Berättelsen om Alex, Del 32

”Tja snygging”, säger Jenny och sätter sig alldeles för nära mig i soffan. Som om inte det vore nog lutar hon sig fram och placerar en kyss på mina läppar. ”Jag hörde att det gick vilt till igår.” Hon ser road ut. Jag hajar först till och undrar vad hon hört, men jag inser att hon syftar på det Anna har sagt till henne, att jag är bakis.
”Jo”, säger jag lamt. Egentligen gick det inte särskilt vilt till alls igår eftersom jag tappade allt partyhumör efter pratstunden med Marie, och bara gick hem och lade mig. Jag inser att jag måste gaska upp mig lite. Annars kommer hon att märka att något är fel.
”Så hur gick det för dig igår då”, undrar jag med den käckaste röst jag kan uppbringa. Hon ler.
”Jättebra. Det var en stor fest och många köpsugna flator.”
”Härligt”, säger mitt glada bakisjag. Hon tittar på mig igen och ser misstänksam ut.
”Vad tänker du på? Jag ser att det är nåt.”
”Nej, det är bara.." Jag tänker febrilt. "Lis Nygård ringde nyss och sa att hon hade ett förslag till mig", klämmer jag ur mig.
”Jaså? Vaddå för förslag? Ett jobb?”
”Det vet jag inte. Hon ville ses idag och diskutera det.”
”Idag? Men det är ju lördag.”
”Ja..” Jag rycker på axlarna. Hon ser lite besviken ut.
”Jag som tänkte höra om du skulle med till min kompis Ellen och äta middag. Men det kanske du hinner ändå? När ska du träffa henne?”
”Vid sju. Vi skulle äta nåt.”
”Middag klockan sju på en lördag? Är du säker på att det är affärer det gäller?”
”Ja.. Det antar jag. Hon sa att hon hade ett förslag.”
”Jag hoppas det är ett anständigt förslag”, säger Jenny och ler förföriskt. Jag tycker om när hon ler. Jag lutar mig fram och kysser henne.
”Om det är oanständigt lovar jag att inte acceptera det”, säger jag. Hon nickar och ser nöjd ut. Vi packar upp resten av maten och jag skjuter bort alla jobbiga tankar och bestämmer mig för att bara njuta av min frukost. Det andra får vänta.

.