Berättelsen om Alex, Del 26

"Hej", säger Anna och sticker ut huvudet från köket. "Vad sen du är. Fastnade du hos Jenny?"
"Nej, jag blev kvar på jobbet." Jag hänger av mig jackan och går ut till henne i köket.
"Jaha. Jag tyckte jag såg henne genom fönstret."
"Ja, hon jobbar nog idag", säger jag och försöker låtsas som om det regnar. Jag sätter mig vid köksbordet och tar ett äpple från fruktfatet.
"Men...? Vad är det som händer?" Anna sätter sig mittemot och blänger misstänksamt på mig.
"Äsch, jag vet inte", säger jag olyckligt. "Jag tror jag är rädd."
"För vad?"
"Kanske för att ge mig in i något jag inte är redo för. Eller för att jag inte är säker på vad jag känner för henne."
"Vad du krånglar till saker. Svara bara på det här: Är du attraherad av henne?"
"Ja, men..."
"Och du gillar henne som person?"
"Mycket."
"Men då så. Då är det bara att träffa henne och lära känna henne. Det är inte som att du måste gifta dig och bära hennes barn för att ni har haft sex en gång."
"Men tänk om det inte funkar. Hon är så söt. Jag vill inte såra henne."
"Jag fattar inte varför du tar ut olyckan i förskott. Den risken finns ju alltid, vem du än träffar? Hon är en vuxen människa. Hon vet hur det funkar."
"Jo, det är klart. Det känns bara som att det är nånting som saknas."
"Är det Marie nu igen? Nej, hon är inte alls som Marie och det tycker jag är bra. Marie utnyttjade dig och lämnade dig. Du verkar alltid glömma bort den delen. Hur bra var det egentligen?"
"Jag vet. " Jag skrattar lite generat. "Det var bara den där känslan jag hade med henne, som..."
"Vet du, man kan bli kär på flera sätt. Det är inte alla som träffas av blixten vid första ögonkastet."
"Nej, jag antar det."
"Så.. Tänker du gå ner och prata med henne? Hon kommer att tycka det är konstigt om du bara försvinner."
"Tack mamma, jag vet. Jag ska prata med henne."
"Du kan bjuda över henne på middag i morgon om du vill. Jag kan bjuda in mig till Elvira, så får ni vara i fred." Jag ler. Anna måste vara världens bästa kompis.
"Det är tur att jag har dig", säger jag tacksamt.
"Ja, verkligen. Gå ner med dig nu."

Jenny ler mot mig när jag kommer in. Det sitter några kunder vid borden och hon vinkar in mig i köket. Hon är väldigt söt i sitt uppsatta hår och de stora ringarna i öronen.
"Hej", säger jag.
"Hej", säger hon och tar min hand i sin. Hon drar mig intill sig och kysser mig. Det känns bra. Anna har rätt. Jag måste sluta tänka så mycket och bara flyta med strömmen och se vart den för mig. Hon kastar en blick mot dörren. Genom den runda glasrutan ser jag människor komma in genom ytterdörren och klockan pinglar till.
"Det kommer kunder", säger Jenny.
"Okej. Jag tänkte bara höra om du ville äta middag med mig i morgon?" Hon ler stort.
"Gärna. Hos dig?"
"Hos mig. Vid sju?" Hon nickar. Jag tar tag om hennes midja och kysser henne igen innan jag går ut ur köket och ut från caféet.

.