tisdag 14 september 2010

Tiger

Jag lade just ifrån mig Mian Lodalens nya bok Tiger. Och vilken bok! Den är alldeles fullproppad av känslor: kärlek, osäkerhet, rädsla, skam... Det är verkligen en riktig komma-ut-bok. Att den utspelar sig i en tid där homosexualitet ännu inte var så accepterat gör allting så mycket tydligare. Det är inte lätt att vara stark och stå upp för vem man är när hela världen bestämt sig för att man är fel.

Jag hade tidigare bara läst en bok av Mian Lodalen, den om Smulklubbens skamlösa systrar, men den boken berörde mig inte särskilt mycket. Förmodligen för att jag inte kunde känna igen mig i huvudpersonerna eller något de gjorde. Därför blev jag positivt överraskad av Tiger. Den här boken har ett helt annat djup, fångar upp alla känslor och det enkla raka språket passar bra till historien.

Huvudpersonen i boken, Connie, bor hos sina fosterföräldrar och de bryr sig inte så mycket om henne. Det är genom sina vänner som hon får trygghet i livet och när hon inser att hon blir kär i flickor blir hon livrädd att vännerna ska tycka att hon är sjuk och äcklig och överge henne. Allting i samhället: böckerna på biblioteket, programmen på radio, insändarna i tidningen bekräftar att homosexualitet är något dåligt. Ändå kan Connie inte låta bli att känna som hon gör. Det är inte konstigt att man sitter och hejar på henne, hoppas att hon ska orka vara stark, att hon ska våga fastän det är farligt.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken och kan rekommendera den till alla lässugna flator!

En recension av: Angelica

.

3 kommentarer:

Sara sa...

Kan ni inte skriva nåt om de här: http://www.youtube.com/watch?v=YAQDz6m2XPk
Har blivit förälskad i en av tjejerna utan att veta vem hon är ;).

Paulina sa...

Har också läst "Tiger", och den var riktigt bra! Rekommenderas verkligen till alla.

Fem flator sa...

Sara: Vi vet tyvärr inte vilka tjejerna är och dessutom har vi bestämt från början att vara en alldeles neutral och opolitisk blogg, men vi hoppas du får tag i din förälskelse. = )

Paulina: Ja, visst var den bra! Det är så fint med böcker där man verkligen känner allt som huvudpersonen känner.

/Angelica