När måndagen infinner sig sitter Carolin som vanligt vid bordet med sin kaffekopp när jag kommer.
”Det är väldigt underligt”, säger hon tankfullt.
”Vad är underligt”, undrar jag.
”Din kompis Soda…”
”Ja, hon är rätt underlig”, säger jag och ler. Jag har givit upp försöken att hävda att hon inte är min kompis.
”Men då. Nej, hon är inte underlig, men hon är inte alls den typ av tjej som jag faller för.”
”Och det är underligt?”
”Nej! Vad jobbig du är idag. Det som är underligt är att jag gillar henne. Hon är så.. på riktigt.. liksom. Hon gömmer ingenting. Hon är bara enkel och sig själv.”
”Jaha..”, säger jag eftertänksamt. Är Soda sig själv? Det var inte den uppfattningen jag fick när jag först träffade henne. Fast det är klart, nu när jag lärt känna henne skulle jag kunna beskriva henne som en rak och ärlig person. Lite för ärlig i vissa fall kanske.
”Jag har fått veta mer om henne på en kväll än vad jag fått veta om Marie på ett år”, säger Carolin.
”Så.. Kommer ni att ses igen”, undrar jag.
”Absolut.” Hon ler stort. ”Och du då?”
”Jag?”
”Det är nånting mellan dig och Café-Jenny, eller hur?”
”Kanske”, säger jag och ler. Carolin skrattar.
”Du är lika hemlighetsfull som Marie.”
”Schh, hon kommer.”
Maries mörkgrå kostym dyker upp runt hörnet och hon ställer sin kaffekopp under maskinen. I vanliga fall brukar hon gå direkt tillbaka till sitt kontor igen, men till min förvåning sätter hon sig istället ner hos oss vid bordet.
”Hej”, säger hon till oss båda och sen vänder hon sig till mig. ”Så hur går det? Trivs du hos oss?”
”Jag trivs jättebra.”
”Bra.” Hon nickar tankfullt och tar en klunk av sitt kaffe. ”Jag hörde att Barriär var väldigt nöjda med ert jobb.”
”Vad roligt.”
”Ja. Nej, nu måste jag gå. Jag har ett möte. Vi ses.” Och så reser hon sig och försvinner igen. Jag drar efter andan och släpper ut luften i en lång suck. Mitt humör har sjunkit minst tre nivåer. Hur kan det vara möjligt att jag är arg på henne fortfarande?
”Jag undrar vem som sa att de var jättenöjda.” Det är David som rest sig från sin dator och kommit fram till vårt bord.
”Vad menar du”, undrar Carolin.
”På festen i fredags, när ni hade gått, så såg jag att Marie stod och grälade med den där tjejen du gav tavlan till.”
”Lis? De kanske har kärleksbekymmer”, föreslår Carolin roat. ”Men jag tänker faktiskt inte bry mig ett skvatt om det.” Hon ler och reser sig från bordet.
.
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 24
Jag slår upp ena ögonlocket. Ett ljud har stört min sömn. Jag inser att det är någon som knackar på dörren till mitt rum.
”Alex, är du vaken”, hör jag Annas röst från hallen. Jenny vaknar också bredvid mig och ser sig yrvaket om.
”Vill du ha frukost? Vi har inget hemma så jag tänkte gå ner och handla nåt.”
”Ja tack”, ropar jag och märker att min röst är lite skrovlig. Jag harklar mig. ”Handla åt två för jag har besök.” Det blir tyst utanför dörren.
”Två frukost”, hör jag hennes frågande röst.
”Ja tack.” Annas steg försvinner iväg och Jenny skrattar.
”Har du också lite ont i huvudet”, undrar hon.
”Ja, jag brukar inte dricka så mycket vin.” Sedan infinner sig en pinsam tystnad. Jag vet inte om hon också försöker minnas hur vi hamnade här. Jag tror att jag frågade henne om hon ville komma med upp en stund. Hon såg så oemotståndlig ut där hon satt i soffan, speciellt som jag redan hade sett henne halvnaken och visste att hon bara hade bh på sig under den där dragkedjan. Jag hade inga problem att ta för mig av henne då, att smeka varje del av hennes varma mjuka kropp och njuta av hennes beröring. Nu känner jag mig plötsligt väldigt naken, men jag inser att det skulle se konstigt ut om jag försökte dra mig bort från henne.
”Kan jag låna duschen”, undrar Jenny och sätter sig på sängkanten.
”Javisst. Det finns en handduk i nedersta lådan.” Jag pekar på byrån i rummets ände. När hon går naken över trägolvet kan jag inte låta bli att njuta av hur vacker hon är. Hon ler mot mig innan hon försvinner ut genom dörren. Sedan är jag ensam med mina tankar.
Jag försöker gå igenom allt en gång till. Vad hände egentligen igår? Jag minns att jag ville prata mer med Lis Nygård, men hon blev ivägdragen av Marie. Och Jenny då? Jag hade gillat henne från den första stund jag såg henne. Ändå hade jag aldrig trott att vi skulle hamna i säng. Det var något som gjorde att hon kändes nästan som en syster för mig. Kanske att vi var så lika. Eller så var det att jag gjorde felet att jämföra henne med Marie. Så starkt som jag kände för Marie har jag aldrig känt för någon och jag har aldrig upplevt sådan elektricitet. Jag blev alldeles vild och upphetsad så fort jag var i närheten av henne. Vi hann knappt börja prata innan vi hade slitit av varandra kläderna. Ett helt år gick och vi hade fortfarande inte lugnat ner oss. Men var det normalt? Kan man ens bygga ett förhållande på en sån passion? Ska man inte prata och lära känna varandra? Det var inte hennes starka sida, att öppna sig och dela med sig av sina känslor och tankar. Kanske var det därför hon lämnade mig. Kanske insåg hon att det inte kunde fortsätta så hur länge som helst.
Jag reser mig ur sängen och drar fram ett par jeans och en t-shirt ur lådorna. Sedan hör jag hur Anna kommer in genom ytterdörren.
”Hej, säger hon. ”Jag hoppas du och din kompis är hungriga. Jag har handlat riktig bakfyllefrukost. Den där festen på jobbet blev lite blötare än jag tänkt mig.” Jag kramar om henne och tar matkassen medan hon drar av sig skorna. I köket börjar jag packa upp de små paketen från cafét på matbordet. Anna kommer in och ser sig om, men hon hittar ingen övernattningskompis.
”I duschen”, säger jag.
”Så..? Vad hände igår”, undrar hon. ”Var festen på förlaget bra?”
”Jo.. Eller.. Vi var faktiskt inte där så länge”, börjar jag. Då kommer Jenny in i köket.
”Åh”, säger Anna förvånat och ler. ”Jenny är det va?”
”Ja. Hej Anna.”. De tar snabbt i hand och Anna skrattar.
”Men vad knäppt”, utbrister hon. ”Jag har just handlat frukost på ditt café.”
.
”Alex, är du vaken”, hör jag Annas röst från hallen. Jenny vaknar också bredvid mig och ser sig yrvaket om.
”Vill du ha frukost? Vi har inget hemma så jag tänkte gå ner och handla nåt.”
”Ja tack”, ropar jag och märker att min röst är lite skrovlig. Jag harklar mig. ”Handla åt två för jag har besök.” Det blir tyst utanför dörren.
”Två frukost”, hör jag hennes frågande röst.
”Ja tack.” Annas steg försvinner iväg och Jenny skrattar.
”Har du också lite ont i huvudet”, undrar hon.
”Ja, jag brukar inte dricka så mycket vin.” Sedan infinner sig en pinsam tystnad. Jag vet inte om hon också försöker minnas hur vi hamnade här. Jag tror att jag frågade henne om hon ville komma med upp en stund. Hon såg så oemotståndlig ut där hon satt i soffan, speciellt som jag redan hade sett henne halvnaken och visste att hon bara hade bh på sig under den där dragkedjan. Jag hade inga problem att ta för mig av henne då, att smeka varje del av hennes varma mjuka kropp och njuta av hennes beröring. Nu känner jag mig plötsligt väldigt naken, men jag inser att det skulle se konstigt ut om jag försökte dra mig bort från henne.
”Kan jag låna duschen”, undrar Jenny och sätter sig på sängkanten.
”Javisst. Det finns en handduk i nedersta lådan.” Jag pekar på byrån i rummets ände. När hon går naken över trägolvet kan jag inte låta bli att njuta av hur vacker hon är. Hon ler mot mig innan hon försvinner ut genom dörren. Sedan är jag ensam med mina tankar.
Jag försöker gå igenom allt en gång till. Vad hände egentligen igår? Jag minns att jag ville prata mer med Lis Nygård, men hon blev ivägdragen av Marie. Och Jenny då? Jag hade gillat henne från den första stund jag såg henne. Ändå hade jag aldrig trott att vi skulle hamna i säng. Det var något som gjorde att hon kändes nästan som en syster för mig. Kanske att vi var så lika. Eller så var det att jag gjorde felet att jämföra henne med Marie. Så starkt som jag kände för Marie har jag aldrig känt för någon och jag har aldrig upplevt sådan elektricitet. Jag blev alldeles vild och upphetsad så fort jag var i närheten av henne. Vi hann knappt börja prata innan vi hade slitit av varandra kläderna. Ett helt år gick och vi hade fortfarande inte lugnat ner oss. Men var det normalt? Kan man ens bygga ett förhållande på en sån passion? Ska man inte prata och lära känna varandra? Det var inte hennes starka sida, att öppna sig och dela med sig av sina känslor och tankar. Kanske var det därför hon lämnade mig. Kanske insåg hon att det inte kunde fortsätta så hur länge som helst.
Jag reser mig ur sängen och drar fram ett par jeans och en t-shirt ur lådorna. Sedan hör jag hur Anna kommer in genom ytterdörren.
”Hej, säger hon. ”Jag hoppas du och din kompis är hungriga. Jag har handlat riktig bakfyllefrukost. Den där festen på jobbet blev lite blötare än jag tänkt mig.” Jag kramar om henne och tar matkassen medan hon drar av sig skorna. I köket börjar jag packa upp de små paketen från cafét på matbordet. Anna kommer in och ser sig om, men hon hittar ingen övernattningskompis.
”I duschen”, säger jag.
”Så..? Vad hände igår”, undrar hon. ”Var festen på förlaget bra?”
”Jo.. Eller.. Vi var faktiskt inte där så länge”, börjar jag. Då kommer Jenny in i köket.
”Åh”, säger Anna förvånat och ler. ”Jenny är det va?”
”Ja. Hej Anna.”. De tar snabbt i hand och Anna skrattar.
”Men vad knäppt”, utbrister hon. ”Jag har just handlat frukost på ditt café.”
.
Lesbian fashion!
Vad tycker ni? Finns det lesbiskt mode? Hur ser det i så fall ut? Helt klart är förstås att inte alla flator klär sig likadant. Samtidigt finns det tjejer på stan som man kan misstänka är flator bara på grund av det de har på sig. Angelica och Emma tittade runt på nätet för att se om de kunde hitta det lesbiska modet.
Vi hittade några företag som sade sig sälja lesbiskt mode. Sajten Dykes in the city tycker till exempel att lesbiskt mode ser ut såhär:
Tanktop, armykeps och hoodtröja är det alltså som gäller här. Hoodtröjan på bilden är också enligt sajten the most comfortable hoodie in the world!
"Det får vi hoppas", säger Emma. "För särskilt snygg var den då inte. Och vill man verkligen ha texten dykes in the city över hela ärmen?"
Vi dök sedan in på sidan Autostraddle där vi fick läsa om the top ten lesbian fashion and style icons. Spännande! Gällde samma mode där tro?
Nej, här var det mer välklätt. Vi plockade ut fyra fashion icons och tittade på vad som stod att läsa om deras stil:
Beth Ditto: Über-femme, loud patterns, bright colors and curve-hugging take-notice girly glam.
Ellen Degeneres: Smart-casual veteran lesbian who knows how to work a blazer … with sneakers.
Katherine Moennig: A “total tomboy at heart,” effortlessly disheveled edgy hi-lo/boy-girl androgyny.
Honey Labrador: Has seemingly set out to singlehandedly prove that “lesbian” and “stylish” aren’t mutually exclusive
Och vad tycker Angelica och Emma om detta? Bättre än den lesbiska hoodtröjan in the city?
Emma: "Oh! Jag vill ha Honeys tröja!"
Angelica: "Jag vill ha hennes hår. Nej förresten, jag vill ha hela henne."
Så avslutar vi vårt lesbiska modereportage, men på Autostraddles sida kan ni läsa mer om modeikonernas stilar och även se fler lesbiska modeikoner.
.
onsdag 28 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 23
Efter några timmar har Jennys vinflaskor tagit slut och vi känner oss glada och fnittriga.
”Jag vill dansa”, ropar Carolin. ”Vi går ut!”
”Ja! Jag vill också dansa”, säger Soda. Jenny och jag tittar på varandra och skrattar.
”Nej, jag har fortfarande inte städat upp här. Vad ska Marcus säga när han kommer i morgon?”
”Jag stannar och hjälper dig”, säger jag.
”Då är det du och jag, Sodis”, säger Carolin och drar på sig kappan. Hon verkar inte särskilt ledsen för att vi inte kommer med. Jag kan inte sätta fingret på det, men de har någon slags kontakt. Carolin pratar faktiskt bra med Soda. Hon har varit helt avslappnad och sig själv hela kvällen, fastän Carolin ser väldigt bra ut och hon i vanliga fall skulle ha börjat med sitt vanliga flirtande på två sekunder.
”Men ska du gå ut i det där”, undrar Soda.
”Vaddå?” Carolin ser förvirrad ut.
”Ja men, du ser ut som du ska till kontoret.” Hon tittar ner på sin dyra kostym.
”Men jag har ju inget annat.”
”Jenny, har du nåt du kan låna ut till Carro?” Carolin skrattar. Jag vet att det aldrig är någon som kallar henne för Carro. Jenny går ut till kontoret och kommer tillbaka med ett par jeans.
”Jag hade bara en ren t-shirt här och den har jag på mig för jag tänkte gå hem i den.” Soda tittar på den snygga gröna t-shirten Jenny har under en öppen huvtröja med blixtlås.
”Men du har ju den där tröjan över”, påpekar hon. Jenny suckar och skrattar. Sedan drar hon av sig t-shirten och slänger över den till Carolin.
”Tack. Jag gillar din bh”, säger Carolin leende och börjar klä av sig kostymen.
”Och dina.. ja, just, bh”, säger Soda när hon kommer på sig och flinar. Jenny drar snabbt på sig tröjan igen och drar upp blixtlåset. En man går förbi utanför fönstret just när Carolin drar av sig byxorna. Han höjer på ögonbrynen och vi skrattar.
”Var du rädd att någon skulle se oss dricka vin? Nu kommer de tro att du öppnat strippklubb.”
”Du kanske ska byta om bakom disken Carro”, föreslår Soda.
”Nej, det är lugnt. Jag är klar nu. Vad tycker ni?”
”Skitsnyggt”, säger Soda beundrande. Jag nickar. Jag har aldrig sett Carolin i något annat än kavaj, men hon passar otroligt bra i Jennys slitna jeans och t-shirt.
”Då drar vi. Säkert att du inte ska med, Alex?”
”Ja. Jag börjar känna mig ganska trött.”
”Okej. Vi ses på måndag då!” Och så försvinner Carolin och Soda ut i natten. Jenny ler mot mig.
”Vilken bra timing du har”, säger hon.
”Hur tänker du då?”
”Att du tar hit en snygg tjej åt Soda just när hon sitter och känner sig ensam.”
”Ja.. Jag hade nog inte trott att de skulle funka så bra ihop. De är väldigt olika.”
”Är de? Jag vet inte. Är det inte mest på ytan?”
”Kanske. Jag ska fundera på det i morgon när jag är nykter.” Jenny skrattar.
”Och nu ser du fram emot att hjälpa mig med disken?” Hon ler sitt varmaste leende och jag känner mig lite nervös.
”Oh ja", försöker jag säga med så normal röst jag kan. Jag reser mig och börjar plocka ihop kopparna på brickan. Plötsligt står hon väldigt nära mig. Hennes ögon lyser och jag drar efter andan. Blodet rusar genom kroppen när hennes armar drar mig tätt intill och hennes mjuka läppar nuddar mina.
.
”Jag vill dansa”, ropar Carolin. ”Vi går ut!”
”Ja! Jag vill också dansa”, säger Soda. Jenny och jag tittar på varandra och skrattar.
”Nej, jag har fortfarande inte städat upp här. Vad ska Marcus säga när han kommer i morgon?”
”Jag stannar och hjälper dig”, säger jag.
”Då är det du och jag, Sodis”, säger Carolin och drar på sig kappan. Hon verkar inte särskilt ledsen för att vi inte kommer med. Jag kan inte sätta fingret på det, men de har någon slags kontakt. Carolin pratar faktiskt bra med Soda. Hon har varit helt avslappnad och sig själv hela kvällen, fastän Carolin ser väldigt bra ut och hon i vanliga fall skulle ha börjat med sitt vanliga flirtande på två sekunder.
”Men ska du gå ut i det där”, undrar Soda.
”Vaddå?” Carolin ser förvirrad ut.
”Ja men, du ser ut som du ska till kontoret.” Hon tittar ner på sin dyra kostym.
”Men jag har ju inget annat.”
”Jenny, har du nåt du kan låna ut till Carro?” Carolin skrattar. Jag vet att det aldrig är någon som kallar henne för Carro. Jenny går ut till kontoret och kommer tillbaka med ett par jeans.
”Jag hade bara en ren t-shirt här och den har jag på mig för jag tänkte gå hem i den.” Soda tittar på den snygga gröna t-shirten Jenny har under en öppen huvtröja med blixtlås.
”Men du har ju den där tröjan över”, påpekar hon. Jenny suckar och skrattar. Sedan drar hon av sig t-shirten och slänger över den till Carolin.
”Tack. Jag gillar din bh”, säger Carolin leende och börjar klä av sig kostymen.
”Och dina.. ja, just, bh”, säger Soda när hon kommer på sig och flinar. Jenny drar snabbt på sig tröjan igen och drar upp blixtlåset. En man går förbi utanför fönstret just när Carolin drar av sig byxorna. Han höjer på ögonbrynen och vi skrattar.
”Var du rädd att någon skulle se oss dricka vin? Nu kommer de tro att du öppnat strippklubb.”
”Du kanske ska byta om bakom disken Carro”, föreslår Soda.
”Nej, det är lugnt. Jag är klar nu. Vad tycker ni?”
”Skitsnyggt”, säger Soda beundrande. Jag nickar. Jag har aldrig sett Carolin i något annat än kavaj, men hon passar otroligt bra i Jennys slitna jeans och t-shirt.
”Då drar vi. Säkert att du inte ska med, Alex?”
”Ja. Jag börjar känna mig ganska trött.”
”Okej. Vi ses på måndag då!” Och så försvinner Carolin och Soda ut i natten. Jenny ler mot mig.
”Vilken bra timing du har”, säger hon.
”Hur tänker du då?”
”Att du tar hit en snygg tjej åt Soda just när hon sitter och känner sig ensam.”
”Ja.. Jag hade nog inte trott att de skulle funka så bra ihop. De är väldigt olika.”
”Är de? Jag vet inte. Är det inte mest på ytan?”
”Kanske. Jag ska fundera på det i morgon när jag är nykter.” Jenny skrattar.
”Och nu ser du fram emot att hjälpa mig med disken?” Hon ler sitt varmaste leende och jag känner mig lite nervös.
”Oh ja", försöker jag säga med så normal röst jag kan. Jag reser mig och börjar plocka ihop kopparna på brickan. Plötsligt står hon väldigt nära mig. Hennes ögon lyser och jag drar efter andan. Blodet rusar genom kroppen när hennes armar drar mig tätt intill och hennes mjuka läppar nuddar mina.
.
tisdag 27 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 22
Carolin menar att vi måste supa oss fulla och prata skit om kvinnor resten av kvällen, men när vi kommer ut på gatan vinglar hon till på sina klackar.
”Oops, jag är visst lite yr.”
”Hur många glas champagne drack du", undrar jag.
”Två. Eller… tre? Kanske fyra. Jag råkade nog svepa ett på vägen ut.”
”Hade du ätit något innan?”
”Nej.”
”Okej. Då tar vi och käkar nåt innan vi super oss fulla.”
”Bra idé! Vart ska vi?”
”Jag vet ett mysigt café här framme. Dit kan vi gå.”
När jag öppnar dörren blir jag lite förvånad. Caféet är tomt i övrigt, men Jenny sitter och pratar med Soda vid fönsterbordet. Hon skiner upp när vi kommer.
”Hej, orkar du fixa två grillade baguetter”, undrar jag.
”Självklart”, säger Jenny och försvinner in bakom disken. Carolin slår sig direkt ner vid bordet mittemot Soda och räcker fram handen.
”Hej! Carolin”, säger hon. Soda flinar. Jag tror hon märker att Carolin är lite berusad.
”Soda. Trevligt att träffas”, säger hon och tar Carolins hand.
”Soda? Vilket roligt namn.” Carolin fnittrar lite och vi andra kan inte låta bli att dras med i hennes plötsligt glada humör.
”Hur går det”, frågar jag Soda. Hon nickar och ler.
”Bra.”
”Med vaddå”, undrar Carolin nyfiket.
”Jag är på avvänjning”, säger Soda.
”Oj. Från vad?”
”Flirtande”, säger jag. ”Soda brukar ge komplimanger till alla flickor, men från och med nu ska hon bara ge dem när hon verkligen menar det.”
”Åh, en komplimang skulle jag behöva nu. Kan du inte ge mig en?” Carolin tittar förväntansfullt på Soda. Hon rycker på axlarna och granskar Carolin uppifrån och ner.
”Du har en väldigt snygg kropp. Och så tycker jag om färgen på dina ögon. Speciellt det där stänket av grönt. Och du har ett smittande leende.” Carolin ser nöjd ut och Jenny kommer med våra baguetter.
”Vill ni ha något att dricka?”
”Har du vin”, undrar Carolin.
”Nej, egentligen inte. Men vi stänger nu och jag har några flaskor där bak. Men ni får dricka det ur tekoppar i så fall. Jag kan inte riskera att nån ser oss.” Jenny försvinner igen och när hon kommer tillbaka har hon en bricka med en tekanna och några koppar. Hon låser dörren och släcker i taket. Sedan tänder hon två värmeljus på bordet.
”Sådärja. Nu börjar det likna nåt”, tycker Carolin och hugger in på sin baguette.
”Te nån”, undrar Soda och börjar hälla upp vin i våra koppar.
.
”Oops, jag är visst lite yr.”
”Hur många glas champagne drack du", undrar jag.
”Två. Eller… tre? Kanske fyra. Jag råkade nog svepa ett på vägen ut.”
”Hade du ätit något innan?”
”Nej.”
”Okej. Då tar vi och käkar nåt innan vi super oss fulla.”
”Bra idé! Vart ska vi?”
”Jag vet ett mysigt café här framme. Dit kan vi gå.”
När jag öppnar dörren blir jag lite förvånad. Caféet är tomt i övrigt, men Jenny sitter och pratar med Soda vid fönsterbordet. Hon skiner upp när vi kommer.
”Hej, orkar du fixa två grillade baguetter”, undrar jag.
”Självklart”, säger Jenny och försvinner in bakom disken. Carolin slår sig direkt ner vid bordet mittemot Soda och räcker fram handen.
”Hej! Carolin”, säger hon. Soda flinar. Jag tror hon märker att Carolin är lite berusad.
”Soda. Trevligt att träffas”, säger hon och tar Carolins hand.
”Soda? Vilket roligt namn.” Carolin fnittrar lite och vi andra kan inte låta bli att dras med i hennes plötsligt glada humör.
”Hur går det”, frågar jag Soda. Hon nickar och ler.
”Bra.”
”Med vaddå”, undrar Carolin nyfiket.
”Jag är på avvänjning”, säger Soda.
”Oj. Från vad?”
”Flirtande”, säger jag. ”Soda brukar ge komplimanger till alla flickor, men från och med nu ska hon bara ge dem när hon verkligen menar det.”
”Åh, en komplimang skulle jag behöva nu. Kan du inte ge mig en?” Carolin tittar förväntansfullt på Soda. Hon rycker på axlarna och granskar Carolin uppifrån och ner.
”Du har en väldigt snygg kropp. Och så tycker jag om färgen på dina ögon. Speciellt det där stänket av grönt. Och du har ett smittande leende.” Carolin ser nöjd ut och Jenny kommer med våra baguetter.
”Vill ni ha något att dricka?”
”Har du vin”, undrar Carolin.
”Nej, egentligen inte. Men vi stänger nu och jag har några flaskor där bak. Men ni får dricka det ur tekoppar i så fall. Jag kan inte riskera att nån ser oss.” Jenny försvinner igen och när hon kommer tillbaka har hon en bricka med en tekanna och några koppar. Hon låser dörren och släcker i taket. Sedan tänder hon två värmeljus på bordet.
”Sådärja. Nu börjar det likna nåt”, tycker Carolin och hugger in på sin baguette.
”Te nån”, undrar Soda och börjar hälla upp vin i våra koppar.
.
måndag 26 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 21
Representationsvåningen på Barriär förlags tak känns gigantiskt stor. Ändå är det nästan trångt när vi försöker ta oss fram mellan människorna till bordet med drinkar och tilltugg. Här och var ser jag bekanta ansikten och jag försöker stå emot infallet att nicka åt dem eftersom jag faktiskt inte känner dem. De är författare och andra kändisar som jag bara känner igen från tidningar och tv.
Jag, David och Carolin har tur. Några människor lämnar ett ståbord vid fönstret och vi intar raskt deras platser. Borden står på en upphöjning i golvet och vi har full koll på vad som händer i rummet nedanför oss. Vi låter oss väl smaka av snittar och champagne medan David pekar ut ansikten som kan vara bra för mig att känna igen. Carolin ser lite frånvarande ut. Hennes blick verkar söka efter någon nere på golvet. Hon sveper sitt glas och snappar åt sig ett till av en servitör som går förbi.
”Men hej”, hör jag en röst bredvid mig. Det är Lis Nygård. Hon ler stort och ger mig en kram.
”Vad roligt att du kom.”
”Det här är David, vår kollega.” Lis sträcker fram handen och hälsar.
”Vi har med en liten present till dig”, säger jag och sträcker mig efter kassen vid bordets fot. David ser nyfiken ut. Han vet nämligen inte om att vi har med en present. Jag drar upp tavlan och räcker över den till Lis. Hon strålar i hela ansiktet.
”Åh. Tack så jättemycket! Jag ska hänga den på nån riktigt fin plats hemma...”
”Hej Lis”, hör jag en mycket bekant röst och när jag tittar upp står Marie där. Även hon får en kram och sen går allt så fort. Marie säger något i stil med:
”Får jag låna dig lite?” Och sen försvinner hon iväg med Lis. David, Carolin och jag står kvar och ser konfunderade på varandra.
”Nu vet jag ju inte så mycket om hur ni lesbiska fungerar”, börjar David och ler. ”Men om det där hade varit en kille, så skulle jag helt säkert säga att han var svartsjuk.” Jag biter mig i läppen.
”Jaha...”
”Jag mår inte så bra”, säger Carolin. ”Jag tror jag går hem nu.” Hon lyfter upp sin handväska från golvet.
”Men, vi kom ju just..”, börjar David.
”Stanna ni”, säger Carolin och börjar gå. Jag rycker på axlarna och ger David en besviken blick.
”Det är väl bäst jag går med henne”, säger jag. ”Vi ses på måndag.” Han höjer handen till avsked och jag skyndar efter Carolin. Hon rör sig snabbt genom folkhavet, men jag hinner upp henne vid hissarna och lägger handen på hennes axel.
”Carolin, är du okej?” Jag tycker att jag ser en tår i hennes ögonvrå.
”Ja.. Jag känner mig så dum bara.” Dörrarna öppnas och mer folk till festen väller ut. Vi är de enda som stiger in och dörrarna stängs.
”Är det Marie som är den där personen, som visat intresse för dig”, undrar jag. Jag får en snyftning till svar.
”Jag vet egentligen inte om hon har visat intresse för mig. Jag kanske bara inbillar mig. Hon kan vara så charmig ibland. Ja, du vet ju..”
”Jo. Jag vet", mumlar jag.
”Men samtidigt verkar hon aldrig släppa in någon.”
”Nej. Hon tror att hon är en sån där ensam-är-stark-person.”
”Men du nådde fram till henne, eller hur?”
”Jag vet inte. Jag trodde det ett tag. Men jag hade nog fel. Kanske det var mer passion än kärlek.” Carolin ser uppgiven ut.
”Hur funkar hon egentligen?”
”Frågar du mig?” Jag skrattar. ”Det var fyra år sen, så hon kan väl ha ändrat sig mycket sen dess, men som jag uppfattade henne då tyckte hon att det var läskigt att ha ett förhållande, att öppna sig så mycket, att göra sig så sårbar. Dessutom stressade hon runt hela tiden på hundra olika jobb, kurser, styrelseuppdrag och fester. Vi hann knappt ses för allt hon skulle göra.”
”Var hon otrogen nån gång”, undrar Carolin.
”Jag vet inte. Aldrig så jag fick reda på det i alla fall, men hon är alltid charmig och flörtig mot alla och… ja, hon är en väldigt sexuell person, så jag måste erkänna att jag tänkte tanken, att det skulle kunna ha hänt.” Carolin skakar på huvudet.
”Varför var du ens tillsammans med henne?” Jag rycker på axlarna och ler.
”För att jag älskade henne.”
.
Jag, David och Carolin har tur. Några människor lämnar ett ståbord vid fönstret och vi intar raskt deras platser. Borden står på en upphöjning i golvet och vi har full koll på vad som händer i rummet nedanför oss. Vi låter oss väl smaka av snittar och champagne medan David pekar ut ansikten som kan vara bra för mig att känna igen. Carolin ser lite frånvarande ut. Hennes blick verkar söka efter någon nere på golvet. Hon sveper sitt glas och snappar åt sig ett till av en servitör som går förbi.
”Men hej”, hör jag en röst bredvid mig. Det är Lis Nygård. Hon ler stort och ger mig en kram.
”Vad roligt att du kom.”
”Det här är David, vår kollega.” Lis sträcker fram handen och hälsar.
”Vi har med en liten present till dig”, säger jag och sträcker mig efter kassen vid bordets fot. David ser nyfiken ut. Han vet nämligen inte om att vi har med en present. Jag drar upp tavlan och räcker över den till Lis. Hon strålar i hela ansiktet.
”Åh. Tack så jättemycket! Jag ska hänga den på nån riktigt fin plats hemma...”
”Hej Lis”, hör jag en mycket bekant röst och när jag tittar upp står Marie där. Även hon får en kram och sen går allt så fort. Marie säger något i stil med:
”Får jag låna dig lite?” Och sen försvinner hon iväg med Lis. David, Carolin och jag står kvar och ser konfunderade på varandra.
”Nu vet jag ju inte så mycket om hur ni lesbiska fungerar”, börjar David och ler. ”Men om det där hade varit en kille, så skulle jag helt säkert säga att han var svartsjuk.” Jag biter mig i läppen.
”Jaha...”
”Jag mår inte så bra”, säger Carolin. ”Jag tror jag går hem nu.” Hon lyfter upp sin handväska från golvet.
”Men, vi kom ju just..”, börjar David.
”Stanna ni”, säger Carolin och börjar gå. Jag rycker på axlarna och ger David en besviken blick.
”Det är väl bäst jag går med henne”, säger jag. ”Vi ses på måndag.” Han höjer handen till avsked och jag skyndar efter Carolin. Hon rör sig snabbt genom folkhavet, men jag hinner upp henne vid hissarna och lägger handen på hennes axel.
”Carolin, är du okej?” Jag tycker att jag ser en tår i hennes ögonvrå.
”Ja.. Jag känner mig så dum bara.” Dörrarna öppnas och mer folk till festen väller ut. Vi är de enda som stiger in och dörrarna stängs.
”Är det Marie som är den där personen, som visat intresse för dig”, undrar jag. Jag får en snyftning till svar.
”Jag vet egentligen inte om hon har visat intresse för mig. Jag kanske bara inbillar mig. Hon kan vara så charmig ibland. Ja, du vet ju..”
”Jo. Jag vet", mumlar jag.
”Men samtidigt verkar hon aldrig släppa in någon.”
”Nej. Hon tror att hon är en sån där ensam-är-stark-person.”
”Men du nådde fram till henne, eller hur?”
”Jag vet inte. Jag trodde det ett tag. Men jag hade nog fel. Kanske det var mer passion än kärlek.” Carolin ser uppgiven ut.
”Hur funkar hon egentligen?”
”Frågar du mig?” Jag skrattar. ”Det var fyra år sen, så hon kan väl ha ändrat sig mycket sen dess, men som jag uppfattade henne då tyckte hon att det var läskigt att ha ett förhållande, att öppna sig så mycket, att göra sig så sårbar. Dessutom stressade hon runt hela tiden på hundra olika jobb, kurser, styrelseuppdrag och fester. Vi hann knappt ses för allt hon skulle göra.”
”Var hon otrogen nån gång”, undrar Carolin.
”Jag vet inte. Aldrig så jag fick reda på det i alla fall, men hon är alltid charmig och flörtig mot alla och… ja, hon är en väldigt sexuell person, så jag måste erkänna att jag tänkte tanken, att det skulle kunna ha hänt.” Carolin skakar på huvudet.
”Varför var du ens tillsammans med henne?” Jag rycker på axlarna och ler.
”För att jag älskade henne.”
.
You had time
Idag blir det vacker men sorglig filmmusik från filmen Lost and delirious. Låten heter You had time och artisten heter förstås Ani DiFranco.
Previously, on Berättelsen om Alex
Skorpans noveller har tidigare liknats vid en viss tv-serie och eftersom Berättelsen om Alex börjar bli riktigt lång och invecklad känner vi att det vore på plats med en uppdatering. Previously, on Berättelsen om Alex:
Örhängessamlaren Alex har just flyttat till Stockholm där hon fått sitt drömjobb på en reklambyrå. När det visar sig att hennes ex Marie också arbetar på samma reklambyrå vet hon först inte om hon vill ha jobbet eftersom hon haft stora problem att komma över henne. Efter att Marie sagt att de inte kommer arbeta tillsammans och att hon dessutom är ute och reser mycket bestämmer sig Alex i alla fall för att ge det ett försök.
Alex flyttar in i ett rum på en vindsvåning hos sin kompis Anna på Söder. I samma hus, men på bottenvåningen, ligger ett café där hon börjar prata med Jenny, som både arbetar i caféet och driver en lesbisk webbshop.
Alex får hjälp av Anna och hennes kompisar Elvira, Elin, Therese, Tommy och Soda att handla säng på Ikea och bära upp den för alla trapporna. Soda flirtar oavbrutet med Alex hela vägen från varuhuset och Alex får sedan höra att hon gör så med alla tjejer hon träffar. När Alex senare får ett privat samtal med Soda visar det sig dock att hon inte alls vill vara någon casanova utan bara vill hitta någon att dela sitt liv med. Alex råder henne att sluta flirta med allt som rör sig.
På kontoret samarbetar Alex med sina kollegor David och Carolin. De ska ta fram reklam för Barriär förlags nyutgivna böcker av okända författare. En av böckerna tycker Alex särskilt mycket om. Den har en lesbisk handling och är skriven av Lis Nygård.
PS: Om du är en ny läsare och vill läsa hela novellen från början: Klicka på "Novell" under "Etiketter" i högermarginalen. I högermarginalen finns nu även novellens karaktärer om du skulle glömma vem som är vem. Historien fortsätter ikväll!
.
Örhängessamlaren Alex har just flyttat till Stockholm där hon fått sitt drömjobb på en reklambyrå. När det visar sig att hennes ex Marie också arbetar på samma reklambyrå vet hon först inte om hon vill ha jobbet eftersom hon haft stora problem att komma över henne. Efter att Marie sagt att de inte kommer arbeta tillsammans och att hon dessutom är ute och reser mycket bestämmer sig Alex i alla fall för att ge det ett försök.
Alex flyttar in i ett rum på en vindsvåning hos sin kompis Anna på Söder. I samma hus, men på bottenvåningen, ligger ett café där hon börjar prata med Jenny, som både arbetar i caféet och driver en lesbisk webbshop.
Alex får hjälp av Anna och hennes kompisar Elvira, Elin, Therese, Tommy och Soda att handla säng på Ikea och bära upp den för alla trapporna. Soda flirtar oavbrutet med Alex hela vägen från varuhuset och Alex får sedan höra att hon gör så med alla tjejer hon träffar. När Alex senare får ett privat samtal med Soda visar det sig dock att hon inte alls vill vara någon casanova utan bara vill hitta någon att dela sitt liv med. Alex råder henne att sluta flirta med allt som rör sig.
På kontoret samarbetar Alex med sina kollegor David och Carolin. De ska ta fram reklam för Barriär förlags nyutgivna böcker av okända författare. En av böckerna tycker Alex särskilt mycket om. Den har en lesbisk handling och är skriven av Lis Nygård.
PS: Om du är en ny läsare och vill läsa hela novellen från början: Klicka på "Novell" under "Etiketter" i högermarginalen. I högermarginalen finns nu även novellens karaktärer om du skulle glömma vem som är vem. Historien fortsätter ikväll!
.
söndag 25 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 20
När jag kommer till jobbet måste jag passera förbi Maries kontor för att komma till min plats. Hennes rum har en glasvägg mot korridoren så hon ser mig alltid när jag går förbi. När hon är där och inte sitter i möte brukar hon titta upp och le mot mig. Jag vet inte hur hon kan veta att det är jag som går där. Eller tittar hon på alla som passerar? När hon sitter i möte tittar hon inte upp, men sen tycker jag ändå att jag känner hennes blick i ryggen. Eller så inbillar jag mig bara. Kanske är det för att jag minns att hon brukade säga att jag har världens snyggaste häck och att hon tyckte om att se mig bakifrån. Men det var förstås innan hon lämnade mig. Hon har säkert hunnit spana in många häckar sedan dess.
Idag sitter Carolin mitt emot Marie när jag går förbi. Marie vänder ändå på huvudet och ler mot mig. Det känns egentligen lite falskt och småfånigt, eftersom vi nästan aldrig pratar med varandra, utan det där leendet är den enda kontakt vi har. Inte för att jag vill prata med henne. Jag tycker fortfarande att det känns konstigt och småjobbigt att jag måste gå till en arbetsplats där risken finns att stöta ihop med henne varje dag. Hade hon inte sagt att hon var ute och reste så mycket? Jag tycker det var en överdrift. Minst varannan dag tycker jag att hon brukar vara på kontoret.
Jag tänker tillbaka på bilden jag just såg på Maries rum. Det var något konstigt med den. Jag tror det var Carolins ansiktsuttryck och kroppsspråk. Hon såg så ovanligt mjuk och inbjudande ut. Försökte hon flirta med Marie? Men Marie hade bara sitt professionellt vänliga ansikte. Jag bestämmer mig för att jag nog bara inbillat mig och slår mig ner vid datorn. Nån minut senare dimper Carolin ner på stolen bredvid mig. Hon ser glad ut.
”Så? Hur är det med festhumöret inför kvällen?”
”Jo, det ska bli kul.”
”Ska Lis komma?”
”Ja, jag tror det. Jag funderade på en sak. Skulle det verka oproffsigt att be henne signera min bok?”
”Inte oproffsigt kanske, men ni skulle kanske hamna på lite olika nivå.”
”Vad menar du?”
”Alltså, just nu är du en intressant person för henne, någon hon vill veta mer om. Men om du börjar be om autografer, då blir du reducerad till en beundrare. Fattar du?”
”Ja.. Jo.”
”Jag tycker du istället ska ta med den där bilden åt henne, i en ram.”
”Öh.. är inte det också lite påfluget?”
”Nej. För då ger du henne en bit av dig istället för att be om en bit av henne, fattar du?” Carolin blinkar och jag skrattar.
”Okej, jag fattar.”
”Bra. Nu ska jag hjälpa dig med den där tavlan. Det är ändå bra att du vet hur man gör till nästa gång.” Jag drar ivrigt fram min stol till Carolins dator. Hon är nog en av de bästa kollegor jag haft.
.
Idag sitter Carolin mitt emot Marie när jag går förbi. Marie vänder ändå på huvudet och ler mot mig. Det känns egentligen lite falskt och småfånigt, eftersom vi nästan aldrig pratar med varandra, utan det där leendet är den enda kontakt vi har. Inte för att jag vill prata med henne. Jag tycker fortfarande att det känns konstigt och småjobbigt att jag måste gå till en arbetsplats där risken finns att stöta ihop med henne varje dag. Hade hon inte sagt att hon var ute och reste så mycket? Jag tycker det var en överdrift. Minst varannan dag tycker jag att hon brukar vara på kontoret.
Jag tänker tillbaka på bilden jag just såg på Maries rum. Det var något konstigt med den. Jag tror det var Carolins ansiktsuttryck och kroppsspråk. Hon såg så ovanligt mjuk och inbjudande ut. Försökte hon flirta med Marie? Men Marie hade bara sitt professionellt vänliga ansikte. Jag bestämmer mig för att jag nog bara inbillat mig och slår mig ner vid datorn. Nån minut senare dimper Carolin ner på stolen bredvid mig. Hon ser glad ut.
”Så? Hur är det med festhumöret inför kvällen?”
”Jo, det ska bli kul.”
”Ska Lis komma?”
”Ja, jag tror det. Jag funderade på en sak. Skulle det verka oproffsigt att be henne signera min bok?”
”Inte oproffsigt kanske, men ni skulle kanske hamna på lite olika nivå.”
”Vad menar du?”
”Alltså, just nu är du en intressant person för henne, någon hon vill veta mer om. Men om du börjar be om autografer, då blir du reducerad till en beundrare. Fattar du?”
”Ja.. Jo.”
”Jag tycker du istället ska ta med den där bilden åt henne, i en ram.”
”Öh.. är inte det också lite påfluget?”
”Nej. För då ger du henne en bit av dig istället för att be om en bit av henne, fattar du?” Carolin blinkar och jag skrattar.
”Okej, jag fattar.”
”Bra. Nu ska jag hjälpa dig med den där tavlan. Det är ändå bra att du vet hur man gör till nästa gång.” Jag drar ivrigt fram min stol till Carolins dator. Hon är nog en av de bästa kollegor jag haft.
.
fredag 23 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 19
”Och sen då? Vad hände sen?” Jenny lutar sig fram över bordet med lysande ögon.
”Sen blev vi visade till ett konferensrum där vi startade upp laserkanonen och förberedde oss. Och sen kom förlagsfolket.” Jag tar en klunk av min juice.
”Vad var det för några då?”
”Ja det du. Det var två kvinnor och två män som kom in och hälsade…”
”Jaha?”
”Och jag tyckte en av kvinnorna såg så bekant ut.”
”Vem var det?”
”Det var Lis Nygård!”
”Hon som skrev boken som du gillade så mycket?”
”Ja! Väntan på henne. Hon jobbar tydligen på förlaget!”
”Wow.”
”Ja, så chefen där tyckte hon kunde vara med på vårt möte.”
”Blev du inte jättenervös då?”
”Jo”, erkänner jag. ”Först. Men sen visade vi upp min bild, den där jag ritade efter att ha läst hennes bok. David på jobbet hade färglagt den jättesnyggt i datorn så jag kände mig riktigt stolt över den när den kom upp på duken. Och jag såg det på henne, du vet, sådär som i slowmotion, hur hennes mungipor lyftes och hon bara såg så helnöjd ut.”
”Vad skönt.”
”Ja. Och efter det gick allting bara jättebra. De verkade väldigt positiva till alla våra idéer och vi blev till och med bjudna på fest på förlaget i morgon!”
”Vad kul. Hur ser hon ut, den där Lis?”
”Hon är väl normallång, mörk, bruna ögon.”
”Snygg?”
”Jo. Hon ser nog rätt bra ut.” Vilken underdrift, tänker jag och ler för mig själv. Hon var så snygg så klockorna stannade. Jag vet ju att man inte kan gå bara på någons utseende men jag kunde inte hjälpa det. Jag njöt varje sekund under presentationen när jag hade hennes fulla uppmärksamhet. När vi skulle gå visade hon oss ut och sade lågt, bara till mig, att hon hade blivit helt kär i min bild. Hade jag fått se den tidigare hade jag satt den på omslaget. Det var det finaste beröm jag kunde få och jag spann som en katt. Sedan sa hon att hon såg fram emot att få prata mer med mig på festen i morgon. Jag berättar inte det här för Jenny. Jag vet inte riktigt själv varför.
.
”Sen blev vi visade till ett konferensrum där vi startade upp laserkanonen och förberedde oss. Och sen kom förlagsfolket.” Jag tar en klunk av min juice.
”Vad var det för några då?”
”Ja det du. Det var två kvinnor och två män som kom in och hälsade…”
”Jaha?”
”Och jag tyckte en av kvinnorna såg så bekant ut.”
”Vem var det?”
”Det var Lis Nygård!”
”Hon som skrev boken som du gillade så mycket?”
”Ja! Väntan på henne. Hon jobbar tydligen på förlaget!”
”Wow.”
”Ja, så chefen där tyckte hon kunde vara med på vårt möte.”
”Blev du inte jättenervös då?”
”Jo”, erkänner jag. ”Först. Men sen visade vi upp min bild, den där jag ritade efter att ha läst hennes bok. David på jobbet hade färglagt den jättesnyggt i datorn så jag kände mig riktigt stolt över den när den kom upp på duken. Och jag såg det på henne, du vet, sådär som i slowmotion, hur hennes mungipor lyftes och hon bara såg så helnöjd ut.”
”Vad skönt.”
”Ja. Och efter det gick allting bara jättebra. De verkade väldigt positiva till alla våra idéer och vi blev till och med bjudna på fest på förlaget i morgon!”
”Vad kul. Hur ser hon ut, den där Lis?”
”Hon är väl normallång, mörk, bruna ögon.”
”Snygg?”
”Jo. Hon ser nog rätt bra ut.” Vilken underdrift, tänker jag och ler för mig själv. Hon var så snygg så klockorna stannade. Jag vet ju att man inte kan gå bara på någons utseende men jag kunde inte hjälpa det. Jag njöt varje sekund under presentationen när jag hade hennes fulla uppmärksamhet. När vi skulle gå visade hon oss ut och sade lågt, bara till mig, att hon hade blivit helt kär i min bild. Hade jag fått se den tidigare hade jag satt den på omslaget. Det var det finaste beröm jag kunde få och jag spann som en katt. Sedan sa hon att hon såg fram emot att få prata mer med mig på festen i morgon. Jag berättar inte det här för Jenny. Jag vet inte riktigt själv varför.
.
torsdag 22 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 18
”Jag är så nöjd med de här förslagen”, säger Angela en gång till innan hon försvinner ut genom dörren och iväg till nästa möte. Carolin och jag ser på varandra och nickar, nöjda med vår insats. Vi har flera förslag på bilder och texter för de olika böckerna och om en timme ska vi åka till Barriär förlag och presentera dem för kunden. Jag är ohyggligt nervös, men jag är glad att det är Carolin som ska hålla i presentationen. Hon verkar kunna hålla sig kall och professionell när det behövs. Kanske är det att hon har mer erfarenhet än jag, eller så är det för att jag vet att jag tar åt mig för mycket och på ett personligt plan om kunden inte skulle gilla mina idéer.
”Det är väl bäst vi packar ihop och ger oss iväg nu då”, säger Carolin och stänger sin laptop. Vi tar våra väskor och går mot hissen. Jag ser min spegelbild i glaset på vägen ut och känner mig lite lugnare. Även om jag känner mig som en förskrämd unge på insidan så ser jag åtminstone ut som en proffsig business woman på utsidan. Nu gäller det bara att ingen genomskådar mig som nybörjare.
”Du, när det gäller presentationen”, börjar Carolin.
”Ja?”
”Vi kan väl göra som så, att jag berättar hur vi tänkt och svarar på kundens frågor i första hand och när det kommer en fråga som jag känner att det är bättre att du svarar på så gör jag så här…” Hon håller ut händerna i en gest mot mig. ”Bara så att vi inte pratar i mun på varandra, för det ser inte så snyggt ut. Och om du har något att tillägga, om jag glömmer något, kan du också bara höja handen lite så jag ser det.”
”Bra.” Jag känner mig jättenervös igen och jag tror Carolin ser det.
”Det är ingen fara”, säger hon och lägger handen på min axel. ”Det är trevliga människor och vi vill samma sak, att skapa en bra reklam. Om du har klarat av att vara tillsammans med Marie borde det här vara en barnlek.” Jag skrattar och känner på mitt mutterörhänge. Hård och tuff, klarar allt, bestämmer jag. En halvtimme senare står vi framför entrén till Barriär förlag.
.
”Det är väl bäst vi packar ihop och ger oss iväg nu då”, säger Carolin och stänger sin laptop. Vi tar våra väskor och går mot hissen. Jag ser min spegelbild i glaset på vägen ut och känner mig lite lugnare. Även om jag känner mig som en förskrämd unge på insidan så ser jag åtminstone ut som en proffsig business woman på utsidan. Nu gäller det bara att ingen genomskådar mig som nybörjare.
”Du, när det gäller presentationen”, börjar Carolin.
”Ja?”
”Vi kan väl göra som så, att jag berättar hur vi tänkt och svarar på kundens frågor i första hand och när det kommer en fråga som jag känner att det är bättre att du svarar på så gör jag så här…” Hon håller ut händerna i en gest mot mig. ”Bara så att vi inte pratar i mun på varandra, för det ser inte så snyggt ut. Och om du har något att tillägga, om jag glömmer något, kan du också bara höja handen lite så jag ser det.”
”Bra.” Jag känner mig jättenervös igen och jag tror Carolin ser det.
”Det är ingen fara”, säger hon och lägger handen på min axel. ”Det är trevliga människor och vi vill samma sak, att skapa en bra reklam. Om du har klarat av att vara tillsammans med Marie borde det här vara en barnlek.” Jag skrattar och känner på mitt mutterörhänge. Hård och tuff, klarar allt, bestämmer jag. En halvtimme senare står vi framför entrén till Barriär förlag.
.
tisdag 20 april 2010
Nu finns Bobby i handeln!
Nu såg vi att Monica Nolans nya bok Bobby Blanchard - Lesbian Gym Teacher släppts på Adlibris. Säkert finns den då även hos andra bokhandlar. Har ni förresten funderat på hur roligt det blir när en lesbisk bok kommer ut?
.
måndag 19 april 2010
Happy
Idag blir det lite mysigt gitarrplink med amerikanska Catie Curtis som är happy because she found you. Yes, you.
söndag 18 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 17
”Alex!” Det är Jenny som ropar på mig från andra sidan gatan. Hon står utanför caféet och hjälper en tjej att lasta ur kartonger ur bakluckan på hennes bil. Jag sneddar över stenbeläggningen och undrar varför hon ser så angelägen ut. Hon ler som hälsning och drar med mig en bit bort.
”Din kompis Soda sitter ensam inne på caféet och hon ser alldeles moloken ut. Hon flirtade inte ens med mig. Hon beställde en kaffe och sen har hon bara suttit och glott ut genom fönstret i en halvtimme.”
”Min kompis var väl att ta i…” Jag kastar en blick mot caféet och där sitter mycket riktigt Soda och tittar tomt framför sig.
”Jag visste inte om jag skulle våga fråga henne om hon mår bra. Tänk om hon börjar flörta med mig igen? Det kanske är någon ny taktik hon har?” Jag skrattar.
”Okej. Jag gör väl ett försök då.”
”Juste. Jag kommer strax”. Jenny ler tacksamt och fortsätter lasta ur lådor.
Dörren pinglar och jag går rakt fram till Sodas bord.
”Hej”, säger jag glatt.
”Hej”, säger Soda långsamt och ser lite besvärad ut när hon känner igen mig. Jag drar ut stolen mittemot henne.
”Är du ok?”
”Jo, det är jag väl.” Hon tittar ner i bordet.
”Okej.” Jag sitter kvar mittemot henne och säger ingenting. Till slut tittar hon upp.
”Är det nåt fel på mig”, undrar hon.
”Öh.. nej? Vad menar du?”
”Ibland känns det som att alla andra blir ihop till höger och vänster, men jag är alltid singel.”
”Så du vill bli ihop med någon?”
”Det är klart.” Hon rynkar ögonbrynen.
”Okej.. nu känner jag dig inte så väl, men jag har fått intrycket av att du flörtar ganska mycket och är.. ja, ganska… framgångsrik på krogen.” Hon ler lite.
”Ja, men man måste ju börja nånstans. Inte för att det nånsin leder till nåt.” Hon ser uppgiven ut och jag suckar inombords och letar efter orden.
”Jag tror att…”, börjar jag. ”Om du flörtar med alla tjejer precis hela tiden, så är det inte någon av de tjejerna som känner sig speciellt utvald, eller tror att du menar allvar.” Soda ler och ser nästan lite skamsen ut.
”Jag tror Elin och Therese har försökt säga det några gånger. Men jag är så van, det är svårt att sluta. Och det funkar ju ibland.” Hon ler lite busigt.
”På de fulla tjejerna på krogen? Men kan det kanske vara så att de inte är ute efter något seriöst förhållande?” Soda skrattar och rodnar lite.
”Det kan vara så.” Dörren pinglar och Jenny och biltjejen kommer in med sina kartonger. Jenny öppnar köksdörren med ryggen och de fortsätter in mot kontoret.
”Du kanske skulle prova att träffa någon på något annat ställe än på krogen”, föreslår jag.
”Som vaddå?”
”Genom kompisar? Eller på Internet kanske?” Hon gör en missbelåten min.
”Jag vet inte. Internet… Då försvinner ju liksom en del av.. kontakten.”
”Ja, då försvinner den delen där du raggar upp tjejer du inte känner och tar med dem hem.” Soda skrattar igen.
”Är du alltid såhär fräck”, undrar hon.
”Jag trodde du ville veta vad jag tycker”, säger jag och ler oskyldigt.
”Jo. Det vill jag. Så…Flörta mindre… det blir tråkigt…” Hon suckar.
”Men du behöver ju inte sluta prata med folk. Du kan prata med folk och vara trevlig mot folk. Det är en helt annan sak än att flörta med dem. Om du slutar skoja och flörta hela tiden och låter folk se vem du är istället, så tror jag många skulle gilla dig riktigt mycket. Och ta dig på allvar.” Hon nickar.
”Jag ska försöka.”
.
”Din kompis Soda sitter ensam inne på caféet och hon ser alldeles moloken ut. Hon flirtade inte ens med mig. Hon beställde en kaffe och sen har hon bara suttit och glott ut genom fönstret i en halvtimme.”
”Min kompis var väl att ta i…” Jag kastar en blick mot caféet och där sitter mycket riktigt Soda och tittar tomt framför sig.
”Jag visste inte om jag skulle våga fråga henne om hon mår bra. Tänk om hon börjar flörta med mig igen? Det kanske är någon ny taktik hon har?” Jag skrattar.
”Okej. Jag gör väl ett försök då.”
”Juste. Jag kommer strax”. Jenny ler tacksamt och fortsätter lasta ur lådor.
Dörren pinglar och jag går rakt fram till Sodas bord.
”Hej”, säger jag glatt.
”Hej”, säger Soda långsamt och ser lite besvärad ut när hon känner igen mig. Jag drar ut stolen mittemot henne.
”Är du ok?”
”Jo, det är jag väl.” Hon tittar ner i bordet.
”Okej.” Jag sitter kvar mittemot henne och säger ingenting. Till slut tittar hon upp.
”Är det nåt fel på mig”, undrar hon.
”Öh.. nej? Vad menar du?”
”Ibland känns det som att alla andra blir ihop till höger och vänster, men jag är alltid singel.”
”Så du vill bli ihop med någon?”
”Det är klart.” Hon rynkar ögonbrynen.
”Okej.. nu känner jag dig inte så väl, men jag har fått intrycket av att du flörtar ganska mycket och är.. ja, ganska… framgångsrik på krogen.” Hon ler lite.
”Ja, men man måste ju börja nånstans. Inte för att det nånsin leder till nåt.” Hon ser uppgiven ut och jag suckar inombords och letar efter orden.
”Jag tror att…”, börjar jag. ”Om du flörtar med alla tjejer precis hela tiden, så är det inte någon av de tjejerna som känner sig speciellt utvald, eller tror att du menar allvar.” Soda ler och ser nästan lite skamsen ut.
”Jag tror Elin och Therese har försökt säga det några gånger. Men jag är så van, det är svårt att sluta. Och det funkar ju ibland.” Hon ler lite busigt.
”På de fulla tjejerna på krogen? Men kan det kanske vara så att de inte är ute efter något seriöst förhållande?” Soda skrattar och rodnar lite.
”Det kan vara så.” Dörren pinglar och Jenny och biltjejen kommer in med sina kartonger. Jenny öppnar köksdörren med ryggen och de fortsätter in mot kontoret.
”Du kanske skulle prova att träffa någon på något annat ställe än på krogen”, föreslår jag.
”Som vaddå?”
”Genom kompisar? Eller på Internet kanske?” Hon gör en missbelåten min.
”Jag vet inte. Internet… Då försvinner ju liksom en del av.. kontakten.”
”Ja, då försvinner den delen där du raggar upp tjejer du inte känner och tar med dem hem.” Soda skrattar igen.
”Är du alltid såhär fräck”, undrar hon.
”Jag trodde du ville veta vad jag tycker”, säger jag och ler oskyldigt.
”Jo. Det vill jag. Så…Flörta mindre… det blir tråkigt…” Hon suckar.
”Men du behöver ju inte sluta prata med folk. Du kan prata med folk och vara trevlig mot folk. Det är en helt annan sak än att flörta med dem. Om du slutar skoja och flörta hela tiden och låter folk se vem du är istället, så tror jag många skulle gilla dig riktigt mycket. Och ta dig på allvar.” Hon nickar.
”Jag ska försöka.”
.
Lesbiska serier!
Fem har tittat runt för att försöka luska ut vad det finns för lesbiskitet inom serievärlden. Nu menar vi förstås serier som i engelskans Comics, inte några tv-serier.
Lesbiska serier på nätet:
Vi hittade en internationell sida som det fanns väldigt mycket serier på. Nästan för mycket. Vi orkade knappt börja titta. Om ni orkar titta runt får ni gärna säga till om ni hittar något ni gillar! Sidan heter Online Comics och finns här.
En klassiker som vi nämnt förut och som absolut inte får missas är serien med det käcka namnet I was kidnapped by lesbian pirates from outer space.
På svenska hittade vi inte mycket på nätet, men på Annies blogg finns en del roliga serier i strip-form.
Lesbiska serier i bokform:
Vi har också varit inne på Hallongrottans bokhandel och spanat efter fysiska serieböcker som går att ställa hemma i hyllan eller ge bort i present. De här hittade vi:
- Drift av Liv Strömquist och Jan Bielecki
- Ghost world av Daniel Clowes
- I ringen och Slåss som en tjej av Tiitu Takalo
- The essential dykes to watch out for av Alison Bechdel
- Saffo av Sarah Westermark
- Queer as Karin - Sanna Lindström och Terese Oliw
- Handboken - Karolina Bång
- Den hemliga kroppen - Sara Hansson
Fler tips? Maila oss eller lämna en kommentar!
Lesbiska serier på nätet:
Vi hittade en internationell sida som det fanns väldigt mycket serier på. Nästan för mycket. Vi orkade knappt börja titta. Om ni orkar titta runt får ni gärna säga till om ni hittar något ni gillar! Sidan heter Online Comics och finns här.
En klassiker som vi nämnt förut och som absolut inte får missas är serien med det käcka namnet I was kidnapped by lesbian pirates from outer space.
På svenska hittade vi inte mycket på nätet, men på Annies blogg finns en del roliga serier i strip-form.
Lesbiska serier i bokform:
Vi har också varit inne på Hallongrottans bokhandel och spanat efter fysiska serieböcker som går att ställa hemma i hyllan eller ge bort i present. De här hittade vi:
- Drift av Liv Strömquist och Jan Bielecki
- Ghost world av Daniel Clowes
- I ringen och Slåss som en tjej av Tiitu Takalo
- The essential dykes to watch out for av Alison Bechdel
- Saffo av Sarah Westermark
- Queer as Karin - Sanna Lindström och Terese Oliw
- Handboken - Karolina Bång
- Den hemliga kroppen - Sara Hansson
Fler tips? Maila oss eller lämna en kommentar!
fredag 16 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 16
”Känner du för att gå ut och äta”, undrar Caroline. Jag nickar. Byråfolket verkar med ”ut” nästan alltid mena restaurangen som ligger på den inbyggda piazzan mellan vårt hus och nästa. Så är det även idag. Vi tar hissen ner till bottenvåningen och Carolin styr stegen mot sitt favoritbord i hörnet av torget. Efter att ha beställt av den vänlige servitören lutar hon sig tillbaka och ler nöjt.
”Vet du vad, Alex? Jag tror att det här kommer bli riktigt riktigt bra.”
”Kampanjen?”
”Ja. Det är så skönt när någon kommer med nya fräscha idéer. Och jag tycker vi jobbar bra ihop också.”
”Det tycker jag med”, börjar jag när Carolin plötsligt öppnar menyn och håller upp den framför ansiktet. Jag skrattar till. ”Öh.. vad gör du?”
”Förlåt. Jag tyckte jag såg mitt ex. Men det var visst inte hon. Det är läskigt när de plötsligt dyker upp sådär.”
”Ja, det kan jag verkligen hålla med om.”
”Har du också jobbiga ex?”
”Jobbiga och jobbiga. Det beror väl på hur man ser det.”
”Vad du är hemlighetsfull. Berätta nu!”
”Jaa..” Jag tvekar. Men det lär väl ändå komma fram förr eller senare. Och det känns som att jag kan lita på Carolin. ”Jag höll ju nästan på att tacka nej till jobbet här för att jag sprang in i ett ex.”
”Jaså, vad hände?”
”Jag var inne hos Göran på intervju när hon plötsligt kom in genom dörren och jag blev så chockad att jag slog omkull en blomkruka.”
”Men…” Hon skrattar. ”Men vem var det? Nån som jobbar hos oss?”
”Ja. Marie heter hon.”
”Marie, vår chef?”
"Ja."
”Oj.” Carolin ser väldigt förvånad ut.
”Men det var längesen nu. Det var för fyra år sen när vi bodde i Nyköping.”
”Jaha…”
Vår mat kommer in och jag äter med god aptit. Carolin petar i sin. Jag kan inte hjälpa att känna det som att hon blev på sämre humör efter att jag berättat om Marie.
.
”Vet du vad, Alex? Jag tror att det här kommer bli riktigt riktigt bra.”
”Kampanjen?”
”Ja. Det är så skönt när någon kommer med nya fräscha idéer. Och jag tycker vi jobbar bra ihop också.”
”Det tycker jag med”, börjar jag när Carolin plötsligt öppnar menyn och håller upp den framför ansiktet. Jag skrattar till. ”Öh.. vad gör du?”
”Förlåt. Jag tyckte jag såg mitt ex. Men det var visst inte hon. Det är läskigt när de plötsligt dyker upp sådär.”
”Ja, det kan jag verkligen hålla med om.”
”Har du också jobbiga ex?”
”Jobbiga och jobbiga. Det beror väl på hur man ser det.”
”Vad du är hemlighetsfull. Berätta nu!”
”Jaa..” Jag tvekar. Men det lär väl ändå komma fram förr eller senare. Och det känns som att jag kan lita på Carolin. ”Jag höll ju nästan på att tacka nej till jobbet här för att jag sprang in i ett ex.”
”Jaså, vad hände?”
”Jag var inne hos Göran på intervju när hon plötsligt kom in genom dörren och jag blev så chockad att jag slog omkull en blomkruka.”
”Men…” Hon skrattar. ”Men vem var det? Nån som jobbar hos oss?”
”Ja. Marie heter hon.”
”Marie, vår chef?”
"Ja."
”Oj.” Carolin ser väldigt förvånad ut.
”Men det var längesen nu. Det var för fyra år sen när vi bodde i Nyköping.”
”Jaha…”
Vår mat kommer in och jag äter med god aptit. Carolin petar i sin. Jag kan inte hjälpa att känna det som att hon blev på sämre humör efter att jag berättat om Marie.
.
torsdag 15 april 2010
onsdag 14 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 15
Jag trodde först att jag skulle ta mig ur sängen klockan sju. När klockan ringer tänker jag att jag ska sova bara en kvart till. Nästa gång jag vaknar är klockan nio och jag hör hur ytterdörren öppnas. Jag kväver en gäspning och drar på mig mjukisbyxor och t-shirt innan jag tassar ut i köket. Anna håller på att ösa ner pulver i kaffebryggaren.
”Ja tack”, säger jag och ler.
”Nej men.. Vad gör du här? Är du sjuk?”
”Nej, jag ska jobba hemifrån idag. Jag har två böcker att läsa.”
”Då blir vi hemma tillsammans då. Vad mysigt.” Hon ger mig en hård kram. ”Jag var just och lämnade av Sussi på flygplatsen. Hon ska vara i New York två veckor.”
”Jaha. Känns det jobbigt?” Vi slår oss ner vid köksbordet och väntar medan kaffebryggaren puttrar.
”Ja, lite.” Anna ler lite skamset. ”Men jag tror det är bra också. Vi har varit tillsammans precis hela tiden och jag känner mig nästan lite utmattad. Och du och jag har ju knappt hunnit ses!”
Vi tar med oss kaffet ut i vardagsrummet och lägger oss i varsin hörna av soffan, som vi brukade göra när vi var små. Jag tar upp mina böcker från soffbordet.
”Vad tycker du? Ska jag börja med Ofelia av Annelie Brown eller Nära havet av Eskil Gunnarson?
”Havet låter trevligt. Men du, ska du läsa två hela böcker på en dag? Är inte det lite mycket?”
”Jo, men vi har inte så gott om tid. Jag ska försöka i alla fall.”
”Kan jag hjälpa dig? Jag tänkte bara vara hemma och städa idag, men det har ju du redan gjort. Ligga i soffan och läsa en bok låter som en lagom jobbig aktivitet.”
”Du får hemskt gärna hjälpa till. Vilken vill du läsa?”
Efter att jag förklarat vår kampanj för Anna börjar hon med Nära havet medan jag ger mig på Ofelia. Vi antecknar och sätter små klisterlappar på intressanta sidor. Ofelia visar sig vara en mycket välskriven bok och jag njuter av språket. Det enda som irriterar mig är att huvudpersonen i boken, en medelålders kvinna, tänker så otroligt mycket men gör så lite.
”A little less conversation, a little more action please”, mumlar jag.
“Åh nej”, utropar Anna. ”Nu har han sex igen, med en tredje kvinna! Och jag har bara läst en tredjedel av boken än. Vad ser de i honom?”
Jag skrattar.
”Undrar hur många kvinnor han har i verkligheten? Säkert inga. Det är därför han måste leva ut sina fantasier i den där boken.”
”Så är det nog! Men varför heter bokjäveln Nära havet? Den borde åtminstone heta Knullande nära havet i så fall. Du får rita porrbilder till den här.” Annas mobil ringer och hon reser sig överdrivet stelt och haltar ut i köket. Jag känner att jag också legat ner för länge och reser mig och gör några rörelser medan jag tittar ut över taken. Det är grått och regnigt och dagen verkar som gjord för att vara inne och läsa böcker. Anna kommer tillbaka igen och ger mig en puss på kinden.
”Vill du gå med ut nästa fredag? Therese vill gå på nån tjejfest.”
”Ja, gärna. ”
”Vad gillar du dem förresten, mina vänner?”
”Väldigt trevliga.”
”Soda också?” Anna ler stort och jag vet att hon tänker på vår bilfärd från Ikea.
”Hon är lite mycket ibland kanske, men..”
”Hon är inte så bra med främlingar. Eller jo, killar går bra, men snygga tjejer börjar hon direkt flörta med. Jag tror hon blir nervös. Men det brukar lägga sig efter ett tag. Kan vi ta lunchpaus nu?”
”Ja, jag är jättehungrig.”
”Vi går ner till caféet och tar en grillad baguette. Och så tar vi med oss nåt gott till eftermiddagen”, säger Anna lyckligt. Jag skakar på huvudet. Hon är lika mycket godisgris nu som när vi var små.
.
”Ja tack”, säger jag och ler.
”Nej men.. Vad gör du här? Är du sjuk?”
”Nej, jag ska jobba hemifrån idag. Jag har två böcker att läsa.”
”Då blir vi hemma tillsammans då. Vad mysigt.” Hon ger mig en hård kram. ”Jag var just och lämnade av Sussi på flygplatsen. Hon ska vara i New York två veckor.”
”Jaha. Känns det jobbigt?” Vi slår oss ner vid köksbordet och väntar medan kaffebryggaren puttrar.
”Ja, lite.” Anna ler lite skamset. ”Men jag tror det är bra också. Vi har varit tillsammans precis hela tiden och jag känner mig nästan lite utmattad. Och du och jag har ju knappt hunnit ses!”
Vi tar med oss kaffet ut i vardagsrummet och lägger oss i varsin hörna av soffan, som vi brukade göra när vi var små. Jag tar upp mina böcker från soffbordet.
”Vad tycker du? Ska jag börja med Ofelia av Annelie Brown eller Nära havet av Eskil Gunnarson?
”Havet låter trevligt. Men du, ska du läsa två hela böcker på en dag? Är inte det lite mycket?”
”Jo, men vi har inte så gott om tid. Jag ska försöka i alla fall.”
”Kan jag hjälpa dig? Jag tänkte bara vara hemma och städa idag, men det har ju du redan gjort. Ligga i soffan och läsa en bok låter som en lagom jobbig aktivitet.”
”Du får hemskt gärna hjälpa till. Vilken vill du läsa?”
Efter att jag förklarat vår kampanj för Anna börjar hon med Nära havet medan jag ger mig på Ofelia. Vi antecknar och sätter små klisterlappar på intressanta sidor. Ofelia visar sig vara en mycket välskriven bok och jag njuter av språket. Det enda som irriterar mig är att huvudpersonen i boken, en medelålders kvinna, tänker så otroligt mycket men gör så lite.
”A little less conversation, a little more action please”, mumlar jag.
“Åh nej”, utropar Anna. ”Nu har han sex igen, med en tredje kvinna! Och jag har bara läst en tredjedel av boken än. Vad ser de i honom?”
Jag skrattar.
”Undrar hur många kvinnor han har i verkligheten? Säkert inga. Det är därför han måste leva ut sina fantasier i den där boken.”
”Så är det nog! Men varför heter bokjäveln Nära havet? Den borde åtminstone heta Knullande nära havet i så fall. Du får rita porrbilder till den här.” Annas mobil ringer och hon reser sig överdrivet stelt och haltar ut i köket. Jag känner att jag också legat ner för länge och reser mig och gör några rörelser medan jag tittar ut över taken. Det är grått och regnigt och dagen verkar som gjord för att vara inne och läsa böcker. Anna kommer tillbaka igen och ger mig en puss på kinden.
”Vill du gå med ut nästa fredag? Therese vill gå på nån tjejfest.”
”Ja, gärna. ”
”Vad gillar du dem förresten, mina vänner?”
”Väldigt trevliga.”
”Soda också?” Anna ler stort och jag vet att hon tänker på vår bilfärd från Ikea.
”Hon är lite mycket ibland kanske, men..”
”Hon är inte så bra med främlingar. Eller jo, killar går bra, men snygga tjejer börjar hon direkt flörta med. Jag tror hon blir nervös. Men det brukar lägga sig efter ett tag. Kan vi ta lunchpaus nu?”
”Ja, jag är jättehungrig.”
”Vi går ner till caféet och tar en grillad baguette. Och så tar vi med oss nåt gott till eftermiddagen”, säger Anna lyckligt. Jag skakar på huvudet. Hon är lika mycket godisgris nu som när vi var små.
.
tisdag 13 april 2010
Closer to fine
Det har blivit lite dåligt på musiksidan på sistone, men nu är Nisse tillbaka igen så vi ser fram emot en hel del "lesbisk musik" på bloggen framöver. Först ut blir gruppen Indigo girls som består av gay girls Amy Ray och Emily Saliers med låten Closer to fine.
fredag 9 april 2010
Fyll på med lesbiska länkar och böcker
Fortsätt gärna skicka oss lesbiska länkar som ni tror andra kan ha nytta av, eller som bara är kul. Vi lägger gärna till dem i vår länklista. (Dock inga privata vardagsbloggar)
Fortsätt också gärna att skicka oss boktips om lesbisk läsning så lägger vi till dem i vår boklista!
English version:
Fem Flator are making a list over lesbian links that could be of interest to our readers. If you have a favourite you would like to share - send it to us at 5flator@gmail.com or leave a comment below. We are also making a list over lesbian books and we are grateful for all tips. Let us know if you´ve read something exciting/beautiful/touching/funny!
.
Fortsätt också gärna att skicka oss boktips om lesbisk läsning så lägger vi till dem i vår boklista!
English version:
Fem Flator are making a list over lesbian links that could be of interest to our readers. If you have a favourite you would like to share - send it to us at 5flator@gmail.com or leave a comment below. We are also making a list over lesbian books and we are grateful for all tips. Let us know if you´ve read something exciting/beautiful/touching/funny!
.
torsdag 8 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 14
”Jag undrade just om du skulle komma eller om jag skulle få äta min kvällsmacka själv”, säger Jenny med förställd röst när jag kommer in på caféet. Hon låter som en sträng mamma i en svartvit film eller någon jag varit gift med i fyrtio år.
”Jag blev kvar ganska länge på jobbet”, säger jag och ler.
”Aha. Men du ser väldigt glad ut ändå tycker jag.” Hon hänger med armbågarna på disken och studerar mig så jag nästan känner mig lite nervös.
”Ja. Just idag känns det faktiskt som att jag har världens bästa jobb”, erkänner jag. Jag känner mig alldeles upprymd när jag tänker på att både Carolin och David gillade mina idéer och att jag har två böcker med mig hem i väskan. Jag ser fram emot att ägna morgondagen åt att läsa dem hemma i soffan och försöka hitta några scener som kan passa att ha med i reklamen. Carolin ska göra detsamma med två andra böcker och David ska läsa Nygårds bok som vi andra redan läst. Sedan ska vi jobba med idén på kontoret under torsdagen och presentera den för Angela på fredagen. Det kommer säkert att bli fullt upp och ändå känns det bara jätteroligt.
”Du måste berätta allt”, säger Jenny. ”Men först hämtar vi lite mat. Vad vill du ha?” Jag bestämmer mig för en bit fetaostpaj och ett glas färskpressad apelsinjuice och vi slår oss ner vid vårt vanliga bord vid fönstret. Innan jag vet ordet av har Jenny lockat ur mig allting. Jag berättar om byrån, om mitt uppdrag, om mitt ex som numera ska vara min chef, om Lis Nygård, och om Carolin som är kär i någon som hon inte litar på.
”Är Carolin gay”, undrar Jenny.
”Det vet jag inte. Hon sa bara att det var en person som visade intresse för henne.”
”Känns det som att hon skulle kunna vara gay?” Hon ler utmanande. Jag tänker efter.
”Ja. Hon skulle kunna vara det. Eller bi kanske. Men jag vet ju faktiskt inte.” Jenny nickar.
”Jag träffade en blond reklamtjej på en fest en gång. Jag undrar om hon inte hette Carolin. Fast det kan ju ha varit någon annan förstås”, lägger hon till. Jag skrattar.
”Har du koll på alla tjejer i hela stan?”
”Nej”, säger Jenny dröjande och ler. ”Men jag träffar rätt mycket folk numera. Jag har börjat med lesbisk Tupperware.” Jag skrattar igen.
”Med vad för något?”
”Kommer du ihåg att jag berättade att jag driver en webbshop”, undrar hon. Jag nickar.
”Den heter Lesbiska Butiken och där säljer jag allt möjligt lesbiskt. Det är böcker och film och smycken och leksaker och lite annat. Sen var det någon som frågade om jag inte kunde ta med lite grejer till en fest och visa upp, så folk kunde köpa om de ville.”
”Och det gick bra?”
”Det gick jättebra. Speciellt sexleksakerna och de roliga prylarna gick som smör. Människor blir både modiga och köpsugna med lite alkohol i sig.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Är Nygårds bok nåt bra? Jag funderar på om jag skulle ta in några ex till shopen.”
”Det tycker jag. Den är väldigt spännande”. Jag petar upp min sista bit paj på gaffeln.
”Säger du det bara för att du gör reklam för den nu?”
”Nej, den är verkligen bra. Jag lovar.”
”Okej. Jag ska se om jag hittar den till ett okej pris. Har du nya örhängen varje dag?”.
”Ja, oftast.” Hon tittar på de rosa pelikanerna som dinglar från mina öron idag. Jag håller fram ett hänge så att hon ser det ordentligt.
”Hur många par har du?”
”Jag vet inte. 300 kanske.”
”Oj.”
”Jo, jag vet. När folk väl fått reda på att man samlar så får man örhängen i present hela tiden, vilket i och för sig är väldigt trevligt.”
”Kom med.”
Jenny reser sig och försvinner in mot köket. Jag höjer frågande på ögonbrynen, och följer efter henne. Vi går förbi några köksbänkar, ett bakbord och en stålugn innan Jenny svänger in på något som måste vara kontoret för det står en dator på ett skrivbord innanför dörren. Till höger om oss breder ett stort rum ut sig. Det sitter hyllor över hela väggarna och två stora hyllor står även mitt på golvet. De är alla fulla av kartonger. Jenny styr stegen mot en hylla långt in i lokalen och lyfter ner en vit box. Hon tar av locket och fiskar upp en liten regnbågsfärgad ask i plast.
”Här”, säger hon och räcker över den till mig.
”Vad är det”, undrar jag.
”Det är en present. Till dig från mig.”
”Till mig? Men…” Jag lyfter på locket och inne i asken ligger två regnbågsfärgade örhängen, likadana som de Jenny har på sig. Jag ler. ”De är jättefina. Men jag inte ta emot dem. Jag kan väl köpa dem av dig istället.”
”Absolut inte. Det är en present ju.” Hon ställer upp den vita boxen på hyllan igen.
”Tack så mycket då”, säger jag och ler stort. För en sekund undrar jag om jag borde ge henne en kram eller om vi inte känner varandra tillräckligt bra för det. Men hon är ju så söt. Jag ger henne en kram och får ett varmt leende tillbaka.
,
”Jag blev kvar ganska länge på jobbet”, säger jag och ler.
”Aha. Men du ser väldigt glad ut ändå tycker jag.” Hon hänger med armbågarna på disken och studerar mig så jag nästan känner mig lite nervös.
”Ja. Just idag känns det faktiskt som att jag har världens bästa jobb”, erkänner jag. Jag känner mig alldeles upprymd när jag tänker på att både Carolin och David gillade mina idéer och att jag har två böcker med mig hem i väskan. Jag ser fram emot att ägna morgondagen åt att läsa dem hemma i soffan och försöka hitta några scener som kan passa att ha med i reklamen. Carolin ska göra detsamma med två andra böcker och David ska läsa Nygårds bok som vi andra redan läst. Sedan ska vi jobba med idén på kontoret under torsdagen och presentera den för Angela på fredagen. Det kommer säkert att bli fullt upp och ändå känns det bara jätteroligt.
”Du måste berätta allt”, säger Jenny. ”Men först hämtar vi lite mat. Vad vill du ha?” Jag bestämmer mig för en bit fetaostpaj och ett glas färskpressad apelsinjuice och vi slår oss ner vid vårt vanliga bord vid fönstret. Innan jag vet ordet av har Jenny lockat ur mig allting. Jag berättar om byrån, om mitt uppdrag, om mitt ex som numera ska vara min chef, om Lis Nygård, och om Carolin som är kär i någon som hon inte litar på.
”Är Carolin gay”, undrar Jenny.
”Det vet jag inte. Hon sa bara att det var en person som visade intresse för henne.”
”Känns det som att hon skulle kunna vara gay?” Hon ler utmanande. Jag tänker efter.
”Ja. Hon skulle kunna vara det. Eller bi kanske. Men jag vet ju faktiskt inte.” Jenny nickar.
”Jag träffade en blond reklamtjej på en fest en gång. Jag undrar om hon inte hette Carolin. Fast det kan ju ha varit någon annan förstås”, lägger hon till. Jag skrattar.
”Har du koll på alla tjejer i hela stan?”
”Nej”, säger Jenny dröjande och ler. ”Men jag träffar rätt mycket folk numera. Jag har börjat med lesbisk Tupperware.” Jag skrattar igen.
”Med vad för något?”
”Kommer du ihåg att jag berättade att jag driver en webbshop”, undrar hon. Jag nickar.
”Den heter Lesbiska Butiken och där säljer jag allt möjligt lesbiskt. Det är böcker och film och smycken och leksaker och lite annat. Sen var det någon som frågade om jag inte kunde ta med lite grejer till en fest och visa upp, så folk kunde köpa om de ville.”
”Och det gick bra?”
”Det gick jättebra. Speciellt sexleksakerna och de roliga prylarna gick som smör. Människor blir både modiga och köpsugna med lite alkohol i sig.”
”Det kan jag tänka mig.”
”Är Nygårds bok nåt bra? Jag funderar på om jag skulle ta in några ex till shopen.”
”Det tycker jag. Den är väldigt spännande”. Jag petar upp min sista bit paj på gaffeln.
”Säger du det bara för att du gör reklam för den nu?”
”Nej, den är verkligen bra. Jag lovar.”
”Okej. Jag ska se om jag hittar den till ett okej pris. Har du nya örhängen varje dag?”.
”Ja, oftast.” Hon tittar på de rosa pelikanerna som dinglar från mina öron idag. Jag håller fram ett hänge så att hon ser det ordentligt.
”Hur många par har du?”
”Jag vet inte. 300 kanske.”
”Oj.”
”Jo, jag vet. När folk väl fått reda på att man samlar så får man örhängen i present hela tiden, vilket i och för sig är väldigt trevligt.”
”Kom med.”
Jenny reser sig och försvinner in mot köket. Jag höjer frågande på ögonbrynen, och följer efter henne. Vi går förbi några köksbänkar, ett bakbord och en stålugn innan Jenny svänger in på något som måste vara kontoret för det står en dator på ett skrivbord innanför dörren. Till höger om oss breder ett stort rum ut sig. Det sitter hyllor över hela väggarna och två stora hyllor står även mitt på golvet. De är alla fulla av kartonger. Jenny styr stegen mot en hylla långt in i lokalen och lyfter ner en vit box. Hon tar av locket och fiskar upp en liten regnbågsfärgad ask i plast.
”Här”, säger hon och räcker över den till mig.
”Vad är det”, undrar jag.
”Det är en present. Till dig från mig.”
”Till mig? Men…” Jag lyfter på locket och inne i asken ligger två regnbågsfärgade örhängen, likadana som de Jenny har på sig. Jag ler. ”De är jättefina. Men jag inte ta emot dem. Jag kan väl köpa dem av dig istället.”
”Absolut inte. Det är en present ju.” Hon ställer upp den vita boxen på hyllan igen.
”Tack så mycket då”, säger jag och ler stort. För en sekund undrar jag om jag borde ge henne en kram eller om vi inte känner varandra tillräckligt bra för det. Men hon är ju så söt. Jag ger henne en kram och får ett varmt leende tillbaka.
,
onsdag 7 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 13
Innan jag öppnar mappen förbereder jag mig på att bli besviken. Jag är trots allt ny på byrån och Carolin kanske har slängt åt mig något tråkigt rutinuppdrag som hon vill bli av med. När jag börjar läsa igenom pappren drar det i min mungipa. Barriär förlag? Det är ett stort företag som ger ut massor av böcker. Jag läser igenom uppdragsbeskrivningen. Barriär vill tydligen satsa på sina mer okända författare. Det är de inarbetade författarna som säljer medan nykomlingarna har svårt att nå ut till läsarna. Nu vill Barriär visa upp att det finns nya talanger och nya spännande böcker att upptäcka, säger papperet, Meningen följs av en liten förteckning över nya författare och deras nyutkomna böcker. Jag skummar igenom den och min blick fastnar vid ett namn mitt på papperet. Lis Nygård står det. Hennes bok har jag ju precis läst. Den var riktigt bra och dessutom hade den en lesbisk handling. Jag känner mig glad att jag ska få göra reklam för en så bra bok.
Vad har Barriär mer skrivit? De kan tänka sig att göra en stor satsning, men de vill inte ha de vanliga bilderna på bokens framsida i annonserna. Jag förstår dem. Inte köper man en okänd författare bara för att man sett bokens framsida. Förmodligen kommer man inte ens ihåg den där framsidan när man kommer till bokhandeln. Dessutom handlar många sina böcker på nätet, och då söker de förmodligen bara på författarnamn eller tittar igenom topplistor över de bäst säljande böckerna. Inte en chans att de kommer ihåg den där reklamen de såg då.
Jag trummar med fingrarna mot bordet. Vad skulle få mig att köpa en okänd bok? Det viktigaste vore nog att jag fick veta att den hade en spännande handling. Och kanske skulle jag bli charmad av att boken hade ett vackert språk också. Jag inser att jag skulle behöva läsa de här böckerna. Man skulle kunna plocka ut ett riktigt spännande avsnitt, några rader ur boken som visar vad den handlar om och som skulle locka människor att vilja läsa mer. Eller så skulle man kunna visa på en bild vad boken handlar om. Någon spännande scen. Det skulle också kunna fungera. Det beror nog på boken vad som skulle fungera bäst.
Jag tar med mig papperet bort till Carolin. Hon tittar upp från skärmen och ler frågande.
”Kan jag köpa de här böckerna”, undrar jag och pekar på listan.
”Ja just ja. Barriär skulle skicka över dem, men det har de inte gjort. Kan du ringa och höra med dem vart de tog vägen?”
”Absolut.”
Fem minuter senare lägger jag på luren med ett löfte från damen på förlaget att böckerna ska budas över samma dag. Jag börjar skissa ner mina idéer på ritpapper så länge. Jag tänker mig stora vita tavlor i tunnelbanan, med bara svarta tryckbokstäver på. Som en del av en boksida med meningar direkt ur böckerna. Och så en liten bild på boken längst ner i högra hörnet. Ja, det blir perfekt. Jag lägger bort skissen och börjar rita en scen ur Lis Nygårds bok istället. Jag tar den när huvudpersonen Belinda blir upptryckt mot husväggen i gränden av den okände och snygga Sarah går förbi på gatan och får syn på dem. Plötsligt står Carolin bredvid mig.
”Wow! Vad du kan rita! Är det inte Art Director du borde bli?” Jag rodnar lite för berömmet. ”Vad har du gjort? Får jag se?” Hon tar skissen och håller upp den framför sig.
”Åh, det är ur ”Väntan på henne”, eller hur? Är det där Belinda?” Jag skrattar.
”Ja. Så du har läst den?”
”Det är faktiskt den enda boken på listan som jag har läst", säger Carolin och det ser nästan ut som att hon rodnar lite hon med.
.
Vad har Barriär mer skrivit? De kan tänka sig att göra en stor satsning, men de vill inte ha de vanliga bilderna på bokens framsida i annonserna. Jag förstår dem. Inte köper man en okänd författare bara för att man sett bokens framsida. Förmodligen kommer man inte ens ihåg den där framsidan när man kommer till bokhandeln. Dessutom handlar många sina böcker på nätet, och då söker de förmodligen bara på författarnamn eller tittar igenom topplistor över de bäst säljande böckerna. Inte en chans att de kommer ihåg den där reklamen de såg då.
Jag trummar med fingrarna mot bordet. Vad skulle få mig att köpa en okänd bok? Det viktigaste vore nog att jag fick veta att den hade en spännande handling. Och kanske skulle jag bli charmad av att boken hade ett vackert språk också. Jag inser att jag skulle behöva läsa de här böckerna. Man skulle kunna plocka ut ett riktigt spännande avsnitt, några rader ur boken som visar vad den handlar om och som skulle locka människor att vilja läsa mer. Eller så skulle man kunna visa på en bild vad boken handlar om. Någon spännande scen. Det skulle också kunna fungera. Det beror nog på boken vad som skulle fungera bäst.
Jag tar med mig papperet bort till Carolin. Hon tittar upp från skärmen och ler frågande.
”Kan jag köpa de här böckerna”, undrar jag och pekar på listan.
”Ja just ja. Barriär skulle skicka över dem, men det har de inte gjort. Kan du ringa och höra med dem vart de tog vägen?”
”Absolut.”
Fem minuter senare lägger jag på luren med ett löfte från damen på förlaget att böckerna ska budas över samma dag. Jag börjar skissa ner mina idéer på ritpapper så länge. Jag tänker mig stora vita tavlor i tunnelbanan, med bara svarta tryckbokstäver på. Som en del av en boksida med meningar direkt ur böckerna. Och så en liten bild på boken längst ner i högra hörnet. Ja, det blir perfekt. Jag lägger bort skissen och börjar rita en scen ur Lis Nygårds bok istället. Jag tar den när huvudpersonen Belinda blir upptryckt mot husväggen i gränden av den okände och snygga Sarah går förbi på gatan och får syn på dem. Plötsligt står Carolin bredvid mig.
”Wow! Vad du kan rita! Är det inte Art Director du borde bli?” Jag rodnar lite för berömmet. ”Vad har du gjort? Får jag se?” Hon tar skissen och håller upp den framför sig.
”Åh, det är ur ”Väntan på henne”, eller hur? Är det där Belinda?” Jag skrattar.
”Ja. Så du har läst den?”
”Det är faktiskt den enda boken på listan som jag har läst", säger Carolin och det ser nästan ut som att hon rodnar lite hon med.
.
Berättelsen om Alex, Del 12
Jag känner mig inte lika nervös när jag kliver in på GREAT Ads nästa dag. Förväntansfull beskriver nog bättre min sinnesstämning. Jag ska få sitta med Carolin idag också. Förmodligen kommer jag att lära mig massor av nya saker och jag hoppas att jag kan jag bidra med några idéer själv också.
Carolin är redan där. Hon sitter i Vardagsrummet med en kopp te i ena handen och mobilen i den andra. Hon är riktigt snygg i sin kostym med de svarta stövlarna till, men hon ser lite trött ut. Jag får ett hastigt leende när jag slår mig ner.
”Är allt ok”, undrar jag.
”Jo..” Hon suckar. ”Eller… jag är lite irriterad bara.” Hon gör en paus och tittar på mig som för att avgöra om jag är någon hon kan berätta saker för. Sedan fortsätter hon. ”Det är en person som visar intresse för mig, men jag har ändå en känsla av att jag inte är den enda. Vissa människor är så charmiga och attraktiva att man vill tro att de menar allvar och att de kommer att lägga all sin kärlek bara på dig, men någonstans inom sig vet man att det bara kommer att sluta med elände.”
”Ja. ” Jag skrattar. ”Det känner jag igen. Men det är ju bra om du vet det redan innan det gått för långt.”
”Det är väl det. Sedan gäller det bara att hålla sig ifrån dem ändå.” Hon ler och tar sista klunken av sitt te. ”Nej, om vi skulle ta och sätta igång då. Vi ska helst få ihop några idéer till på fredag så vi kan köra dem för Angela. Sen kommer kunden på tisdag. Tyvärr har jag en annan grej som jag måste få klar nu på förmiddagen, men jag tänkte att du kan läsa in dig på det nya uppdraget så länge, är det okej?”
Vi går bort till Carolins skrivbord och hon tar fram en mapp. ”Här är uppdragsbeskrivningen och sen kan du kolla nätet också och se vad du hittar om kunden. Skriv ner vad du tänker så kan vi börja brainstorma lite efter lunch.”
”Okej”, säger jag glatt och tar emot mappen. Jag känner mig ungefär som om jag fått en julklapp när jag går tillbaka till mitt skrivbord. Ett paket med en utmaning i.
Hur fortsätter historien? Lämna ditt förslag på vad som ska hända i nästa del i kommentarsfältet!
.
Carolin är redan där. Hon sitter i Vardagsrummet med en kopp te i ena handen och mobilen i den andra. Hon är riktigt snygg i sin kostym med de svarta stövlarna till, men hon ser lite trött ut. Jag får ett hastigt leende när jag slår mig ner.
”Är allt ok”, undrar jag.
”Jo..” Hon suckar. ”Eller… jag är lite irriterad bara.” Hon gör en paus och tittar på mig som för att avgöra om jag är någon hon kan berätta saker för. Sedan fortsätter hon. ”Det är en person som visar intresse för mig, men jag har ändå en känsla av att jag inte är den enda. Vissa människor är så charmiga och attraktiva att man vill tro att de menar allvar och att de kommer att lägga all sin kärlek bara på dig, men någonstans inom sig vet man att det bara kommer att sluta med elände.”
”Ja. ” Jag skrattar. ”Det känner jag igen. Men det är ju bra om du vet det redan innan det gått för långt.”
”Det är väl det. Sedan gäller det bara att hålla sig ifrån dem ändå.” Hon ler och tar sista klunken av sitt te. ”Nej, om vi skulle ta och sätta igång då. Vi ska helst få ihop några idéer till på fredag så vi kan köra dem för Angela. Sen kommer kunden på tisdag. Tyvärr har jag en annan grej som jag måste få klar nu på förmiddagen, men jag tänkte att du kan läsa in dig på det nya uppdraget så länge, är det okej?”
Vi går bort till Carolins skrivbord och hon tar fram en mapp. ”Här är uppdragsbeskrivningen och sen kan du kolla nätet också och se vad du hittar om kunden. Skriv ner vad du tänker så kan vi börja brainstorma lite efter lunch.”
”Okej”, säger jag glatt och tar emot mappen. Jag känner mig ungefär som om jag fått en julklapp när jag går tillbaka till mitt skrivbord. Ett paket med en utmaning i.
Hur fortsätter historien? Lämna ditt förslag på vad som ska hända i nästa del i kommentarsfältet!
.
lördag 3 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 11
”Har du jobbat idag”, undrar hon, medan hon häller vatten över tebladen.
”Ja, min första dag.”
”Gick det bra?” Jag nickar och känner hur tedoften sprider sig i rummet.
”Jag var lite nervös, men folk verkar trevliga där.”
”Och hur gick det med sängen?”
”Det gick bra. Men det var rätt krångligt att få upp den för trapporna.”
”Men det är bra att ha en säng”, säger hon och ler.
”Mycket bra.” Ett ögonblick undrar jag om hon sagt något tvetydigt, men jag antar att jag bara har kvar det tänket efter lördagen med Soda.
”Vill du ha nåt till teet”, undrar hon. Jag tittar på kakorna och pajerna i glasdisken.
”Äppelpajen ser god ut.”
”Det är den. Jag har gjort den själv. Vaniljsås?”
”Ja, tack.” Hon lägger upp en stor bit på en tallrik.
”Jag värmer den lite så kommer jag ut med den.”
”Okej.”
Jag tar fönsterbordet och hoppas att hon kommer sätta sig hos mig en stund idag med. Utanför har det blivit mörkt och jag suckar lite när jag tänker på att vintern närmar sig. Det är inte min favoritårstid, speciellt inte när jag är singel och inte har någon att krypa upp i soffan med. Jenny sätter ner brickan med äppelpajen och teet framför mig.
”Vad tänker du på”, undrar hon.
”Vintern.”
”Usch då.”
”Men pajen luktar gott.”
”Ja, det gör den faktiskt. Jag tror jag ska ta en bit själv med. Vill du ha sällskap?”
”Gärna.”
Jenny hämtar en till bit paj och ett glas apelsinjuice innan hon sätter sig hos mig. Hon har tagit av sig förklädet och istället ser jag en grön Adidas-t-shirt och ett par tajta blå jeans när hon slår sig ner mittemot mig. Hon tar en bit paj och ser fundersam ut.
”Du har beställt olika saker varje gång du har kommit hit”, konstaterar hon. Jag skrattar.
”Det är möjligt.”
”Men det är ovanligt. De flesta tar samma sak varje gång.”
”Men de kanske brukar komma samma tid?”
” I och för sig. Klarade du dig undan Soda?”
”Det beror på hur man ser det. Hon höll låda hela vägen från Ikea. Hur känner du henne?”
”Det gör jag inte. Det vill säga, först försökte hon ragga på en kompis till mig när vi var ute och när min kompis inte var intresserad fortsatte hon med mig. Hon kommer in här då och då och är jätteflirtig och verkar inte alls ta in att hon inte får någon respons.”
”Nej, jag lade märke till det också. Men jag antar att hon har några gömda kvaliteter eftersom de andra står ut med henne.”
”Kanske man bara måste komma över flörttröskeln”, föreslår hon. Jag skrattar.
”Kanske det.”
.
”Ja, min första dag.”
”Gick det bra?” Jag nickar och känner hur tedoften sprider sig i rummet.
”Jag var lite nervös, men folk verkar trevliga där.”
”Och hur gick det med sängen?”
”Det gick bra. Men det var rätt krångligt att få upp den för trapporna.”
”Men det är bra att ha en säng”, säger hon och ler.
”Mycket bra.” Ett ögonblick undrar jag om hon sagt något tvetydigt, men jag antar att jag bara har kvar det tänket efter lördagen med Soda.
”Vill du ha nåt till teet”, undrar hon. Jag tittar på kakorna och pajerna i glasdisken.
”Äppelpajen ser god ut.”
”Det är den. Jag har gjort den själv. Vaniljsås?”
”Ja, tack.” Hon lägger upp en stor bit på en tallrik.
”Jag värmer den lite så kommer jag ut med den.”
”Okej.”
Jag tar fönsterbordet och hoppas att hon kommer sätta sig hos mig en stund idag med. Utanför har det blivit mörkt och jag suckar lite när jag tänker på att vintern närmar sig. Det är inte min favoritårstid, speciellt inte när jag är singel och inte har någon att krypa upp i soffan med. Jenny sätter ner brickan med äppelpajen och teet framför mig.
”Vad tänker du på”, undrar hon.
”Vintern.”
”Usch då.”
”Men pajen luktar gott.”
”Ja, det gör den faktiskt. Jag tror jag ska ta en bit själv med. Vill du ha sällskap?”
”Gärna.”
Jenny hämtar en till bit paj och ett glas apelsinjuice innan hon sätter sig hos mig. Hon har tagit av sig förklädet och istället ser jag en grön Adidas-t-shirt och ett par tajta blå jeans när hon slår sig ner mittemot mig. Hon tar en bit paj och ser fundersam ut.
”Du har beställt olika saker varje gång du har kommit hit”, konstaterar hon. Jag skrattar.
”Det är möjligt.”
”Men det är ovanligt. De flesta tar samma sak varje gång.”
”Men de kanske brukar komma samma tid?”
” I och för sig. Klarade du dig undan Soda?”
”Det beror på hur man ser det. Hon höll låda hela vägen från Ikea. Hur känner du henne?”
”Det gör jag inte. Det vill säga, först försökte hon ragga på en kompis till mig när vi var ute och när min kompis inte var intresserad fortsatte hon med mig. Hon kommer in här då och då och är jätteflirtig och verkar inte alls ta in att hon inte får någon respons.”
”Nej, jag lade märke till det också. Men jag antar att hon har några gömda kvaliteter eftersom de andra står ut med henne.”
”Kanske man bara måste komma över flörttröskeln”, föreslår hon. Jag skrattar.
”Kanske det.”
.
fredag 2 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 10
Min första arbetsdag är slut och jag promenerar hemåt. Luften är frisk och lite fuktig efter regnet som kom på förmiddagen. Jag gör mig ingen brådska för Anna ska ändå äta middag hos Sussi. Det blev en rätt bra dag ändå. Mina kollegor verkar trevliga och Stefan verkar ha en bra inställning till nyanställda. Han tog in mig på sitt kontor och gav mig en del tips och råd. ”Se till att lära dig så mycket som möjligt av dem som jobbat ett tag, men var inte rädd för att komma med motförslag och nya idéer. Det är inte säkert att deras förslag är det bästa. Vi måste få fram alla idéer i ljuset innan vi kan välja vad som passar kunden allra bäst.” Sedan fick jag sitta hos Carolin resten av dagen och hjälpa henne med projektet hon jobbar på. Hon är väldigt trevlig och hon verkar duktig också. Dagen bara flög förbi och plötsligt var det dags att gå hem.
Jag går in på ICA och köper lite pasta, wokgrönsaker och tomatsås att ha till middag. När maten är klar och jag sitter framför tvn i vardagsrummet i mitt nya hem känner jag mig plötsligt mycket ensam. Jag vet inte varför, för jag brukade sitta såhär i min gamla lägenhet med. Kanske är det att den här lägenheten inte känns som hemma. Det känns som att jag sitter i någon annans hem och väntar på att något ska hända. Dessutom är jag sugen på något sött, men som vanligt är Annas kyl mycket tom. Skafferiet är nästan lika tomt det. Jag bestämmer mig för att sluta se den som Annas kyl och köpa på mig ett basförråd med mat nästa dag. Hon lär väl inte ta illa upp eftersom hon inte verkar använda den ändå.
Efter att ha tagit en dusch känner jag mig fortfarande rastlös och jag tänker att jag kanske skulle handla den där maten idag istället. Eller så går jag ner till caféet och köper lite gott te och något sött. Jag undrar om Jenny jobbar idag. Jag bestämmer mig för att gå förbi caféet och om hon jobbar så går jag in, men om hon inte jobbar så går jag och handlar mat. Nöjd med att ha en plan klär jag på mig och springer ner för trapporna. När jag öppnar porten märker jag att det har börjat regna igen. Jag tittar in genom caféets fönster. Det är alldeles tomt, men Jenny står och putsar glas bakom disken.
Jag öppnar dörren och blir välkomnad av det bekanta pinglandet. Jenny tittar upp och ler när hon får syn på mig.
”Hej Alex”, säger hon.
"Hej Jenny", säger jag. Det gör mig glad att hon kommer ihåg vad jag heter.
.
Jag går in på ICA och köper lite pasta, wokgrönsaker och tomatsås att ha till middag. När maten är klar och jag sitter framför tvn i vardagsrummet i mitt nya hem känner jag mig plötsligt mycket ensam. Jag vet inte varför, för jag brukade sitta såhär i min gamla lägenhet med. Kanske är det att den här lägenheten inte känns som hemma. Det känns som att jag sitter i någon annans hem och väntar på att något ska hända. Dessutom är jag sugen på något sött, men som vanligt är Annas kyl mycket tom. Skafferiet är nästan lika tomt det. Jag bestämmer mig för att sluta se den som Annas kyl och köpa på mig ett basförråd med mat nästa dag. Hon lär väl inte ta illa upp eftersom hon inte verkar använda den ändå.
Efter att ha tagit en dusch känner jag mig fortfarande rastlös och jag tänker att jag kanske skulle handla den där maten idag istället. Eller så går jag ner till caféet och köper lite gott te och något sött. Jag undrar om Jenny jobbar idag. Jag bestämmer mig för att gå förbi caféet och om hon jobbar så går jag in, men om hon inte jobbar så går jag och handlar mat. Nöjd med att ha en plan klär jag på mig och springer ner för trapporna. När jag öppnar porten märker jag att det har börjat regna igen. Jag tittar in genom caféets fönster. Det är alldeles tomt, men Jenny står och putsar glas bakom disken.
Jag öppnar dörren och blir välkomnad av det bekanta pinglandet. Jenny tittar upp och ler när hon får syn på mig.
”Hej Alex”, säger hon.
"Hej Jenny", säger jag. Det gör mig glad att hon kommer ihåg vad jag heter.
.
torsdag 1 april 2010
Berättelsen om Alex, Del 9
Jag mår nästan lite illa när jag går in genom dörrarna till GREAT Ads. Det är som om hela min kropp försöker säga till mig att jag inte borde vara där. Men jag försöker tänka framåt och trotsar nervositeten och illamåendet genom att ta ett par säkra steg fram till disken och le mot receptionisten Christin. Hon ber mig vänta lite och strax därpå kommer min teamledare Stefan, en kille i 40-årsåldern med glasögon och tunt hår, och presenterar sig. Hans fasta handslag och vänliga uppsyn lugnar mig något. Han tar med mig ut till det han kallar Vardagsrummet där resten av gruppen sitter och äter frukost i fåtöljer vid små runda bord. Jag får skaka hand med alla i teamet. Jag räknar till tio personer och jag försöker lägga deras namn på minnet. De jag ska börja arbeta tillsammans med heter David, Angela och Carolin och de sitter vid samma bord. Angela pekar åt mig att slå mig ner hos dem.
”Jag är jätteglad att du kommer”, säger hon. ”Vi är alldeles överhopade av jobb just nu.” Jag märker direkt att Angela är en sån där superenergisk kvinna som förmodligen orkar hur mycket som helst. Jag skulle gissa att hon är runt 45 år och hon klär sig i mycket starka färger fastän de får hennes hy att se ännu blekare ut. David är yngre. Han skulle nog kunna vara i min egen ålder. Han är Art Director och står för det bildmässiga i projekten. Där han sitter i fåtöljen gör han inte mycket väsen av sig. Han ler mot Angela medan hon pratar och han drar handen över sitt blonda, nästan snaggade huvud. Jag hoppas att han visar sig vara en trevlig person, för jag skulle gärna vilja lära mig mer om det han gör. Efter att ha suttit vid bordet en stund förstår jag varför David inte säger så mycket. Det är svårt att få någon syl i vädret när Angela väl har gått igång. Carolin ler och blinkar mot mig när Angela tittar bort. Jag ler tillbaka. Hon är faktiskt mycket vacker. Det är inte många människor jag brukar kunna säga det om, men hon har så rena vackra drag; en rak näsa som nästan ser ut som den vore utmejslad ur sten, intensiva blågröna ögon och det blonda håret uppsatt i en knut visar hennes långa nacke. Hon har små fina öron och från dem hänger några små fyrkantiga fransiga skapelser i brons. Det ser nästan ut som två små trasmattor.
Jag börjar känna mig ganska väl till mods, förutom den där lilla nervösa bollen som ligger och rullar i magen och oroar sig för att Marie ska dyka upp runt hörnet när som helst. Då hör jag plötsligt hennes namn nämnas bakom min rygg och jag lystrar till. Några kostymklädda killar hänger vid ett ståbord vid fönstret och försöker planera in något möte. Jag slappnar direkt av när jag uppfattar att Marie är borta och inte ska komma tillbaka förrän på fredag. Nu kanske jag kan koncentrera mig på att ta in mitt nya arbete istället. Jag vänder tillbaka uppmärksamheten till mitt eget bord igen. Några killar som sitter längre bort viftar till sig Angela och hon ursäktar sig och försvinner. David och Carolin verkar direkt sträcka på sig i sina stolar och Carolin hasar lite längre fram på fåtöljskanten och drar ner kjolen lite längre ner över låren innan hon lägger benen i kors igen och ser på mig.
”Jag tycker om dina örhängen”, säger hon.
.
”Jag är jätteglad att du kommer”, säger hon. ”Vi är alldeles överhopade av jobb just nu.” Jag märker direkt att Angela är en sån där superenergisk kvinna som förmodligen orkar hur mycket som helst. Jag skulle gissa att hon är runt 45 år och hon klär sig i mycket starka färger fastän de får hennes hy att se ännu blekare ut. David är yngre. Han skulle nog kunna vara i min egen ålder. Han är Art Director och står för det bildmässiga i projekten. Där han sitter i fåtöljen gör han inte mycket väsen av sig. Han ler mot Angela medan hon pratar och han drar handen över sitt blonda, nästan snaggade huvud. Jag hoppas att han visar sig vara en trevlig person, för jag skulle gärna vilja lära mig mer om det han gör. Efter att ha suttit vid bordet en stund förstår jag varför David inte säger så mycket. Det är svårt att få någon syl i vädret när Angela väl har gått igång. Carolin ler och blinkar mot mig när Angela tittar bort. Jag ler tillbaka. Hon är faktiskt mycket vacker. Det är inte många människor jag brukar kunna säga det om, men hon har så rena vackra drag; en rak näsa som nästan ser ut som den vore utmejslad ur sten, intensiva blågröna ögon och det blonda håret uppsatt i en knut visar hennes långa nacke. Hon har små fina öron och från dem hänger några små fyrkantiga fransiga skapelser i brons. Det ser nästan ut som två små trasmattor.
Jag börjar känna mig ganska väl till mods, förutom den där lilla nervösa bollen som ligger och rullar i magen och oroar sig för att Marie ska dyka upp runt hörnet när som helst. Då hör jag plötsligt hennes namn nämnas bakom min rygg och jag lystrar till. Några kostymklädda killar hänger vid ett ståbord vid fönstret och försöker planera in något möte. Jag slappnar direkt av när jag uppfattar att Marie är borta och inte ska komma tillbaka förrän på fredag. Nu kanske jag kan koncentrera mig på att ta in mitt nya arbete istället. Jag vänder tillbaka uppmärksamheten till mitt eget bord igen. Några killar som sitter längre bort viftar till sig Angela och hon ursäktar sig och försvinner. David och Carolin verkar direkt sträcka på sig i sina stolar och Carolin hasar lite längre fram på fåtöljskanten och drar ner kjolen lite längre ner över låren innan hon lägger benen i kors igen och ser på mig.
”Jag tycker om dina örhängen”, säger hon.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
