hon tittar på mig igen. ”Men du kom hit ändå”, säger hon.
”Ja.. Jag.. Jag vet inte vad jag vill just nu. Jag tror jag är lite rädd.”
”För vad?”
”Många saker. För att det skulle kunna sluta likadant som förra gången, för att det skulle göra ont...” Hon tar min hand i sin och jag hajar till.
”Det skulle inte sluta så. Jag mådde inte bra då och jag visste inte vad jag ville. Nu är jag på ett helt annat ställe.”
”Okej.. Jag.. jag behöver tänka lite.” Jag drar tillbaka handen och reser mig. Jag tar snabbt min jacka och går ut. Tårarna börjar rinna innan jag hunnit fram till dörren. Hon ser dem inte, men hon vet nog ändå.

Jag går länge. När jag ser på klockan visar den halv elva. Jag måste ta mig till caféet och till Jenny, men kan vill inte att hon ska se mig såhär, berusad och rödgråten. Vad skulle hon tro? Jag svänger in på ett café, beställer en stor kaffe och lånar toaletten. Där tvättar jag ansiktet och sminkar mig. Jag tror inte hon kommer se att jag gråtit. I alla fall hoppas jag det. Nu måste jag tänka glada tankar de sista tio minutrarna fram till Jennys café.

.