”När Sussi var i USA, kände du dig orolig nån gång då?” Jag lutar huvudet mot soffans ryggstöd och ser på Anna. Vi skulle kolla på nån tv-serie men mina funderingar har gjort att jag missat det mesta av handlingen.
”Hur menar du?” Hon sänker ljudet på tv:n och ser nyfiket på mig.
”Ja men, att hon kanske skulle träffa nån supersnygg amerikanska där, eller nån sexig kollega som..” Anna fnissar.
”Jag vet inte. Kanske att tanken flög förbi nån gång, men det var ju aldrig så att jag verkligen trodde det. Sussi har ringt och sms:at mig flera gånger om dagen och jag vet att jag kan lita på henne.”
”Men det är normalt, eller hur? Att känna så, när man verkligen gillar nån?”
”Inte vet jag”, skrattar Anna. ”Vad är det nu du sitter och klurar på?”
”Med Jenny, då kände jag mig aldrig orolig. Du vet, hon var på en massa fester hela tiden, och träffade massor av flator, och jag oroade mig aldrig det minsta för att hon skulle träffa någon snygging där.”
”Men du litade väl på henne?”
”I och för sig. Men det var inte det. Jag förstod det inte då, men nu inser jag att det nog var för att det skulle göra mig så mycket, ifall det hände. Jag skulle nog mest blivit glad för hennes skull.”
”Oj.”
”Ja. Du behöver inte säga nåt. Jag känner mig redan som ett pucko.”
”Jag skulle inte säga nåt. Jag känner mig lite skyldig själv.”
”Vad menar du?”
”Du var osäker redan från början och det var jag som sa att du bara skulle köra på.”
”Det var inte ditt fel. Jag tyckte det kändes så skönt att ha någon. Och Jenny.. Hon var så söt och snäll och omtänksam. Jag önskar verkligen att jag var helt galen i henne. Tänk vilket perfekt par vi skulle bli.”
”Jaa.” Anna skrattar. ”Det är verkligen synd.”
.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 42
Carolin sitter och läser posten medan jag sitter vid datorn och bläddrar bland fotona för en reklamfolder för Havsbadens hotell . Hon drar ut ett papper ur ett lila kuvert och suckar.
”Barriär vill att vi kommer över på torsdag”, meddelar hon.
”Jaså, varför då”, mumlar jag utan att släppa blicken från skärmen.
”De ska fira släppet av reklamkampanjen.”
”De firar rätt mycket där va?”
”Ja, och inte bara där. Det känns som att jag sprungit på hundra olika mottagningar de senaste veckorna. Tur att Soda är så förstående.”
”Du behöver inte gå på det här. Jag kan gå så säger vi att du är upptagen.”
”Säkert? Det vore rätt skönt att slippa…”
”Inga problem.” Min blick fastnar på en vacker bild med hav och klippor som jag tycker skulle passa i broschyren och jag slutar scrolla. Jag dubbelklickar på bilden så den täcker hela skärmen. ”Vad tycker du om den här”, undrar jag.
”Jättebra”, säger Carolin. ”Kan vi ta lunch nu? Jag är jättehungrig.”
Vi har knappt hunnit slå oss ner på restaurangen förrän jag får ett sms av Lis:
Lina älskar bilderna! Kommer du på torsdag?
Mina mungipor lyfts i ett stort leende. Jag minns att Lis sade att hon skulle visa mina skisser för tjejen som är ansvarig för barnböckerna på förlaget. Nu har hon tydligen redan gjort det och allra bäst: Jag fick godkänt!
”Vad du ser glad ut”, säger Carolin nyfiket.
”Det verkar som att jag kommer göra en barnbok.”
”Vad roligt! Grattis!”
”Tack.” Jag ser ut genom de stora fönstrena. Det ser grått och kallt ut därute, men det gör mig ingenting. Till och med mina kärleksproblem känns med ens lite mindre jobbiga. Plötsligt känner jag ett sånt behov av att få prata med någon och bara fira min lycka. Men det finns bara en person som skulle förstå varför jag är så glad och det är Lis. Jag tar upp mobilen och skriver tillbaka:
Åh vad roligt! Vi måste fira! Middag ikväll?
Det piper direkt igen när Lis svarar:
Upptagen ikväll, men i morgon?
”Men, ska du sluta smsa snart eller”, muttrar Carolin. ”Är det inte du som brukar säga att det är oartigt att hålla på med telefonen när man sitter och äter med någon?”
”Jo, förlåt.” Jag stoppar ner telefonen i väskan igen. Carolin tittar på mig.
”Nu ser du inte alls lika glad ut längre. Blev utgivningen inställd?”
”Nej.” Jag tar en klunk av mitt vatten och funderar. Vad är det med mig? Jag vet att jag ibland känner mig sårad över såna dumma småsaker. Lis kanske har något jätteviktigt att göra ikväll och även om hon inte har det så kan jag ju knappast förvänta mig att hon direkt ska släppa allt hon gör och äta middag med mig när jag frågar samma dag. Hon kanske måste jobba sent. Eller så har hon tvättstugan. Eller så ska hon på middag hos sina föräldrar. Eller så är hon på en dejt, med någon snygg trevlig förlagstjej som kommer hålla henne vaken hela natten. Klart hon inte hinner äta middag med mig då. Och det är då jag inser det. Jag är svartsjuk.
.
”Barriär vill att vi kommer över på torsdag”, meddelar hon.
”Jaså, varför då”, mumlar jag utan att släppa blicken från skärmen.
”De ska fira släppet av reklamkampanjen.”
”De firar rätt mycket där va?”
”Ja, och inte bara där. Det känns som att jag sprungit på hundra olika mottagningar de senaste veckorna. Tur att Soda är så förstående.”
”Du behöver inte gå på det här. Jag kan gå så säger vi att du är upptagen.”
”Säkert? Det vore rätt skönt att slippa…”
”Inga problem.” Min blick fastnar på en vacker bild med hav och klippor som jag tycker skulle passa i broschyren och jag slutar scrolla. Jag dubbelklickar på bilden så den täcker hela skärmen. ”Vad tycker du om den här”, undrar jag.
”Jättebra”, säger Carolin. ”Kan vi ta lunch nu? Jag är jättehungrig.”
Vi har knappt hunnit slå oss ner på restaurangen förrän jag får ett sms av Lis:
Lina älskar bilderna! Kommer du på torsdag?
Mina mungipor lyfts i ett stort leende. Jag minns att Lis sade att hon skulle visa mina skisser för tjejen som är ansvarig för barnböckerna på förlaget. Nu har hon tydligen redan gjort det och allra bäst: Jag fick godkänt!
”Vad du ser glad ut”, säger Carolin nyfiket.
”Det verkar som att jag kommer göra en barnbok.”
”Vad roligt! Grattis!”
”Tack.” Jag ser ut genom de stora fönstrena. Det ser grått och kallt ut därute, men det gör mig ingenting. Till och med mina kärleksproblem känns med ens lite mindre jobbiga. Plötsligt känner jag ett sånt behov av att få prata med någon och bara fira min lycka. Men det finns bara en person som skulle förstå varför jag är så glad och det är Lis. Jag tar upp mobilen och skriver tillbaka:
Åh vad roligt! Vi måste fira! Middag ikväll?
Det piper direkt igen när Lis svarar:
Upptagen ikväll, men i morgon?
”Men, ska du sluta smsa snart eller”, muttrar Carolin. ”Är det inte du som brukar säga att det är oartigt att hålla på med telefonen när man sitter och äter med någon?”
”Jo, förlåt.” Jag stoppar ner telefonen i väskan igen. Carolin tittar på mig.
”Nu ser du inte alls lika glad ut längre. Blev utgivningen inställd?”
”Nej.” Jag tar en klunk av mitt vatten och funderar. Vad är det med mig? Jag vet att jag ibland känner mig sårad över såna dumma småsaker. Lis kanske har något jätteviktigt att göra ikväll och även om hon inte har det så kan jag ju knappast förvänta mig att hon direkt ska släppa allt hon gör och äta middag med mig när jag frågar samma dag. Hon kanske måste jobba sent. Eller så har hon tvättstugan. Eller så ska hon på middag hos sina föräldrar. Eller så är hon på en dejt, med någon snygg trevlig förlagstjej som kommer hålla henne vaken hela natten. Klart hon inte hinner äta middag med mig då. Och det är då jag inser det. Jag är svartsjuk.
.
onsdag 26 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 41
Det känns skönt att sitta i soffan och rita. Jag kopplar bort alla andra tankar och lever mig in i Igelkottes värld. Den är enkel, mjuk och färgglad. Igelkotte slipper kärleksbekymmer. Han har bara vänskapliga relationer och det verkar han väldigt nöjd med. Hans största problem i livet är en försvunnen tekopp. Om han bara visste hur bra han har det. Lis och jag sitter i flera timmar och skissar. Jag tycker om hennes fantasi och känsla för detaljer. Igelkottes kök och trädgård är fulla av små roliga och konstiga prylar som barn kan sitta länge och titta på. Sakta börjar boken börjar växa fram. Vid tretiden tittar Lis upp och undrar om jag också är hungrig.
”Ni har ett café härnere ju. Vi kanske kan hämta upp något därifrån?” Tankarna susar snabbt genom mitt huvud. Det är lördag. Jenny borde inte jobba idag. Men vågar jag gå in där? Magkänslan säger ett starkt nej. Men vad ska jag säga till Lis? Det är långt till nästa matställe.
”Jaa… Skulle jag kunna be dig om en tjänst? Jag skulle behöva ringa ett samtal. Orkar du gå ner och hämta mat så länge?”
”Självklart”, säger Lis och reser sig. ”Vad vill du ha?”
När hon har stängt dörren slappnar jag av och tittar ut på den grå hösthimlen. Jag undrar om Jenny skulle känna igen Lis om hon var där. De har aldrig träffats, men hon kanske har sett henne på baksidan av böckerna hon köpt in. Jenny verkar lägga märke till och minnas precis allting. I mitt halv sovande tillstånd tycker jag att det bara har gått någon minut när jag hör dörren öppnas, men i verkligheten är det säkert en kvart. Vi flyttar undan skisserna och plockar upp maten på soffbordet.
”Åh, det var gott att äta nu”, säger Lis. ”De här grillade mackorna är riktigt bra faktiskt.”
”Mm.” Jag hugger in på min mat och väljer glupskt en stor tugga.
”Den där tjejen som jobbar där. Jag tror jag har sett henne förut någonstans.” Jag stelnar till.
”Jo.. Hon brukar ha lesbiska Tupperware-partys. Kanske du har varit på ett sånt?”
”Jahaa! Ja, du har rätt! Jag var hos min kompis Lena för nåt år sen och den där tjejen var där och sålde grejer. Hon sa förresten nån så konstig sak. Att jag skulle hälsa dig att det var okej om du kom själv, eller nåt sånt. Förstod du nåt av det?” Jag suckar.
”Ja..”
”Har du ihop det med cafétjejen?”
”Njae.. Vi har dejtat ett tag, men nu ska vi försöka vara vänner.”
”Jaha. Förlåt om jag är för nyfiken. Det kommer liksom naturligt hos mig.”
”Det är ingen fara.” Jag ser hur Lis hjärna arbetar.
”Men..det är inte…? Är det på grund av Marie som du.. som ni..?”
”Nej. Eller… Äsch, jag vet inte. Jenny, alltså cafétjejen, tror att jag vill ha Marie tillbaka.”
”Jaha. Men hon har missförstått det..?”
”Hon har väl lite rätt, för jag kommer nog aldrig kunna älska henne så som jag älskade Marie. Men.. Jag vet inte om jag skulle kunna bli ihop med Marie igen heller. Det var någonting som förstördes när hon lämnade mig. Jag tror aldrig det kan bli likadant igen. Förstår du hur jag menar?”
”Ja. Jag försökte bli ihop med ett ex en gång. Men det finns alltid en anledning till att det tog slut första gången och antingen finns den anledningen kvar, eller så gör den sig påmind ändå.”
”Ja.” Jag nickar.
”Så.. egentligen skulle man kunna säga att du är singel?” Jag skrattar.
”Ja, jag är väl det. Eller så är känslomässig röra ett bättre ord."
”Röror brukar lugna ner sig förr eller senare. Det är bara att vänta ut dem. Du verkar i alla fall ha kommit en bra bit på väg redan.”
Jag funderar. Har jag bestämt mig? Saker låter så klara och enkla när det är hjärnan som talar, men sen, när jag väl sitter där, och ett par vackra ögon ser på mig, då känner jag mig inte alls lika säker på vad som är rätt.
.
”Ni har ett café härnere ju. Vi kanske kan hämta upp något därifrån?” Tankarna susar snabbt genom mitt huvud. Det är lördag. Jenny borde inte jobba idag. Men vågar jag gå in där? Magkänslan säger ett starkt nej. Men vad ska jag säga till Lis? Det är långt till nästa matställe.
”Jaa… Skulle jag kunna be dig om en tjänst? Jag skulle behöva ringa ett samtal. Orkar du gå ner och hämta mat så länge?”
”Självklart”, säger Lis och reser sig. ”Vad vill du ha?”
När hon har stängt dörren slappnar jag av och tittar ut på den grå hösthimlen. Jag undrar om Jenny skulle känna igen Lis om hon var där. De har aldrig träffats, men hon kanske har sett henne på baksidan av böckerna hon köpt in. Jenny verkar lägga märke till och minnas precis allting. I mitt halv sovande tillstånd tycker jag att det bara har gått någon minut när jag hör dörren öppnas, men i verkligheten är det säkert en kvart. Vi flyttar undan skisserna och plockar upp maten på soffbordet.
”Åh, det var gott att äta nu”, säger Lis. ”De här grillade mackorna är riktigt bra faktiskt.”
”Mm.” Jag hugger in på min mat och väljer glupskt en stor tugga.
”Den där tjejen som jobbar där. Jag tror jag har sett henne förut någonstans.” Jag stelnar till.
”Jo.. Hon brukar ha lesbiska Tupperware-partys. Kanske du har varit på ett sånt?”
”Jahaa! Ja, du har rätt! Jag var hos min kompis Lena för nåt år sen och den där tjejen var där och sålde grejer. Hon sa förresten nån så konstig sak. Att jag skulle hälsa dig att det var okej om du kom själv, eller nåt sånt. Förstod du nåt av det?” Jag suckar.
”Ja..”
”Har du ihop det med cafétjejen?”
”Njae.. Vi har dejtat ett tag, men nu ska vi försöka vara vänner.”
”Jaha. Förlåt om jag är för nyfiken. Det kommer liksom naturligt hos mig.”
”Det är ingen fara.” Jag ser hur Lis hjärna arbetar.
”Men..det är inte…? Är det på grund av Marie som du.. som ni..?”
”Nej. Eller… Äsch, jag vet inte. Jenny, alltså cafétjejen, tror att jag vill ha Marie tillbaka.”
”Jaha. Men hon har missförstått det..?”
”Hon har väl lite rätt, för jag kommer nog aldrig kunna älska henne så som jag älskade Marie. Men.. Jag vet inte om jag skulle kunna bli ihop med Marie igen heller. Det var någonting som förstördes när hon lämnade mig. Jag tror aldrig det kan bli likadant igen. Förstår du hur jag menar?”
”Ja. Jag försökte bli ihop med ett ex en gång. Men det finns alltid en anledning till att det tog slut första gången och antingen finns den anledningen kvar, eller så gör den sig påmind ändå.”
”Ja.” Jag nickar.
”Så.. egentligen skulle man kunna säga att du är singel?” Jag skrattar.
”Ja, jag är väl det. Eller så är känslomässig röra ett bättre ord."
”Röror brukar lugna ner sig förr eller senare. Det är bara att vänta ut dem. Du verkar i alla fall ha kommit en bra bit på väg redan.”
Jag funderar. Har jag bestämt mig? Saker låter så klara och enkla när det är hjärnan som talar, men sen, när jag väl sitter där, och ett par vackra ögon ser på mig, då känner jag mig inte alls lika säker på vad som är rätt.
.
tisdag 25 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 40
”Alex?” Någon lägger en hand på min axel och jag får anstränga mig att öppna mina sömndruckna ögon.
”Mm?” Jag sträcker på mig och ser Anna sitta på sängkanten.
”Vad du ser ut… Jag tänkte bara informera dig om att din kompis Lis sitter i köket och du har tydligen sagt att hon skulle komma klockan elva.”
”Shit.. Är klockan redan elva?
”Ja, men det är lugnt. Hon har fått en kopp kaffe hos mig och Sussi i köket.”
”Sussi? Är inte hon i New York?” Jag gnuggar ögonen.
”Jag hämtade henne på flygplatsen igår, remember? Hur är det med dig egentligen?”
”Inte så bra. Marie fick mig att gråta och Jenny och jag har tagit paus.”
”Oj. Inte bästa dagen att få besök kanske. Men du får väl försöka ta dig i kragen medan hon är här… Du kanske borde börja med en dusch. Skynda dig så uppehåller vi Lis i köket så länge. Men vi måste vi gå snart.”
”Okej. Tack.”
Jag masar mig ut till duschen. I ögonvrån ser jag Lis sitta vid köksbordet mittemot Anna och Sussi. Hon pratar och ser glad ut och jag känner mig lite lättare. Jag måste skärpa till mig och försöka bara vara här och nu. Jag har ju sett fram emot att fortsätta arbetet med boken. Under duschens varma strålar vaknar jag till liv. Jag skyndar mig att dra på mig jeans och en t-shirt och går ut i köket. Lis ler mot mig och jag ger henne en kram.
”Förlåt Lis. Jag brukar inte försova mig..”
”Det är ingen fara. Jag har haft väldigt trevligt här i köket och fått kaffe och smörgås också.” Anna sätter ner en kopp framför mig.
”Jag gjorde lite mer kaffe. Vill du ha Alex?” Hon börjar hälla upp åt mig innan jag hinner säga något. ”Lite mer”, frågar hon Lis, men den här gången väntar hon på svar.
”Tack gärna.”
”Nu får ni ursäkta oss, men vi måste gå. Vi är bjudna på lunch hos Sussis föräldrar och vi måste hämta upp alla presenter först.”
”Jaha. Är det nån som fyller år”, undrar Lis.
”Nej, jag har varit i New York”, säger Sussi och ler.
”Aha, ja då brukar man ju handla en del.” Jag säger ingenting. Jag har inte varit i New York och vet inte hur mycket man brukar handla där. Jag njuter av det varma kaffet och hoppas att det får mig att vakna till liv. Anna och Sussi försvinner ut genom dörren och Lis vänder sig till mig.
”Jag hoppas att du inte blir skakig i rithänderna när du är bakis”, säger hon och ler.
.
”Mm?” Jag sträcker på mig och ser Anna sitta på sängkanten.
”Vad du ser ut… Jag tänkte bara informera dig om att din kompis Lis sitter i köket och du har tydligen sagt att hon skulle komma klockan elva.”
”Shit.. Är klockan redan elva?
”Ja, men det är lugnt. Hon har fått en kopp kaffe hos mig och Sussi i köket.”
”Sussi? Är inte hon i New York?” Jag gnuggar ögonen.
”Jag hämtade henne på flygplatsen igår, remember? Hur är det med dig egentligen?”
”Inte så bra. Marie fick mig att gråta och Jenny och jag har tagit paus.”
”Oj. Inte bästa dagen att få besök kanske. Men du får väl försöka ta dig i kragen medan hon är här… Du kanske borde börja med en dusch. Skynda dig så uppehåller vi Lis i köket så länge. Men vi måste vi gå snart.”
”Okej. Tack.”
Jag masar mig ut till duschen. I ögonvrån ser jag Lis sitta vid köksbordet mittemot Anna och Sussi. Hon pratar och ser glad ut och jag känner mig lite lättare. Jag måste skärpa till mig och försöka bara vara här och nu. Jag har ju sett fram emot att fortsätta arbetet med boken. Under duschens varma strålar vaknar jag till liv. Jag skyndar mig att dra på mig jeans och en t-shirt och går ut i köket. Lis ler mot mig och jag ger henne en kram.
”Förlåt Lis. Jag brukar inte försova mig..”
”Det är ingen fara. Jag har haft väldigt trevligt här i köket och fått kaffe och smörgås också.” Anna sätter ner en kopp framför mig.
”Jag gjorde lite mer kaffe. Vill du ha Alex?” Hon börjar hälla upp åt mig innan jag hinner säga något. ”Lite mer”, frågar hon Lis, men den här gången väntar hon på svar.
”Tack gärna.”
”Nu får ni ursäkta oss, men vi måste gå. Vi är bjudna på lunch hos Sussis föräldrar och vi måste hämta upp alla presenter först.”
”Jaha. Är det nån som fyller år”, undrar Lis.
”Nej, jag har varit i New York”, säger Sussi och ler.
”Aha, ja då brukar man ju handla en del.” Jag säger ingenting. Jag har inte varit i New York och vet inte hur mycket man brukar handla där. Jag njuter av det varma kaffet och hoppas att det får mig att vakna till liv. Anna och Sussi försvinner ut genom dörren och Lis vänder sig till mig.
”Jag hoppas att du inte blir skakig i rithänderna när du är bakis”, säger hon och ler.
.
lördag 22 maj 2010
Fint på tv
Skriv en recension - få ett linne!
5 tycker det skulle vara roligt att få läsarnas boktips och recensioner på böcker ni gillar. Därför belönar vi din recension med ett 5-linne. Recensionen behöver inte ha någon speciell längd eller form utan bara innehålla dina egna ord om vad boken handlar om och vad du gillar med den. Självklart kan du skriva din recension anonymt. Hitta då på en signatur som tex AB eller Bokflickan istället. Passa på att tipsa dina medflator om de bra böcker som finns därute!
Maila din recension till 5flator@gmail.com. Om du har några frågor går det förstås bra att skicka dem till samma adress!
PS: För att göra det ännu lättare skapade Angelica ett litet standardformulär som man kan använda om man vill för att få lite hjälp på traven i recenserandet!
Namn på boken:
Namn på författaren:
Utgivningsår:
Boken handlar om: Tex vem/vilka huvudpersonerna är och vad som händer dem, vilken tid och vilken miljö historien utspelar sig i. En generell beskrivning utan att avslöja för mycket och definitivt inte slutet!
Det här gillar jag med boken: Tex att den var välskriven, humoristisk, spännande, romantisk sexig, jättelång, jättekort, ironisk, sorgsen, behandlade något visst tema…
Eventuell jämförelse: Tex om man läst fler av författarens böcker och tycker att den här var bättre, sämre, utspelar sig i en annan miljö, hade fler eller färre lesbiska inslag, var mer eller mindre romantisk eller annorlunda på annat sätt. Eller om boken kanske påminner om någon annan bok, eller annan författares sätt att skriva. Eller påminner den kanske om någon film eller tv-serie, eller om din faster Agda?
Och så förstås om det är något annat du vill ha sagt om boken som du tycker vi andra borde veta!
.
Maila din recension till 5flator@gmail.com. Om du har några frågor går det förstås bra att skicka dem till samma adress!
PS: För att göra det ännu lättare skapade Angelica ett litet standardformulär som man kan använda om man vill för att få lite hjälp på traven i recenserandet!
Namn på boken:
Namn på författaren:
Utgivningsår:
Boken handlar om: Tex vem/vilka huvudpersonerna är och vad som händer dem, vilken tid och vilken miljö historien utspelar sig i. En generell beskrivning utan att avslöja för mycket och definitivt inte slutet!
Det här gillar jag med boken: Tex att den var välskriven, humoristisk, spännande, romantisk sexig, jättelång, jättekort, ironisk, sorgsen, behandlade något visst tema…
Eventuell jämförelse: Tex om man läst fler av författarens böcker och tycker att den här var bättre, sämre, utspelar sig i en annan miljö, hade fler eller färre lesbiska inslag, var mer eller mindre romantisk eller annorlunda på annat sätt. Eller om boken kanske påminner om någon annan bok, eller annan författares sätt att skriva. Eller påminner den kanske om någon film eller tv-serie, eller om din faster Agda?
Och så förstås om det är något annat du vill ha sagt om boken som du tycker vi andra borde veta!
.
fredag 21 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 39
”Jag började undra om du skulle dyka upp”, säger Jenny när jag öppnar dörren. Hon ger mig en puss på munnen innan hon fortsätter att torka av borden. Jag sätter mig ner vid bordet hon just torkat av. Jag känner mig helt utmattad. Hon slutar torka och sätter sig mittemot mig. Jag ler mot henne. Det känns välbekant och tryggt att sitta där i hennes café, där vi pratat om allt möjligt. Hon studerar mig.
”Du ser trött ut.”
”Mm. Jag är helt slut.”
”Hur gick samtalet?”
”Bra fråga. Jag vet inte. Det är en rätt konstig situation att ha en chef som man varit ihop med och sen inte pratat med på flera år.”
”Men om man inte har några känslor för varandra längre borde det väl egentligen inte vara något problem?” Jag biter mig i läppen. Jenny är alldeles för smart och jag är för trött och berusad för att överlista henne.
”Kanske… Jag antar att det känns konstigt för att jag hade väldigt starka känslor för henne då, och sen har jag inte sett henne sen dess.”
”Tror du att du skulle kunna känna så starkt för mig någon gång?” Den frågan hade jag inte väntat mig. Jag gapar och skrattar nervöst till.
”Du är verkligen rakt på sak…”, mumlar jag.
”Alex, jag tycker väldigt mycket om dig, men jag vet inte alls var jag har dig just nu. Förut pratade vi om allting och nu känns det plötsligt som du bara håller allting hemligt.”
”Ja.. förlåt. Jag borde ha berättat. Det var bara lite mycket för mig att ta in.
”Så..?”
”Jobbet på GREAT Ads…”
”Ja..?”
”Det var tydligen Marie som såg till att jag fick det.” Det blir tyst några sekunder och jag kan nästan höra hur det knakar när Jenny tänker.
”Varför?”
”Hon tror att hon vill ha mig tillbaka.”
”Hon tror? Och du? Vad vill du?”
”Jag vill inte ha henne tillbaka.”
”Är du helt säker på det?”
”Ja.” Jag försöker hålla blicken stadig, men Jenny skakar på huvudet.
”Nej, det är du inte. Kanske det är bättre att vi bara är vänner tills du vet vad du vill.”
”Men..”
”Nej. Gå nu. Jag måste stänga.”
Så har jag sårat en av de bästa människorna i världen. Tårarna börjar rinna igen när jag går uppför trapporna. Jag vill bara hem och sova. Kanske vaknar jag upp i morgon och så är den här mardrömmen över.
.
”Du ser trött ut.”
”Mm. Jag är helt slut.”
”Hur gick samtalet?”
”Bra fråga. Jag vet inte. Det är en rätt konstig situation att ha en chef som man varit ihop med och sen inte pratat med på flera år.”
”Men om man inte har några känslor för varandra längre borde det väl egentligen inte vara något problem?” Jag biter mig i läppen. Jenny är alldeles för smart och jag är för trött och berusad för att överlista henne.
”Kanske… Jag antar att det känns konstigt för att jag hade väldigt starka känslor för henne då, och sen har jag inte sett henne sen dess.”
”Tror du att du skulle kunna känna så starkt för mig någon gång?” Den frågan hade jag inte väntat mig. Jag gapar och skrattar nervöst till.
”Du är verkligen rakt på sak…”, mumlar jag.
”Alex, jag tycker väldigt mycket om dig, men jag vet inte alls var jag har dig just nu. Förut pratade vi om allting och nu känns det plötsligt som du bara håller allting hemligt.”
”Ja.. förlåt. Jag borde ha berättat. Det var bara lite mycket för mig att ta in.
”Så..?”
”Jobbet på GREAT Ads…”
”Ja..?”
”Det var tydligen Marie som såg till att jag fick det.” Det blir tyst några sekunder och jag kan nästan höra hur det knakar när Jenny tänker.
”Varför?”
”Hon tror att hon vill ha mig tillbaka.”
”Hon tror? Och du? Vad vill du?”
”Jag vill inte ha henne tillbaka.”
”Är du helt säker på det?”
”Ja.” Jag försöker hålla blicken stadig, men Jenny skakar på huvudet.
”Nej, det är du inte. Kanske det är bättre att vi bara är vänner tills du vet vad du vill.”
”Men..”
”Nej. Gå nu. Jag måste stänga.”
Så har jag sårat en av de bästa människorna i världen. Tårarna börjar rinna igen när jag går uppför trapporna. Jag vill bara hem och sova. Kanske vaknar jag upp i morgon och så är den här mardrömmen över.
.
Förslag på omslag
Ragnhild skickade in ett förslag på hur Skorpans bokomslag skulle kunna se ut. Vad tycker ni?
.
Skamlöst!
I sommar ger Normal förlag ut en erotisk novellsamling! Novellerna i boken Skamlöst skiljer sig från erotisk litteratur i stort genom att de är skrivna ur ett queert perspektiv. Boken består av ett femtontal texter med det gemensamt att de inte följer normen för det skildrade begäret, för vad som ska betraktas och åtrås och vem som betraktar och åtrår. Cirka 200 erotiska sidor blir det att se fram emot.
Boken kommer lagom till Pride och släppdatum tror Normal blir måndagen den 26:e juli med efterföljande releasefest på Södra bar fredagen den 30 juli.
Novellerna är skrivna av både kända och lite mindre kända författare. Några av namnen är Birgitta Stenberg, Lars Gårdfeldt, Sara Lövestam, Elin Grelsson och Viktor Johansson.
.
torsdag 20 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 38
”Har du lust att gå vidare”, undrar Marie. Jag har haft en trevlig kväll och känner mig fnittrig och lite berusad. Kemin som fanns mellan oss förr verkar finnas kvar och det händer att jag känner mig lite pirrig när hon ser på mig. Ändå är det något som håller mig tillbaka.
”Jag kan inte”, säger jag. ”Jag ska träffa nån.”
”Jaha..?” Hon ser förvånad och besviken ut. ”Nån, som i …nån speciell?”
”Jag vet inte. Det.. Jag började dejta någon för några veckor sen.”
”Okej.” Hon tar en till klunk av sitt vin. Jag vet inte vad jag ska säga. Hon tittar på mig igen. ”Men du kom hit ändå”, säger hon.
”Ja.. Jag.. Jag vet inte vad jag vill just nu. Jag tror jag är lite rädd.”
”För vad?”
”Många saker. För att det skulle kunna sluta likadant som förra gången, för att det skulle göra ont...” Hon tar min hand i sin och jag hajar till.
”Det skulle inte sluta så. Jag mådde inte bra då och jag visste inte vad jag ville. Nu är jag på ett helt annat ställe.”
”Okej.. Jag.. jag behöver tänka lite.” Jag drar tillbaka handen och reser mig. Jag tar snabbt min jacka och går ut. Tårarna börjar rinna innan jag hunnit fram till dörren. Hon ser dem inte, men hon vet nog ändå.
Jag går länge. När jag ser på klockan visar den halv elva. Jag måste ta mig till caféet och till Jenny, men kan vill inte att hon ska se mig såhär, berusad och rödgråten. Vad skulle hon tro? Jag svänger in på ett café, beställer en stor kaffe och lånar toaletten. Där tvättar jag ansiktet och sminkar mig. Jag tror inte hon kommer se att jag gråtit. I alla fall hoppas jag det. Nu måste jag tänka glada tankar de sista tio minutrarna fram till Jennys café.
.
”Jag kan inte”, säger jag. ”Jag ska träffa nån.”
”Jaha..?” Hon ser förvånad och besviken ut. ”Nån, som i …nån speciell?”
”Jag vet inte. Det.. Jag började dejta någon för några veckor sen.”
”Okej.” Hon tar en till klunk av sitt vin. Jag vet inte vad jag ska säga. Hon tittar på mig igen. ”Men du kom hit ändå”, säger hon.
”Ja.. Jag.. Jag vet inte vad jag vill just nu. Jag tror jag är lite rädd.”
”För vad?”
”Många saker. För att det skulle kunna sluta likadant som förra gången, för att det skulle göra ont...” Hon tar min hand i sin och jag hajar till.
”Det skulle inte sluta så. Jag mådde inte bra då och jag visste inte vad jag ville. Nu är jag på ett helt annat ställe.”
”Okej.. Jag.. jag behöver tänka lite.” Jag drar tillbaka handen och reser mig. Jag tar snabbt min jacka och går ut. Tårarna börjar rinna innan jag hunnit fram till dörren. Hon ser dem inte, men hon vet nog ändå.
Jag går länge. När jag ser på klockan visar den halv elva. Jag måste ta mig till caféet och till Jenny, men kan vill inte att hon ska se mig såhär, berusad och rödgråten. Vad skulle hon tro? Jag svänger in på ett café, beställer en stor kaffe och lånar toaletten. Där tvättar jag ansiktet och sminkar mig. Jag tror inte hon kommer se att jag gråtit. I alla fall hoppas jag det. Nu måste jag tänka glada tankar de sista tio minutrarna fram till Jennys café.
.
The modern amazons!
Tycker du att det bästa som finns är att se filmer och serier med en oövervinnerlig kvinnlig krigare i huvudrollen? Xena, Kill Bill, Crouching Tiger, Lara Croft? Då kanske du ska kolla in den här boken; The modern amazons, warrior women on screen.
För att läsa mer om boken, klicka här.
PS: Du missade väl inte vårt gamla filmklipp Xena is gay?
.
onsdag 19 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 37
Marie är extra snygg idag och hon verkar vara på gott humör. Med mig vet jag inte riktigt hur det är. Jag känner mig förvirrad, tankspridd och nervös. Jag kan inte avgöra om det är en bra nervositet eller en dålig. Marie skojar och skrattar vid konferensrummet längre ner i korridoren. Jag sitter vid bordet i fikarummet med Carolin och David. De pratar om något som jag förmodligen borde lyssna på istället för att sitta och snurra pennan i handen. Jag tittar upp mot klockan. Den är fem och arbetsdagen är snart slut. Något trycker mot mitt bröst. Jag kanske inte borde göra det här. Jag kanske bara kan säga till Marie att det är bättre att vi inte pratar. Men vad skulle jag ha för orsak till det? Vi har ju faktiskt bara sagt att vi ska prata, inget mer. Jag vet vad det är som gör mig nervös och rädd. Det jag är orolig för är att jag ska falla för henne igen. Jag kan inte avgöra om det är något jag vill, något jag vågar. Om jag skulle bli hennes igen, hur skulle mitt liv se ut då? Skulle det bli annorlunda än förra gången? Och vad skulle jag säga till Jenny?
”Jag skulle behöva låna Alex ett tag, är det okej?” Marie står plötsligt framför oss och talar med den professionella rösten som får det att låta som att hon behöver mig till något viktigt affärssamtal.
”Javisst”, säger Carolin och inom en sekund är hennes blick nere bland papprena igen. De kommer inte att sakna mig idag. Jag sväljer och reser mig från stolen. Marie och jag hämtar våra kappor och går. Vi går och går och snart är vi på en bar i kanten av ett torg. Marie säger att hon gillar det stället och jo, det är nog rätt mysigt. Om jag inte hade en sån klump i bröstet skulle jag kanske kunna njuta av det.
”Är du okej”, undrar Marie bekymrat. ”Du säger inte så mycket.”
”Nej.. jag… Jag känner mig lite förvirrad.”
”Okej. Det kan jag förstå. Men det är lugnt. Jag kan börja prata. Jag kan börja med att svara på din fråga, om vad jag gjort sen sist.”
Jag nickar och hon börjar prata. En söt tjej kommer med varsin drink till oss och jag sippar på den medan jag lyssnar. Jag känner hur jag börjar slappna av mer och mer. Det känns bekant att lyssna på Marie när hon berättar, och hon berättar på ett intimt sätt som får mig att känna mig speciell. Efter ett tag börjar jag skjuta in en fråga då och då. Det känns skönt på något sätt, att fylla det där stora tomrummet som blivit från det att jag visste allt om Marie till tiden då vi inte sagt ett ord till varandra. Hon berättar om sina resor, om sina jobb, om människor hon träffat, om hur hon inte velat ha ett förhållande med någon. Jag vet att det är saker hon inte berättar för vem som helst, men hon är helt öppen mot mig. Det är så lätt att sugas in i hennes aura. Det är behagligt att vara där. Jag känner mig fin, viktig, vacker. Men då och då tränger ett sting av rädsla in till mig igen. Allt det där fina hos henne drar fram känslofyllda minnen hos mig, men då och då minns jag också hur ont det gjorde när det togs ifrån mig. Skulle jag orka med det igen?
.
”Jag skulle behöva låna Alex ett tag, är det okej?” Marie står plötsligt framför oss och talar med den professionella rösten som får det att låta som att hon behöver mig till något viktigt affärssamtal.
”Javisst”, säger Carolin och inom en sekund är hennes blick nere bland papprena igen. De kommer inte att sakna mig idag. Jag sväljer och reser mig från stolen. Marie och jag hämtar våra kappor och går. Vi går och går och snart är vi på en bar i kanten av ett torg. Marie säger att hon gillar det stället och jo, det är nog rätt mysigt. Om jag inte hade en sån klump i bröstet skulle jag kanske kunna njuta av det.
”Är du okej”, undrar Marie bekymrat. ”Du säger inte så mycket.”
”Nej.. jag… Jag känner mig lite förvirrad.”
”Okej. Det kan jag förstå. Men det är lugnt. Jag kan börja prata. Jag kan börja med att svara på din fråga, om vad jag gjort sen sist.”
Jag nickar och hon börjar prata. En söt tjej kommer med varsin drink till oss och jag sippar på den medan jag lyssnar. Jag känner hur jag börjar slappna av mer och mer. Det känns bekant att lyssna på Marie när hon berättar, och hon berättar på ett intimt sätt som får mig att känna mig speciell. Efter ett tag börjar jag skjuta in en fråga då och då. Det känns skönt på något sätt, att fylla det där stora tomrummet som blivit från det att jag visste allt om Marie till tiden då vi inte sagt ett ord till varandra. Hon berättar om sina resor, om sina jobb, om människor hon träffat, om hur hon inte velat ha ett förhållande med någon. Jag vet att det är saker hon inte berättar för vem som helst, men hon är helt öppen mot mig. Det är så lätt att sugas in i hennes aura. Det är behagligt att vara där. Jag känner mig fin, viktig, vacker. Men då och då tränger ett sting av rädsla in till mig igen. Allt det där fina hos henne drar fram känslofyllda minnen hos mig, men då och då minns jag också hur ont det gjorde när det togs ifrån mig. Skulle jag orka med det igen?
.
tisdag 18 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 36
Jag har hunnit dammsuga, dammtorka och ta hand om disken från frukosten när Lis ringer på dörren. Anna kommer bli nöjd, hinner jag tänka innan jag öppnar och möts av ett stort leende. Det verkar som att Lis också är förväntansfull inför det här projektet.
På bara några minuter är vi igång. Lis sitter bredvid mig i soffan och visar och förklarar hur hon tänkt sig. Jag ritar så pennan glöder, förslag som blir bättre och bättre. Vi jobbar bra ihop. Det känns som att jag förstår hur hon tänker. Sen kommer vi till den där koppen. Lis ler lite skamset när hon plockar upp ett paket ur väskan.
”Jag svängde faktiskt förbi hemma och hämtade upp den. Jag hoppas du inte tycker jag är konstig, men den är speciell för mig. Dels för att den påminner mig om mormor och dels för att det egentligen var den som satte igång hela historien. Det var en morgon när jag skulle dricka mitt frukostte som den bara plötsligt var spårlöst försvunnen…” Jag skrattar för det låter precis som början av boken där Igelkotte ska dricka sitt frukostte och inte kan hitta sin stora blå kopp.
”Det är du som är Igelkotte!”
”Ja. I boken visar det sig ju att det är Igelkotte själv som gömt koppen när han gått i sömnen, men jag vet inte om det var så i mitt fall. Jag har i alla fall aldrig märkt att jag skulle gå i sömnen.” Lis virar av papperet från koppen och ställer den på bordet.
”Det är en väldigt fin kopp”, håller jag med om. Jag börjar rita koppens stora mage och breda kant med det stora maffiga handtaget i Igelkottes hand när han skålar med sina vänner i avslutningsscenen. Lis tittar på och ser nöjd ut. Jag hejdar mig när mobilen börjar spela en melodi jag känner väl igen. Det är melodin som spelas bara när Jenny ringer.
”Ursäkta mig en minut bara”, säger jag till Lis och går ut mot köket. ”Ja hallå?”
”Hej! Vad gör du?”
”Jag har min nya arbetsgivare på besök. Vi sitter och ritar Igelkottes teparty.” Det blir tyst en sekund.
”Du menar att du har den där författaren hemma hos dig?”
”Ja. Jag kunde inte få till bilderna utan att hon förklarade hur hon ville ha det.”
”Okej…”
”Men du får gärna komma över ändå om du vill?”
”Nej… Vad gör du i morgon då?”
”Jag vet inte. Jag ska ha…” Jag tänker efter. Vad är det egentligen jag ska ha? ”Jag ska ha utvecklingssamtal med min chef efter jobbet. Men det kanske inte tar så lång tid.”
”Och med din chef menar du nu ditt ex?”
”Eh.. ja.”
”Och ni ska träffas efter jobbet?”
”Eh.. ja.”
”Jaha…” Jenny skrattar. ”Man kan verkligen inte ha anlag för svartsjuka om man ska dejta dig.”
”Nä..” Jag skrattar också. ”Har du det?”
”Nej. Det har jag inte, men det finns ju nån gräns även för oss normala.”
”Jo... Men.. Jag kanske kan titta förbi dig efter mitt utvecklingssamtal i morgon?”
”Okej. Jag är på cafét till elva.”
”Okej. Jag kommer! Vi ses!” Jag lägger på och går ut till Lis i vardagsrummet.
”Lite te kanske", föreslår jag. Lis nickar.
”Det vore gott.”
”Vill du ha det i din blå kopp?” Hon skrattar.
”Det går bra med en vanlig.”
.
På bara några minuter är vi igång. Lis sitter bredvid mig i soffan och visar och förklarar hur hon tänkt sig. Jag ritar så pennan glöder, förslag som blir bättre och bättre. Vi jobbar bra ihop. Det känns som att jag förstår hur hon tänker. Sen kommer vi till den där koppen. Lis ler lite skamset när hon plockar upp ett paket ur väskan.
”Jag svängde faktiskt förbi hemma och hämtade upp den. Jag hoppas du inte tycker jag är konstig, men den är speciell för mig. Dels för att den påminner mig om mormor och dels för att det egentligen var den som satte igång hela historien. Det var en morgon när jag skulle dricka mitt frukostte som den bara plötsligt var spårlöst försvunnen…” Jag skrattar för det låter precis som början av boken där Igelkotte ska dricka sitt frukostte och inte kan hitta sin stora blå kopp.
”Det är du som är Igelkotte!”
”Ja. I boken visar det sig ju att det är Igelkotte själv som gömt koppen när han gått i sömnen, men jag vet inte om det var så i mitt fall. Jag har i alla fall aldrig märkt att jag skulle gå i sömnen.” Lis virar av papperet från koppen och ställer den på bordet.
”Det är en väldigt fin kopp”, håller jag med om. Jag börjar rita koppens stora mage och breda kant med det stora maffiga handtaget i Igelkottes hand när han skålar med sina vänner i avslutningsscenen. Lis tittar på och ser nöjd ut. Jag hejdar mig när mobilen börjar spela en melodi jag känner väl igen. Det är melodin som spelas bara när Jenny ringer.
”Ursäkta mig en minut bara”, säger jag till Lis och går ut mot köket. ”Ja hallå?”
”Hej! Vad gör du?”
”Jag har min nya arbetsgivare på besök. Vi sitter och ritar Igelkottes teparty.” Det blir tyst en sekund.
”Du menar att du har den där författaren hemma hos dig?”
”Ja. Jag kunde inte få till bilderna utan att hon förklarade hur hon ville ha det.”
”Okej…”
”Men du får gärna komma över ändå om du vill?”
”Nej… Vad gör du i morgon då?”
”Jag vet inte. Jag ska ha…” Jag tänker efter. Vad är det egentligen jag ska ha? ”Jag ska ha utvecklingssamtal med min chef efter jobbet. Men det kanske inte tar så lång tid.”
”Och med din chef menar du nu ditt ex?”
”Eh.. ja.”
”Och ni ska träffas efter jobbet?”
”Eh.. ja.”
”Jaha…” Jenny skrattar. ”Man kan verkligen inte ha anlag för svartsjuka om man ska dejta dig.”
”Nä..” Jag skrattar också. ”Har du det?”
”Nej. Det har jag inte, men det finns ju nån gräns även för oss normala.”
”Jo... Men.. Jag kanske kan titta förbi dig efter mitt utvecklingssamtal i morgon?”
”Okej. Jag är på cafét till elva.”
”Okej. Jag kommer! Vi ses!” Jag lägger på och går ut till Lis i vardagsrummet.
”Lite te kanske", föreslår jag. Lis nickar.
”Det vore gott.”
”Vill du ha det i din blå kopp?” Hon skrattar.
”Det går bra med en vanlig.”
.
måndag 17 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 35
Carolin och jag har suttit i flera timmar och försökt kläcka en bra idé för en plåsterreklam, men det vill sig inte. Jag känner mig rastlös och inte alls närvarande.
”Vet du vad man gör, när det inte funkar”, undrar Carolin.
”Nej, vad gör man?” Jag suckar och lutar hakan i handen
”Man sover på saken.”
”Jaha...” Jag tittar upp på väggklockan. ”Men tre är kanske lite tidigt att gå och lägga sig?” Carolin skrattar.
”Kanske det, men jag tycker vi bryter för idag. Vi har ändå jobbat över så mycket på sistone.”
”Mm. Det låter skönt.”
Idéerna börjar växa fram i huvudet medan jag promenerar hemåt, men det är inte plåster jag tänker på. Det är ett teparty för djuren i Lis barnbok. Ända sedan jag läste manuset har jag sett olika bilder framför mig. Jag måste fort hem så jag får börja rita.
Det är tyst och tomt i lägenheten och jag sätter mig med mitt block i soffan. Det går så fort och lätt att rita idag. Efter två timmar har jag gjort två skisser. Jag undrar om de ser ut så som Lis tänkt sig. Vi pratade inte så mycket om det. Det enda jag vet är att hon vill ha bilderna i samma stil som i reklamen jag ritade för Barriär. Jag lägger bilderna i scannern medan jag skriver in Lis mailadress på Barriär. Jag skriver bara en kort mening innan jag trycker på Skicka: Är det något i den här stilen du har tänkt dig? Sedan går jag ut i köket och gör en kopp te. Efter fem minuter ringer min mobil och jag plockar upp den från bordet och svarar.
”Betyder det här att du vill göra barnbok med mig”, hör jag Lis röst. Jag ler för mig själv.
”Jag vill hemskt gärna göra barnbok med dig.”
”Underbart. Det gör mig väldigt glad.”
”Mig med.”
”Jag tycker väldigt mycket om dina bilder. Jag älskar hur du ritat djuren! Det är några saker bara. Det kanske är fånigt, men det är bara vissa saker som jag liksom sett framför mig…”
”Berätta!”
”Ja.. om jag kan beskriva det. En sak som jag jättegärna skulle vilja ha med är Igelkottes stora blå tekopp. Den vet jag precis hur den ser ut. Det är min mormors gamla tekopp som jag har hemma i skåpet.”
”Har du någon bild på den?”
”Jag vet inte. Kanske. Och sen är det några andra saker också som.. jag kan nog inte beskriva dem över telefon. Kan jag komma över?”
”Jaa… visst!” Jag lägger ifrån mig mobilen och ser mig omkring. Lis Nygård kommer hem till mig. Ser lägenheten respektabel ut?
.
”Vet du vad man gör, när det inte funkar”, undrar Carolin.
”Nej, vad gör man?” Jag suckar och lutar hakan i handen
”Man sover på saken.”
”Jaha...” Jag tittar upp på väggklockan. ”Men tre är kanske lite tidigt att gå och lägga sig?” Carolin skrattar.
”Kanske det, men jag tycker vi bryter för idag. Vi har ändå jobbat över så mycket på sistone.”
”Mm. Det låter skönt.”
Idéerna börjar växa fram i huvudet medan jag promenerar hemåt, men det är inte plåster jag tänker på. Det är ett teparty för djuren i Lis barnbok. Ända sedan jag läste manuset har jag sett olika bilder framför mig. Jag måste fort hem så jag får börja rita.
Det är tyst och tomt i lägenheten och jag sätter mig med mitt block i soffan. Det går så fort och lätt att rita idag. Efter två timmar har jag gjort två skisser. Jag undrar om de ser ut så som Lis tänkt sig. Vi pratade inte så mycket om det. Det enda jag vet är att hon vill ha bilderna i samma stil som i reklamen jag ritade för Barriär. Jag lägger bilderna i scannern medan jag skriver in Lis mailadress på Barriär. Jag skriver bara en kort mening innan jag trycker på Skicka: Är det något i den här stilen du har tänkt dig? Sedan går jag ut i köket och gör en kopp te. Efter fem minuter ringer min mobil och jag plockar upp den från bordet och svarar.
”Betyder det här att du vill göra barnbok med mig”, hör jag Lis röst. Jag ler för mig själv.
”Jag vill hemskt gärna göra barnbok med dig.”
”Underbart. Det gör mig väldigt glad.”
”Mig med.”
”Jag tycker väldigt mycket om dina bilder. Jag älskar hur du ritat djuren! Det är några saker bara. Det kanske är fånigt, men det är bara vissa saker som jag liksom sett framför mig…”
”Berätta!”
”Ja.. om jag kan beskriva det. En sak som jag jättegärna skulle vilja ha med är Igelkottes stora blå tekopp. Den vet jag precis hur den ser ut. Det är min mormors gamla tekopp som jag har hemma i skåpet.”
”Har du någon bild på den?”
”Jag vet inte. Kanske. Och sen är det några andra saker också som.. jag kan nog inte beskriva dem över telefon. Kan jag komma över?”
”Jaa… visst!” Jag lägger ifrån mig mobilen och ser mig omkring. Lis Nygård kommer hem till mig. Ser lägenheten respektabel ut?
.
söndag 16 maj 2010
Mustaschcollage
Under en rimtävling häromdagen uppfann Andie ordet mustaschcollage. Så fort hon hade smakat på det visste hon att hon var tvungen att göra ett. Hur skulle hon annars få tillfälle att få skriva ordet? Manliga mustascher kändes dock inte så intressant, så Andie har googlat fram bilder på enbart kvinnor med mustascher. Här är resultatet; ett kvinnligt mustaschcollage!
onsdag 12 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 34
”Kan jag komma in”, frågar jag när jag sticker in huvudet genom dörren till Maries kontor.
”Javisst”, säger hon. Hon har ängslan i ögonen. Jag känner igen den. Jag bar på den själv den gången när jag visste att hon skulle säga det jag inte ville höra. Nu har det på något vis blivit jag som har makten att såra henne, men jag njuter inte det minsta av det. Jag sätter mig i stolen framför hennes skrivbord. De där ögonen har alltid fått mig ur balans, men den här gången tänker jag vara stark.
”Hur gick det till när jag fick jobbet?” Jag lägger benen i kors och ser rakt på henne. Hon biter sig i läppen.
”Det kanske kom ut lite fel förut. Jag kom på det sen. När vi skulle anställa letade jag rätt på din cv och gav den till Göran. Jag sa att jag visste att du var bra, och att jag tyckte han skulle titta på den, men mer än så har jag inte gjort. Göran har intervjuat fyra personer till och han tyckte att du passade bäst för tjänsten. Det är ingenting jag har påverkat.”
”Okej.” Hon hör tvekan i min röst.
”Tycker du att jag gjorde fel”, undrar hon.
”Jag vet inte.”
”Jag har tänkt förut att du skulle passa så bra här. Du har känslan för vad som fungerar och du har alltid tusen idéer på lager. Även om… Även om jag inte skulle ha saknat dig så mycket som jag gör… Så skulle jag ändå ha rekommenderat dig för jobbet.” Jag nickar.
”Tack.” Jag känner mig lättad. Jag vet att hon talar sanning. Marie talar alltid sanning. Är det något hon är osäker på så ljuger hon inte. Hon låter bara bli att ge några löften.
”Alex..”
”Mm?”
”Är det något mellan dig och Carolin?”
”Nej.” Jag kan inte låta bli att skratta till. Marie ler nyfiket.
”Okej. Jag tycker bara hon har blivit så glad och avslappnad sen du kom hit.”
”Ja. Det är faktiskt inte min förtjänst. Men du har rätt i att hon har träffat någon.”
”Bra.” Hon ser nöjd ut och jag inser att hon aldrig har haft något intresse i Carolin. Det är bara hennes sätt som missleder; den där glimten i ögonen, leendet som smälter is och hennes uppriktiga intresse i människor. Att hon ser ut som hon gör hjälper förstås inte heller till att stöta bort någon. Jag börjar undra om hon själv vet om att hon uppfattas som flirtig, eller om det bara kommer naturligt för henne. Säkert kan hon få vem som helst i säng om hon bara skulle vilja. Jag kan inte låta bli att undra hur många hon fått i säng sedan vi gjorde slut. Men ingen har lyckats fånga henne.
”Vad har du gjort? Sen du försvann?” Frågan kommer inifrån mig och jag hinner inte stoppa den innan den hunnit över mina läppar. Jag inser för sent att det är en farlig fråga, för den öppnar dörrar som jag hållit stängda sen den dagen hon lämnade mig. Hon ler och jag undrar vad mina ord egentligen innebar. Har jag förlåtit henne nu? Har jag givit henne en chans?
”Mycket. Jag berättar gärna allt, men inte just nu för min taxi kommer om fem minuter. I morgon, efter jobbet?” Hon reser sig och tar ner sin kavaj från klädhängaren.
”Öh.. ja..”
”Bra.”
Hon försvinner ut och jag står kvar och undrar hur det här egentligen gick till. Jag skulle bara ta reda på hur jag hade fått mitt jobb, inget annat. Nu har jag plötsligt gått med på att ha ett helt samtal med henne. Är det verkligen en bra idé?
Vad händer sen? Skorpan vill ha inspiration och är nyfiken på hur historien skulle fortsätta om det var du som fick bestämma! Lämna en kommentar, skicka ett mail eller klottra på Qruiser!
.
”Javisst”, säger hon. Hon har ängslan i ögonen. Jag känner igen den. Jag bar på den själv den gången när jag visste att hon skulle säga det jag inte ville höra. Nu har det på något vis blivit jag som har makten att såra henne, men jag njuter inte det minsta av det. Jag sätter mig i stolen framför hennes skrivbord. De där ögonen har alltid fått mig ur balans, men den här gången tänker jag vara stark.
”Hur gick det till när jag fick jobbet?” Jag lägger benen i kors och ser rakt på henne. Hon biter sig i läppen.
”Det kanske kom ut lite fel förut. Jag kom på det sen. När vi skulle anställa letade jag rätt på din cv och gav den till Göran. Jag sa att jag visste att du var bra, och att jag tyckte han skulle titta på den, men mer än så har jag inte gjort. Göran har intervjuat fyra personer till och han tyckte att du passade bäst för tjänsten. Det är ingenting jag har påverkat.”
”Okej.” Hon hör tvekan i min röst.
”Tycker du att jag gjorde fel”, undrar hon.
”Jag vet inte.”
”Jag har tänkt förut att du skulle passa så bra här. Du har känslan för vad som fungerar och du har alltid tusen idéer på lager. Även om… Även om jag inte skulle ha saknat dig så mycket som jag gör… Så skulle jag ändå ha rekommenderat dig för jobbet.” Jag nickar.
”Tack.” Jag känner mig lättad. Jag vet att hon talar sanning. Marie talar alltid sanning. Är det något hon är osäker på så ljuger hon inte. Hon låter bara bli att ge några löften.
”Alex..”
”Mm?”
”Är det något mellan dig och Carolin?”
”Nej.” Jag kan inte låta bli att skratta till. Marie ler nyfiket.
”Okej. Jag tycker bara hon har blivit så glad och avslappnad sen du kom hit.”
”Ja. Det är faktiskt inte min förtjänst. Men du har rätt i att hon har träffat någon.”
”Bra.” Hon ser nöjd ut och jag inser att hon aldrig har haft något intresse i Carolin. Det är bara hennes sätt som missleder; den där glimten i ögonen, leendet som smälter is och hennes uppriktiga intresse i människor. Att hon ser ut som hon gör hjälper förstås inte heller till att stöta bort någon. Jag börjar undra om hon själv vet om att hon uppfattas som flirtig, eller om det bara kommer naturligt för henne. Säkert kan hon få vem som helst i säng om hon bara skulle vilja. Jag kan inte låta bli att undra hur många hon fått i säng sedan vi gjorde slut. Men ingen har lyckats fånga henne.
”Vad har du gjort? Sen du försvann?” Frågan kommer inifrån mig och jag hinner inte stoppa den innan den hunnit över mina läppar. Jag inser för sent att det är en farlig fråga, för den öppnar dörrar som jag hållit stängda sen den dagen hon lämnade mig. Hon ler och jag undrar vad mina ord egentligen innebar. Har jag förlåtit henne nu? Har jag givit henne en chans?
”Mycket. Jag berättar gärna allt, men inte just nu för min taxi kommer om fem minuter. I morgon, efter jobbet?” Hon reser sig och tar ner sin kavaj från klädhängaren.
”Öh.. ja..”
”Bra.”
Hon försvinner ut och jag står kvar och undrar hur det här egentligen gick till. Jag skulle bara ta reda på hur jag hade fått mitt jobb, inget annat. Nu har jag plötsligt gått med på att ha ett helt samtal med henne. Är det verkligen en bra idé?
Vad händer sen? Skorpan vill ha inspiration och är nyfiken på hur historien skulle fortsätta om det var du som fick bestämma! Lämna en kommentar, skicka ett mail eller klottra på Qruiser!
.
tisdag 11 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 33
Hon sitter vid ett bord i hörnet när jag kommer. Det är en mysig restaurang, med vita stenväggar och sparsam belysning. Istället står värmeljus på alla bord och på små hyllor längs väggarna. När jag kommer närmare ser jag att Lis är uppklädd och den urringade tighta tröjan framhäver hennes bröst. Det mörka håret glänser utsläppt över hennes axlar. Jag börjar undra om Jenny hade rätt, om det verkligen är affärer hon vill prata om.
”Hej Alex. Trevligt att du ville komma.” Hon reser sig och tar min hand innan hon visar åt mig att sätta mig.
”Ja, jag blev ju väldigt nyfiken.”
”Jag hoppas du inte blir besviken då. Vin?” Hon tar karaffen från bordet och jag skjuter fram glaset. ”Tack för bilden. Jag har hängt upp den hemma i hallen.”
”Roligt att du gillar den.”
”Det gör jag. Väldigt mycket. Det var också det jag ville prata med dig om.”
”Jaså?”
”Jo, Väntan på henne skrev jag redan för tre år sen, men nu håller jag på med ett annat projekt, en barnbok.”
”Aha?”
”Ja, jag är riktigt nöjd med historien, men bilderna kommer ha stor plats så de är lika viktiga. Jag har fått en del förslag på tecknare, men det har inte känts helt rätt med någon. Men när jag såg din bild, då kände jag att du skulle kunna tolka boken precis som jag har tänkt mig den.”
”Jag?” Jag känner mig nästan generad, men mest väldigt glad.
”Ja, vill du? Jag har med mig texten så du kan titta på den.” Hon tar upp sin väska från golvet och drar ut ett manus. Jag ler.
”Om den är lika bra som Väntan på henne skulle det vara en ära att få illustrera den.”
”Du får läsa den så kan du höra av dig sen om du är intresserad. Jag hoppas att du är det!”
”Jag ska läsa den det första jag gör i morgon.”
”Bra. Jag hade hoppats att jag skulle få prata mer med dig på festen, men vi blev ju avbrutna och sen hittade jag dig inte.”
”Jo…” Jag ser framför mig hur Marie drog iväg Lis från vårt bord. ”Hur känner du Marie”, undrar jag.
”Mest genom jobbet, men vi har en del gemensamma bekanta också. Har hon sagt något om mig?”
”Nej.. Vad menar du att hon skulle sagt?”
”Eh.. ja..”. Hon skrattar lite nervöst. ”Där på festen, när vi började prata… Så bad hon mig faktiskt att hålla mig borta från dig.”
”Va?” Jag gapar.
”Jag tänkte bara att.. Jag vet inte riktigt hur hon funkar förstås. Hon kanske inte kör med några fula knep. Men jag ville bara kolla att du inte fått någon bild av mig som inte stämmer.”
”Jag förstår inte. Sa hon till dig att du skulle hålla dig borta?”
”Alltså… Jag menar inte att hon hotade mig eller så. Hon bad mig bara.”
”Okej. Men… du lyssnade inte?” Hon skrattar.
”Nej.. Jag tror nog att du kan avgöra själv vem du vill träffa och inte.” Om det ändå vore så väl tänker jag för mig själv och ler.
.
”Hej Alex. Trevligt att du ville komma.” Hon reser sig och tar min hand innan hon visar åt mig att sätta mig.
”Ja, jag blev ju väldigt nyfiken.”
”Jag hoppas du inte blir besviken då. Vin?” Hon tar karaffen från bordet och jag skjuter fram glaset. ”Tack för bilden. Jag har hängt upp den hemma i hallen.”
”Roligt att du gillar den.”
”Det gör jag. Väldigt mycket. Det var också det jag ville prata med dig om.”
”Jaså?”
”Jo, Väntan på henne skrev jag redan för tre år sen, men nu håller jag på med ett annat projekt, en barnbok.”
”Aha?”
”Ja, jag är riktigt nöjd med historien, men bilderna kommer ha stor plats så de är lika viktiga. Jag har fått en del förslag på tecknare, men det har inte känts helt rätt med någon. Men när jag såg din bild, då kände jag att du skulle kunna tolka boken precis som jag har tänkt mig den.”
”Jag?” Jag känner mig nästan generad, men mest väldigt glad.
”Ja, vill du? Jag har med mig texten så du kan titta på den.” Hon tar upp sin väska från golvet och drar ut ett manus. Jag ler.
”Om den är lika bra som Väntan på henne skulle det vara en ära att få illustrera den.”
”Du får läsa den så kan du höra av dig sen om du är intresserad. Jag hoppas att du är det!”
”Jag ska läsa den det första jag gör i morgon.”
”Bra. Jag hade hoppats att jag skulle få prata mer med dig på festen, men vi blev ju avbrutna och sen hittade jag dig inte.”
”Jo…” Jag ser framför mig hur Marie drog iväg Lis från vårt bord. ”Hur känner du Marie”, undrar jag.
”Mest genom jobbet, men vi har en del gemensamma bekanta också. Har hon sagt något om mig?”
”Nej.. Vad menar du att hon skulle sagt?”
”Eh.. ja..”. Hon skrattar lite nervöst. ”Där på festen, när vi började prata… Så bad hon mig faktiskt att hålla mig borta från dig.”
”Va?” Jag gapar.
”Jag tänkte bara att.. Jag vet inte riktigt hur hon funkar förstås. Hon kanske inte kör med några fula knep. Men jag ville bara kolla att du inte fått någon bild av mig som inte stämmer.”
”Jag förstår inte. Sa hon till dig att du skulle hålla dig borta?”
”Alltså… Jag menar inte att hon hotade mig eller så. Hon bad mig bara.”
”Okej. Men… du lyssnade inte?” Hon skrattar.
”Nej.. Jag tror nog att du kan avgöra själv vem du vill träffa och inte.” Om det ändå vore så väl tänker jag för mig själv och ler.
.
måndag 10 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 32
”Tja snygging”, säger Jenny och sätter sig alldeles för nära mig i soffan. Som om inte det vore nog lutar hon sig fram och placerar en kyss på mina läppar. ”Jag hörde att det gick vilt till igår.” Hon ser road ut. Jag hajar först till och undrar vad hon hört, men jag inser att hon syftar på det Anna har sagt till henne, att jag är bakis.
”Jo”, säger jag lamt. Egentligen gick det inte särskilt vilt till alls igår eftersom jag tappade allt partyhumör efter pratstunden med Marie, och bara gick hem och lade mig. Jag inser att jag måste gaska upp mig lite. Annars kommer hon att märka att något är fel.
”Så hur gick det för dig igår då”, undrar jag med den käckaste röst jag kan uppbringa. Hon ler.
”Jättebra. Det var en stor fest och många köpsugna flator.”
”Härligt”, säger mitt glada bakisjag. Hon tittar på mig igen och ser misstänksam ut.
”Vad tänker du på? Jag ser att det är nåt.”
”Nej, det är bara.." Jag tänker febrilt. "Lis Nygård ringde nyss och sa att hon hade ett förslag till mig", klämmer jag ur mig.
”Jaså? Vaddå för förslag? Ett jobb?”
”Det vet jag inte. Hon ville ses idag och diskutera det.”
”Idag? Men det är ju lördag.”
”Ja..” Jag rycker på axlarna. Hon ser lite besviken ut.
”Jag som tänkte höra om du skulle med till min kompis Ellen och äta middag. Men det kanske du hinner ändå? När ska du träffa henne?”
”Vid sju. Vi skulle äta nåt.”
”Middag klockan sju på en lördag? Är du säker på att det är affärer det gäller?”
”Ja.. Det antar jag. Hon sa att hon hade ett förslag.”
”Jag hoppas det är ett anständigt förslag”, säger Jenny och ler förföriskt. Jag tycker om när hon ler. Jag lutar mig fram och kysser henne.
”Om det är oanständigt lovar jag att inte acceptera det”, säger jag. Hon nickar och ser nöjd ut. Vi packar upp resten av maten och jag skjuter bort alla jobbiga tankar och bestämmer mig för att bara njuta av min frukost. Det andra får vänta.
.
”Jo”, säger jag lamt. Egentligen gick det inte särskilt vilt till alls igår eftersom jag tappade allt partyhumör efter pratstunden med Marie, och bara gick hem och lade mig. Jag inser att jag måste gaska upp mig lite. Annars kommer hon att märka att något är fel.
”Så hur gick det för dig igår då”, undrar jag med den käckaste röst jag kan uppbringa. Hon ler.
”Jättebra. Det var en stor fest och många köpsugna flator.”
”Härligt”, säger mitt glada bakisjag. Hon tittar på mig igen och ser misstänksam ut.
”Vad tänker du på? Jag ser att det är nåt.”
”Nej, det är bara.." Jag tänker febrilt. "Lis Nygård ringde nyss och sa att hon hade ett förslag till mig", klämmer jag ur mig.
”Jaså? Vaddå för förslag? Ett jobb?”
”Det vet jag inte. Hon ville ses idag och diskutera det.”
”Idag? Men det är ju lördag.”
”Ja..” Jag rycker på axlarna. Hon ser lite besviken ut.
”Jag som tänkte höra om du skulle med till min kompis Ellen och äta middag. Men det kanske du hinner ändå? När ska du träffa henne?”
”Vid sju. Vi skulle äta nåt.”
”Middag klockan sju på en lördag? Är du säker på att det är affärer det gäller?”
”Ja.. Det antar jag. Hon sa att hon hade ett förslag.”
”Jag hoppas det är ett anständigt förslag”, säger Jenny och ler förföriskt. Jag tycker om när hon ler. Jag lutar mig fram och kysser henne.
”Om det är oanständigt lovar jag att inte acceptera det”, säger jag. Hon nickar och ser nöjd ut. Vi packar upp resten av maten och jag skjuter bort alla jobbiga tankar och bestämmer mig för att bara njuta av min frukost. Det andra får vänta.
.
söndag 9 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 31
Anna öppnar munnen som för att säga något, men stänger den igen. Hon tar en klunk kaffe.
”Men resten då”, undrar hon. ”Att hon vill ha dig tillbaka?”
”Jag vet inte. Jag har inte vågat tänka på det. Jag har kämpat i så många år för att glömma henne och för att inte tänka på henne på det sättet. Dessutom är det så mycket i vägen nu. Jag vet inte om jag skulle kunna lita på henne och jag vet inte om det skulle bli annorlunda än förra gången. Jag vet inte ens om jag skulle kunna känna likadant igen, om jag skulle våga.”
”Nej… Jag antar att du redan vet vad jag tycker”, säger Anna och ler.
”Ja. Du tycker att jag ska akta mig för den där otäcka Marie och satsa på Jenny som är en sån trevlig flicka.”
Anna skrattar.
”Du får mig att låta som nån gammal mormor.”
”En gammal homosexuell mormor.” Vi skrattar och jag känner mig på lite bättre humör.
”Vet du vad? Det reder nog ut sig på nåt sätt till slut”, säger Anna. ”Det som är meningen att det ska hända, det händer ändå till slut.”
”Så filosofiskt. Jag ska lägga min framtid i ödets händer?”
”Jag vet inte om det är ödet, men det som känns rätt för en själv brukar klarna med tiden. Det är som med Sussi. Hon hade en flickvän när vi träffades och de hade varit tillsammans jättelänge. Jag visste att jag borde hålla mig borta från henne, men det gick bara inte. Nånstans långt inne tror jag att jag visste att det ändå skulle bli vi i slutändan. Är det sådär rätt, då är det bara meningen att det ska vara. Allt annat krångel runtomkring får man bortse från. Det är inte det som räknas i längden.”
”Nej…” Jag nickar och suckar.
”Vad skulle göra dig lycklig i längden Alex?” Anna ler uppmuntrande. Jag funderar. Jag vet vad jag trodde skulle göra mig lycklig för flera år sen. Hur vet man om det fortfarande stämmer? Det är svårt att jämföra gamla inrotade drömmar med drömmar så nya att de knappt hunnit vakna. Jag hoppar till när min mobil börjar ringa på bordet. Jag tittar på displayen, men det är inget nummer jag har inlagt. Anna tittar över min axel.
”Åh nej, det är väl inte otäcka Marie”, undrar hon.
”Jag vet inte. Kan du svara?”
”Okej.” Hon tar mobilen och sätter den mot örat. ”Anna på Alex telefon”, svarar hon med sin djupa sekreterarröst. ”Mhm? Jaha. Ja, ett ögonblick.” Hon lämnar över mobilen till mig.
”En Lis söker dig.” Hon uttalar det där Lis som om hon inte alls visste vem det var, men hon fnittrar när hon sätter sig på mattan och börjar packa upp frukostpåsarna.
”Ja, hallå?”
”Hej Alex, det här är Lis Nygård. Ringer jag olämpligt?”
”Nejdå, det är ingen fara.”
”Bra. Jo, jag undrar om vi kunde ses en stund? Jag har ett förslag till dig.”
”Jaha?”
”Är du ledig ikväll? Vi kanske kunde ses och äta nåt?”
”Ja… Jo, det går väl bra.” Jag hör att det ringer på dörren och Anna reser sig för att öppna medan jag avslutar samtalet.
.
”Men resten då”, undrar hon. ”Att hon vill ha dig tillbaka?”
”Jag vet inte. Jag har inte vågat tänka på det. Jag har kämpat i så många år för att glömma henne och för att inte tänka på henne på det sättet. Dessutom är det så mycket i vägen nu. Jag vet inte om jag skulle kunna lita på henne och jag vet inte om det skulle bli annorlunda än förra gången. Jag vet inte ens om jag skulle kunna känna likadant igen, om jag skulle våga.”
”Nej… Jag antar att du redan vet vad jag tycker”, säger Anna och ler.
”Ja. Du tycker att jag ska akta mig för den där otäcka Marie och satsa på Jenny som är en sån trevlig flicka.”
Anna skrattar.
”Du får mig att låta som nån gammal mormor.”
”En gammal homosexuell mormor.” Vi skrattar och jag känner mig på lite bättre humör.
”Vet du vad? Det reder nog ut sig på nåt sätt till slut”, säger Anna. ”Det som är meningen att det ska hända, det händer ändå till slut.”
”Så filosofiskt. Jag ska lägga min framtid i ödets händer?”
”Jag vet inte om det är ödet, men det som känns rätt för en själv brukar klarna med tiden. Det är som med Sussi. Hon hade en flickvän när vi träffades och de hade varit tillsammans jättelänge. Jag visste att jag borde hålla mig borta från henne, men det gick bara inte. Nånstans långt inne tror jag att jag visste att det ändå skulle bli vi i slutändan. Är det sådär rätt, då är det bara meningen att det ska vara. Allt annat krångel runtomkring får man bortse från. Det är inte det som räknas i längden.”
”Nej…” Jag nickar och suckar.
”Vad skulle göra dig lycklig i längden Alex?” Anna ler uppmuntrande. Jag funderar. Jag vet vad jag trodde skulle göra mig lycklig för flera år sen. Hur vet man om det fortfarande stämmer? Det är svårt att jämföra gamla inrotade drömmar med drömmar så nya att de knappt hunnit vakna. Jag hoppar till när min mobil börjar ringa på bordet. Jag tittar på displayen, men det är inget nummer jag har inlagt. Anna tittar över min axel.
”Åh nej, det är väl inte otäcka Marie”, undrar hon.
”Jag vet inte. Kan du svara?”
”Okej.” Hon tar mobilen och sätter den mot örat. ”Anna på Alex telefon”, svarar hon med sin djupa sekreterarröst. ”Mhm? Jaha. Ja, ett ögonblick.” Hon lämnar över mobilen till mig.
”En Lis söker dig.” Hon uttalar det där Lis som om hon inte alls visste vem det var, men hon fnittrar när hon sätter sig på mattan och börjar packa upp frukostpåsarna.
”Ja, hallå?”
”Hej Alex, det här är Lis Nygård. Ringer jag olämpligt?”
”Nejdå, det är ingen fara.”
”Bra. Jo, jag undrar om vi kunde ses en stund? Jag har ett förslag till dig.”
”Jaha?”
”Är du ledig ikväll? Vi kanske kunde ses och äta nåt?”
”Ja… Jo, det går väl bra.” Jag hör att det ringer på dörren och Anna reser sig för att öppna medan jag avslutar samtalet.
.
Constant craving
Idag har det blivit dags för en riktig gigant i Nisses lesbiska musikserie. Här är k.d lang med en av sina största hits, Constant craving.
lördag 8 maj 2010
In love with boys
Garderoben - En komma-ut-dikt
Inne i garderoben är det instängt och trångt.
Utanför vet ingen vad som väntar.
I garderoben växer tankar av oro till en gigantisk fobi.
Om du kliver ut, slås ditt liv i spillror?
Kommer människors syn på dig att förändras?
Blir du utstött, hånad eller hatad?
Kommer dina vänner att bli rädda?
De visste aldrig vem du egentligen var.
Vem är du nu?
Nej, du väntar lite till.
Säkert löser sig allting om du väntar lite till.
Åtminstone blir saker bekväma just nu om du väntar lite till.
Jag vill ändå berätta för dig,
att utanför garderoben syns allting i ett nytt ljus
Utanför garderoben är du fri
Alla rädslor du byggt upp,
om vad de andra skulle tycka om dig,
det var bara ett fantasibygge.
De älskade dig då och de älskar dig nu.
Du är precis densamma fortfarande,
bara mer hel.
Människor blir glada av att du vågar visa dem
vem du är, stolta över ditt förtroende.
Inte alla, säger du buttert.
Men vet du vad?
Om någon människa inte skulle respektera dig,
när du visar dig precis sådan som du är,
är den människan värd din uppoffring?
Lägger du hela ditt liv och din frihet på is,
för någon som inte förstår dig?
När du vågar dig ut i ljuset,
när du står där, stark och stolt
då är det dina riktiga vänner du ser.
.
Utanför vet ingen vad som väntar.
I garderoben växer tankar av oro till en gigantisk fobi.
Om du kliver ut, slås ditt liv i spillror?
Kommer människors syn på dig att förändras?
Blir du utstött, hånad eller hatad?
Kommer dina vänner att bli rädda?
De visste aldrig vem du egentligen var.
Vem är du nu?
Nej, du väntar lite till.
Säkert löser sig allting om du väntar lite till.
Åtminstone blir saker bekväma just nu om du väntar lite till.
Jag vill ändå berätta för dig,
att utanför garderoben syns allting i ett nytt ljus
Utanför garderoben är du fri
Alla rädslor du byggt upp,
om vad de andra skulle tycka om dig,
det var bara ett fantasibygge.
De älskade dig då och de älskar dig nu.
Du är precis densamma fortfarande,
bara mer hel.
Människor blir glada av att du vågar visa dem
vem du är, stolta över ditt förtroende.
Inte alla, säger du buttert.
Men vet du vad?
Om någon människa inte skulle respektera dig,
när du visar dig precis sådan som du är,
är den människan värd din uppoffring?
Lägger du hela ditt liv och din frihet på is,
för någon som inte förstår dig?
När du vågar dig ut i ljuset,
när du står där, stark och stolt
då är det dina riktiga vänner du ser.
.
Berättelsen om Alex, Del 30
”Här kommer frukosten”. Anna ställer ner kassen på soffbordet framför mig. Hemma i Nyköping skulle jag aldrig någonsin ha kommit på tanken att köpa frukost från ett café, men jag börjar komma in i Annas vanor. Jag sträcker mig efter en av de stora pappmuggarna med kaffe. Anna dimper ner i soffan bredvid mig.
”Jag sa till Jenny att du var bakis. Hon kommer upp om en stund, när Markus kommit.” Jag grimaserar instinktivt. Min hjärna är som ett virrvarr av tankar och det känns som de behöver vara ifred för att kunna reda ut sig.
”Ja, men vad skulle jag säga då? Alex deppar för hennes ex vill ha henne tillbaka, så det passar inte så bra att du kommer förbi?” Jag skrattar.
”Nej, det vore väl inte så bra kanske.”
”Du ser så sorgsen ut där i soffhörnet. Vad tänker du?”
”Mycket.” Jag ler svagt. ”Jag vet inte om jag är ledsen eller arg eller sårad och om jag är arg vet jag inte på vem.”
”På vem är väl ganska glasklart?”
”Nej. Jag borde ha förstått att en känd reklambyrå inte behöver leta folk på nån jobbsajt. Men jag dansade bara fram på mina rosa moln och trodde att jag hade fått det där jobbet på egna meriter.”
”Det är klart du trodde. Det hade vem som helst gjort.”
”Hon lämnade ju mig. Jag kom aldrig på tanken att hon frivilligt skulle vilja ha ett dumpat ex på sitt kontor.”
”Nej. Och jag tycker det är ganska fräckt. Det är som att hon leker med hela ditt liv.”
”Är det? Jag vet inte. Jag kan inte bestämma mig. Hon visste att det var ett jobb jag ville ha. Hon visste att det skulle göra mig lycklig. Och hon visste nog också att jag skulle passa bra där.”
”Men det var inte därför hon tog dit dig”, påminner Anna mig. ”Försvarar du henne fortfarande?” Hon ser lite irriterad ut nu. Hon har aldrig tyckt om Marie och hon vill inte höra några förmildrande omständigheter.
”Nej. Fast..”
”Fast vad?”
”Hon är ett proffs. Hon hade aldrig rekommenderat någon som inte kunde leva upp till kraven. Om nu inte den där rekryteraren visste vem jag var, så visste i alla fall Marie det. Om det var hon som gav mig jobbet, så tror jag att det måste ha varit, i alla fall delvis, för att hon trodde att jag skulle göra ett bra jobb.”
”Det är viktigt för dig?”
”Ja. Det är det som måste avgöra om jag ska säga upp mig eller inte.”
.
”Jag sa till Jenny att du var bakis. Hon kommer upp om en stund, när Markus kommit.” Jag grimaserar instinktivt. Min hjärna är som ett virrvarr av tankar och det känns som de behöver vara ifred för att kunna reda ut sig.
”Ja, men vad skulle jag säga då? Alex deppar för hennes ex vill ha henne tillbaka, så det passar inte så bra att du kommer förbi?” Jag skrattar.
”Nej, det vore väl inte så bra kanske.”
”Du ser så sorgsen ut där i soffhörnet. Vad tänker du?”
”Mycket.” Jag ler svagt. ”Jag vet inte om jag är ledsen eller arg eller sårad och om jag är arg vet jag inte på vem.”
”På vem är väl ganska glasklart?”
”Nej. Jag borde ha förstått att en känd reklambyrå inte behöver leta folk på nån jobbsajt. Men jag dansade bara fram på mina rosa moln och trodde att jag hade fått det där jobbet på egna meriter.”
”Det är klart du trodde. Det hade vem som helst gjort.”
”Hon lämnade ju mig. Jag kom aldrig på tanken att hon frivilligt skulle vilja ha ett dumpat ex på sitt kontor.”
”Nej. Och jag tycker det är ganska fräckt. Det är som att hon leker med hela ditt liv.”
”Är det? Jag vet inte. Jag kan inte bestämma mig. Hon visste att det var ett jobb jag ville ha. Hon visste att det skulle göra mig lycklig. Och hon visste nog också att jag skulle passa bra där.”
”Men det var inte därför hon tog dit dig”, påminner Anna mig. ”Försvarar du henne fortfarande?” Hon ser lite irriterad ut nu. Hon har aldrig tyckt om Marie och hon vill inte höra några förmildrande omständigheter.
”Nej. Fast..”
”Fast vad?”
”Hon är ett proffs. Hon hade aldrig rekommenderat någon som inte kunde leva upp till kraven. Om nu inte den där rekryteraren visste vem jag var, så visste i alla fall Marie det. Om det var hon som gav mig jobbet, så tror jag att det måste ha varit, i alla fall delvis, för att hon trodde att jag skulle göra ett bra jobb.”
”Det är viktigt för dig?”
”Ja. Det är det som måste avgöra om jag ska säga upp mig eller inte.”
.
torsdag 6 maj 2010
Allt gayigt därute - Andie gör gayhelg!
Hur hittar man egentligen allt gayigt som finns därute, undrar signaturen Nyfiken. Ja, hur gör man? Vi satte Andie på uppdrag att försöka sätta ihop en så gayig helg som möjligt. Här är hennes förslag:
1. Prajda året om!
-Känner du ett sug efter Pridefestival? Om man känner för Pride just denna helg får man ta sig till Playa del Ingles på Gran Canaria (3-9 maj) eller om man inte vill åka lika långt kan man istället välja Vilnius 7-8 maj. Fast där verkar det för tillfället lite osäkert om det hela blir av. Har ni förresten sett att QX har en Pridekalender med hela världens Pridefestivaler? Om man älskar Pride, är stenrik och ledig hela dagarna kan man alltså rent teoretiskt bara åka jorden runt och gå på Pride hela tiden.
2. Festa!
-Ska man göra gayhelg hemma i Sverige kan utgång vara ett trevligt inslag. Det som händer på den fronten under helgen kan man se på QX Gaymap. Där kan man för tillfället hitta tex GayFest i Gävle, Gretas gayklubb i Göteborg, WONK i Malmö, Lezzie Weekend på Momma, Paradise på Kolingsborg eller partybåten Patricia i Stockholm.
3. Äta, mysa, upptäcka!
-Under Gaymap hittar man även caféer, restauranger och en massa annat. Här finns också adresser till försäljare av sexleksaker om man istället skulle känna för att utforska sig själv eller någon man tycker om. Mycket mer finns i listan och väldigt blandat är det: I Linköping är det tex HBT-filmfestival, i Norrköping undersöker man vad feministisk pornografi är och i Stockholm har man tillägnat vaginan en hel utställning på Art Concept Store.
4. Vara gayig hemma!
-Vill man hellre stanna hemma och vara gayig i soffan med en bok kan jag tipsa om vår läslista här på bloggen. Se även våra länkar till Adlibris och Bokus gaylitteratur. Botanisera runt bland böckerna och se om du hittar något som faller dig i smaken. (Glöm inte att tipsa oss om du hittar något bra!)
-Känner man istället för en flatfilm kan engelska Amazon vara stället att hitta den på. Även svenska Megastore och Hallongrottan har en del flatfilm. Vill man ha filmtips kan man kolla in vår länk till sidan Kissing fingertips eller kanske lyssna på radioprogrammet Kino i P1 på fredag kl 18,15 eller på söndag kl 16,03 då de har tema lesbisk film.
-Och vad finns det på tv? Andie har gjort ett besök hos sidan Sodomi – det är svårt att låta bli , där man kan se vilket gayigt innehåll tv-programmen har. Man får dock tänka på att det är minsta lilla tendens till gayighet och minsta lilla ord som räknas och gör att programmet tas med, så man inte blir besviken när man sitter och tittar på en långfilm och väntar på att allt det där gayiga ska börja. När jag tittade på de gångna dagarnas tips märkte jag till exempel att filmen Almost Famous fanns med på listan, fast den inte är det minsta gayig. Den nya veckans program verkar dock inte ha trillat in ännu.
Det var mina gayiga tips det. Har du fler tips åt Nyfiken? Hur skulle din egen perfekta gayhelg se ut? Lämna gärna en kommentar!
Hälsningar från Andie
1. Prajda året om!
-Känner du ett sug efter Pridefestival? Om man känner för Pride just denna helg får man ta sig till Playa del Ingles på Gran Canaria (3-9 maj) eller om man inte vill åka lika långt kan man istället välja Vilnius 7-8 maj. Fast där verkar det för tillfället lite osäkert om det hela blir av. Har ni förresten sett att QX har en Pridekalender med hela världens Pridefestivaler? Om man älskar Pride, är stenrik och ledig hela dagarna kan man alltså rent teoretiskt bara åka jorden runt och gå på Pride hela tiden.
2. Festa!
-Ska man göra gayhelg hemma i Sverige kan utgång vara ett trevligt inslag. Det som händer på den fronten under helgen kan man se på QX Gaymap. Där kan man för tillfället hitta tex GayFest i Gävle, Gretas gayklubb i Göteborg, WONK i Malmö, Lezzie Weekend på Momma, Paradise på Kolingsborg eller partybåten Patricia i Stockholm.
3. Äta, mysa, upptäcka!
-Under Gaymap hittar man även caféer, restauranger och en massa annat. Här finns också adresser till försäljare av sexleksaker om man istället skulle känna för att utforska sig själv eller någon man tycker om. Mycket mer finns i listan och väldigt blandat är det: I Linköping är det tex HBT-filmfestival, i Norrköping undersöker man vad feministisk pornografi är och i Stockholm har man tillägnat vaginan en hel utställning på Art Concept Store.
4. Vara gayig hemma!
-Vill man hellre stanna hemma och vara gayig i soffan med en bok kan jag tipsa om vår läslista här på bloggen. Se även våra länkar till Adlibris och Bokus gaylitteratur. Botanisera runt bland böckerna och se om du hittar något som faller dig i smaken. (Glöm inte att tipsa oss om du hittar något bra!)
-Känner man istället för en flatfilm kan engelska Amazon vara stället att hitta den på. Även svenska Megastore och Hallongrottan har en del flatfilm. Vill man ha filmtips kan man kolla in vår länk till sidan Kissing fingertips eller kanske lyssna på radioprogrammet Kino i P1 på fredag kl 18,15 eller på söndag kl 16,03 då de har tema lesbisk film.
-Och vad finns det på tv? Andie har gjort ett besök hos sidan Sodomi – det är svårt att låta bli , där man kan se vilket gayigt innehåll tv-programmen har. Man får dock tänka på att det är minsta lilla tendens till gayighet och minsta lilla ord som räknas och gör att programmet tas med, så man inte blir besviken när man sitter och tittar på en långfilm och väntar på att allt det där gayiga ska börja. När jag tittade på de gångna dagarnas tips märkte jag till exempel att filmen Almost Famous fanns med på listan, fast den inte är det minsta gayig. Den nya veckans program verkar dock inte ha trillat in ännu.
Det var mina gayiga tips det. Har du fler tips åt Nyfiken? Hur skulle din egen perfekta gayhelg se ut? Lämna gärna en kommentar!
Hälsningar från Andie
onsdag 5 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 29
Vi tar oss genom folkhavet ner till baren för att försöka få en drink. Det är då jag känner en hand på min axel och när jag vänder mig om står hon där. Marie är perfekt sminkad, har håret uppsatt och bär en kort svart klänning med axelband som visar det bästa av hennes slanka vältränade kropp.
”Hej Alex. Så hur har din vecka varit?” Orosbollen börjar rulla i magen. Det där är inte en fråga som man bara svarar ”bra” på för att sedan gå sin väg.
”Bra. Eller. Bättre än jag någonsin kunnat tänka mig.” Marie nickar och ler.
”Det syns på dig. Du strålar.” Jag vrider besvärat på mig. Marie snurrar bandet till handväskan runt sitt pekfinger. ”Kan vi gå ut en stund”, frågar hon. Jag tvekar, men hon går redan mot utgången. Jag suckar och följer efter. Vi går förbi kön utanför och bort mot en bänk längre fram. Där sätter hon sig och lägger armarna i kors för att skydda sig mot kylan. Jag sätter mig bredvid på behörigt avstånd. Hon tittar ner på sina knän.
”Jag har saknat dig Alex”, säger hon. Jag tror inte mina öron. Jag skakar på huvudet.
”Jo. Jag vet att var en idiot. Du var det finaste jag någonsin sett och det gjorde mig livrädd. Jag tänkte aldrig bli ihop med dig, vet du det? Jag tänkte att allt skulle bli som vanligt, att mitt liv skulle fortsätta rulla på, att jag bara skulle njuta av dig några veckor eller så. Men jag fick aldrig nog av dig. Det vände upp och ner på allt jag var van vid. Jag klarade inte av det. Fan, jag var totaldeppig i flera månader sen. Och jag slutade aldrig tänka på dig.”
”Jag förstår mig inte på dig.” Jag börjar resa mig från bänken men hon tar min hand och drar mig tillbaka. Jag sätter mig men drar åt mig handen. Tårarna börjar redan rinna mot min vilja.
”Marie, jag var helt galen i dig, och du visste om det. Ändå släppte du aldrig in mig. Du berättade aldrig för mig vad du tänkte och kände och du sprang hela tiden runt på möten och fester och extrajobb och allt vad det var. Allt gick före mig.”
”Jag vet.” En tår rinner också nerför hennes kind. Det hugger till i mig. Jag har aldrig sett henne gråta. Jag fortsätter långsamt med en mjukare röst men jag kan inte låta bli att få ur mig allt som jag har stört mig på så länge.
”Det var likadant hela tiden. Jag fick sms av dig att jag skulle komma hem till dig klockan åtta och hur mycket hann vi egentligen prata med varandra? Vi hann kanske äta en macka och ha sex innan du skulle skriva nåt styrelseprotokoll och gå och lägga dig.” Hon skrattar till.
”Ja.. Men vi hade väldigt bra sex. Jag brukade klä av dig redan i hallen.”
”Men Marie, jag har inte hört ett ord från dig på fyra år och nu, när jag råkar hamna på ditt jobb, så har du plötsligt saknat mig jättemycket?”
”Du råkade inte hamna här, Alex”, säger hon och ger mig ett sorgset leende innan hon reser sig och går. Jag drar efter andan. Plötsligt faller allt på plats. Rekryteraren Göran har inte hittat mig på den där jobbsajten som han sa. Det är Marie som har givit mig jobbet.
.
”Hej Alex. Så hur har din vecka varit?” Orosbollen börjar rulla i magen. Det där är inte en fråga som man bara svarar ”bra” på för att sedan gå sin väg.
”Bra. Eller. Bättre än jag någonsin kunnat tänka mig.” Marie nickar och ler.
”Det syns på dig. Du strålar.” Jag vrider besvärat på mig. Marie snurrar bandet till handväskan runt sitt pekfinger. ”Kan vi gå ut en stund”, frågar hon. Jag tvekar, men hon går redan mot utgången. Jag suckar och följer efter. Vi går förbi kön utanför och bort mot en bänk längre fram. Där sätter hon sig och lägger armarna i kors för att skydda sig mot kylan. Jag sätter mig bredvid på behörigt avstånd. Hon tittar ner på sina knän.
”Jag har saknat dig Alex”, säger hon. Jag tror inte mina öron. Jag skakar på huvudet.
”Jo. Jag vet att var en idiot. Du var det finaste jag någonsin sett och det gjorde mig livrädd. Jag tänkte aldrig bli ihop med dig, vet du det? Jag tänkte att allt skulle bli som vanligt, att mitt liv skulle fortsätta rulla på, att jag bara skulle njuta av dig några veckor eller så. Men jag fick aldrig nog av dig. Det vände upp och ner på allt jag var van vid. Jag klarade inte av det. Fan, jag var totaldeppig i flera månader sen. Och jag slutade aldrig tänka på dig.”
”Jag förstår mig inte på dig.” Jag börjar resa mig från bänken men hon tar min hand och drar mig tillbaka. Jag sätter mig men drar åt mig handen. Tårarna börjar redan rinna mot min vilja.
”Marie, jag var helt galen i dig, och du visste om det. Ändå släppte du aldrig in mig. Du berättade aldrig för mig vad du tänkte och kände och du sprang hela tiden runt på möten och fester och extrajobb och allt vad det var. Allt gick före mig.”
”Jag vet.” En tår rinner också nerför hennes kind. Det hugger till i mig. Jag har aldrig sett henne gråta. Jag fortsätter långsamt med en mjukare röst men jag kan inte låta bli att få ur mig allt som jag har stört mig på så länge.
”Det var likadant hela tiden. Jag fick sms av dig att jag skulle komma hem till dig klockan åtta och hur mycket hann vi egentligen prata med varandra? Vi hann kanske äta en macka och ha sex innan du skulle skriva nåt styrelseprotokoll och gå och lägga dig.” Hon skrattar till.
”Ja.. Men vi hade väldigt bra sex. Jag brukade klä av dig redan i hallen.”
”Men Marie, jag har inte hört ett ord från dig på fyra år och nu, när jag råkar hamna på ditt jobb, så har du plötsligt saknat mig jättemycket?”
”Du råkade inte hamna här, Alex”, säger hon och ger mig ett sorgset leende innan hon reser sig och går. Jag drar efter andan. Plötsligt faller allt på plats. Rekryteraren Göran har inte hittat mig på den där jobbsajten som han sa. Det är Marie som har givit mig jobbet.
.
tisdag 4 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 28
Det är trångt i vårt lilla vardagsrum när Elvira, Therese, Elin, Tommy, Soda och Carolin har klämt in sig runt soffbordet, men stämningen är skön för Tommy är på underhållningshumör och Soda ser bara så avslappnat nöjd ut där hon sitter bredvid Carolin med hennes hand i sin.
"Men var är Café-Jenny", undrar Carolin. Jag skrattar.
"Varför kallar du henne Café-Jenny när det inte finns någon annan Jenny?"
"För att jag tycker om att säga Café-Jenny", säger Carolin och fnittrar.
"Hon jobbar. Hon har lesbisk Tupperware på nån fest."
"Vad är lesbisk Tupperware", undrar Tommy nyfiket.
"Hon har med sig en massa lesbiska saker; sexleksaker, filmer, böcker, småprylar..."
"Vad roligt! Varför har inte vi lesbisk Tupperware på vår fest?"
"För att hon som har det är på en annan fest", säger Anna och blinkar.
"Jaha ja. Men du får bjuda in henne nästa gång!"
"Vad är det för ställe vi ska till sen", undrar jag.
"Det är en tjejfest på ett ställe vid Slussen. De har klubb en gång i månaden. Det brukar vara bra. Vi får ta med dig på allting nu och se till att du får stenkoll på Stockholms nöjesliv Alex! Skål på dig", säger Elvira och håller upp sin ölflaska mot mig.
"Idag kommer du väl i alla fall dansa med oss, Alex", undrar Soda.
"Självklart", säger jag. Jag känner mig full av energi och ser fram emot att få släppa loss på dansgolvet. Jag undrar om Jenny dansar bra. Hon ser ut som om hon skulle dansa bra.
.
"Men var är Café-Jenny", undrar Carolin. Jag skrattar.
"Varför kallar du henne Café-Jenny när det inte finns någon annan Jenny?"
"För att jag tycker om att säga Café-Jenny", säger Carolin och fnittrar.
"Hon jobbar. Hon har lesbisk Tupperware på nån fest."
"Vad är lesbisk Tupperware", undrar Tommy nyfiket.
"Hon har med sig en massa lesbiska saker; sexleksaker, filmer, böcker, småprylar..."
"Vad roligt! Varför har inte vi lesbisk Tupperware på vår fest?"
"För att hon som har det är på en annan fest", säger Anna och blinkar.
"Jaha ja. Men du får bjuda in henne nästa gång!"
"Vad är det för ställe vi ska till sen", undrar jag.
"Det är en tjejfest på ett ställe vid Slussen. De har klubb en gång i månaden. Det brukar vara bra. Vi får ta med dig på allting nu och se till att du får stenkoll på Stockholms nöjesliv Alex! Skål på dig", säger Elvira och håller upp sin ölflaska mot mig.
"Idag kommer du väl i alla fall dansa med oss, Alex", undrar Soda.
"Självklart", säger jag. Jag känner mig full av energi och ser fram emot att få släppa loss på dansgolvet. Jag undrar om Jenny dansar bra. Hon ser ut som om hon skulle dansa bra.
.
måndag 3 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 27
Jag sväljer och drar efter andan när jag hör dörrklockan tryckas in. Tidigare har vi bara umgåtts som vänner, men nu vet vi båda att det är en dejt. Jag undrar om det kommer att ändra något. När hon tar av sig jackan ser jag ett snyggt blått linne med draperingar i olika lager. Linnet och sminket hon bär framhäver det blå i hennes ögon och hon luktar gott när hon kramar om mig. Jag undrar om det är såhär hon hade sett ut om jag hade träffat henne ute. Hon hade säkert fångat min uppmärksamhet.
Jag har lagat pasta, för det vet jag att hon gillar. Vi bär in maten i vardagsrummet och sätter oss på den tjocka mjuka mattan. Hon lutar ryggen mot soffan medan jag fyller vinglasen på bordet och räcker det ena till henne.
"Välkommen då."
"Tack."
Vi dricker en klunk av vinet medan vi betraktar varandra med nervösa leenden.
"Vet du vad", säger Jenny och bryter spänningen. "Jag har köpt in den där boken, Väntan på henne."
"Jaha, vad roligt!"
"Jag måste ju ha ett lager redo när du släpper din reklam och beställningarna strömmar in."
"Vilken affärskvinna du är."
"Javisst." Hon tar en klunk vin till och ler mot mig. Sen känns allting bra. Jag tror hon kommer bli kvar hos mig idag med.
.
Jag har lagat pasta, för det vet jag att hon gillar. Vi bär in maten i vardagsrummet och sätter oss på den tjocka mjuka mattan. Hon lutar ryggen mot soffan medan jag fyller vinglasen på bordet och räcker det ena till henne.
"Välkommen då."
"Tack."
Vi dricker en klunk av vinet medan vi betraktar varandra med nervösa leenden.
"Vet du vad", säger Jenny och bryter spänningen. "Jag har köpt in den där boken, Väntan på henne."
"Jaha, vad roligt!"
"Jag måste ju ha ett lager redo när du släpper din reklam och beställningarna strömmar in."
"Vilken affärskvinna du är."
"Javisst." Hon tar en klunk vin till och ler mot mig. Sen känns allting bra. Jag tror hon kommer bli kvar hos mig idag med.
.
söndag 2 maj 2010
Berättelsen om Alex, Del 26
"Hej", säger Anna och sticker ut huvudet från köket. "Vad sen du är. Fastnade du hos Jenny?"
"Nej, jag blev kvar på jobbet." Jag hänger av mig jackan och går ut till henne i köket.
"Jaha. Jag tyckte jag såg henne genom fönstret."
"Ja, hon jobbar nog idag", säger jag och försöker låtsas som om det regnar. Jag sätter mig vid köksbordet och tar ett äpple från fruktfatet.
"Men...? Vad är det som händer?" Anna sätter sig mittemot och blänger misstänksamt på mig.
"Äsch, jag vet inte", säger jag olyckligt. "Jag tror jag är rädd."
"För vad?"
"Kanske för att ge mig in i något jag inte är redo för. Eller för att jag inte är säker på vad jag känner för henne."
"Vad du krånglar till saker. Svara bara på det här: Är du attraherad av henne?"
"Ja, men..."
"Och du gillar henne som person?"
"Mycket."
"Men då så. Då är det bara att träffa henne och lära känna henne. Det är inte som att du måste gifta dig och bära hennes barn för att ni har haft sex en gång."
"Men tänk om det inte funkar. Hon är så söt. Jag vill inte såra henne."
"Jag fattar inte varför du tar ut olyckan i förskott. Den risken finns ju alltid, vem du än träffar? Hon är en vuxen människa. Hon vet hur det funkar."
"Jo, det är klart. Det känns bara som att det är nånting som saknas."
"Är det Marie nu igen? Nej, hon är inte alls som Marie och det tycker jag är bra. Marie utnyttjade dig och lämnade dig. Du verkar alltid glömma bort den delen. Hur bra var det egentligen?"
"Jag vet. " Jag skrattar lite generat. "Det var bara den där känslan jag hade med henne, som..."
"Vet du, man kan bli kär på flera sätt. Det är inte alla som träffas av blixten vid första ögonkastet."
"Nej, jag antar det."
"Så.. Tänker du gå ner och prata med henne? Hon kommer att tycka det är konstigt om du bara försvinner."
"Tack mamma, jag vet. Jag ska prata med henne."
"Du kan bjuda över henne på middag i morgon om du vill. Jag kan bjuda in mig till Elvira, så får ni vara i fred." Jag ler. Anna måste vara världens bästa kompis.
"Det är tur att jag har dig", säger jag tacksamt.
"Ja, verkligen. Gå ner med dig nu."
Jenny ler mot mig när jag kommer in. Det sitter några kunder vid borden och hon vinkar in mig i köket. Hon är väldigt söt i sitt uppsatta hår och de stora ringarna i öronen.
"Hej", säger jag.
"Hej", säger hon och tar min hand i sin. Hon drar mig intill sig och kysser mig. Det känns bra. Anna har rätt. Jag måste sluta tänka så mycket och bara flyta med strömmen och se vart den för mig. Hon kastar en blick mot dörren. Genom den runda glasrutan ser jag människor komma in genom ytterdörren och klockan pinglar till.
"Det kommer kunder", säger Jenny.
"Okej. Jag tänkte bara höra om du ville äta middag med mig i morgon?" Hon ler stort.
"Gärna. Hos dig?"
"Hos mig. Vid sju?" Hon nickar. Jag tar tag om hennes midja och kysser henne igen innan jag går ut ur köket och ut från caféet.
.
"Nej, jag blev kvar på jobbet." Jag hänger av mig jackan och går ut till henne i köket.
"Jaha. Jag tyckte jag såg henne genom fönstret."
"Ja, hon jobbar nog idag", säger jag och försöker låtsas som om det regnar. Jag sätter mig vid köksbordet och tar ett äpple från fruktfatet.
"Men...? Vad är det som händer?" Anna sätter sig mittemot och blänger misstänksamt på mig.
"Äsch, jag vet inte", säger jag olyckligt. "Jag tror jag är rädd."
"För vad?"
"Kanske för att ge mig in i något jag inte är redo för. Eller för att jag inte är säker på vad jag känner för henne."
"Vad du krånglar till saker. Svara bara på det här: Är du attraherad av henne?"
"Ja, men..."
"Och du gillar henne som person?"
"Mycket."
"Men då så. Då är det bara att träffa henne och lära känna henne. Det är inte som att du måste gifta dig och bära hennes barn för att ni har haft sex en gång."
"Men tänk om det inte funkar. Hon är så söt. Jag vill inte såra henne."
"Jag fattar inte varför du tar ut olyckan i förskott. Den risken finns ju alltid, vem du än träffar? Hon är en vuxen människa. Hon vet hur det funkar."
"Jo, det är klart. Det känns bara som att det är nånting som saknas."
"Är det Marie nu igen? Nej, hon är inte alls som Marie och det tycker jag är bra. Marie utnyttjade dig och lämnade dig. Du verkar alltid glömma bort den delen. Hur bra var det egentligen?"
"Jag vet. " Jag skrattar lite generat. "Det var bara den där känslan jag hade med henne, som..."
"Vet du, man kan bli kär på flera sätt. Det är inte alla som träffas av blixten vid första ögonkastet."
"Nej, jag antar det."
"Så.. Tänker du gå ner och prata med henne? Hon kommer att tycka det är konstigt om du bara försvinner."
"Tack mamma, jag vet. Jag ska prata med henne."
"Du kan bjuda över henne på middag i morgon om du vill. Jag kan bjuda in mig till Elvira, så får ni vara i fred." Jag ler. Anna måste vara världens bästa kompis.
"Det är tur att jag har dig", säger jag tacksamt.
"Ja, verkligen. Gå ner med dig nu."
Jenny ler mot mig när jag kommer in. Det sitter några kunder vid borden och hon vinkar in mig i köket. Hon är väldigt söt i sitt uppsatta hår och de stora ringarna i öronen.
"Hej", säger jag.
"Hej", säger hon och tar min hand i sin. Hon drar mig intill sig och kysser mig. Det känns bra. Anna har rätt. Jag måste sluta tänka så mycket och bara flyta med strömmen och se vart den för mig. Hon kastar en blick mot dörren. Genom den runda glasrutan ser jag människor komma in genom ytterdörren och klockan pinglar till.
"Det kommer kunder", säger Jenny.
"Okej. Jag tänkte bara höra om du ville äta middag med mig i morgon?" Hon ler stort.
"Gärna. Hos dig?"
"Hos mig. Vid sju?" Hon nickar. Jag tar tag om hennes midja och kysser henne igen innan jag går ut ur köket och ut från caféet.
.
Sarah Schulman: Girls, Visions and Everything
My favorite book of Sarah Schulman’s is Girls, Visions and Everything, which came out in 1986. The title comes from Jack Kerouac’s On The Road, whose narrator says “somewhere along the line I knew there’d be girls, visions, and everything,” as he’s about to start off on his road trip across America.
Lila Futuransky, the heroine of Schulman’s book doesn’t go anywhere, but the book is a kind of road trip as Lila runs around the lesbian lower east side of New York in the early 80s. This was before gentrification, when that neighborhood was still affordable for a lowly office worker—although in the book Lila complains about the neighborhood being taken over by upscale art galleries. She had no idea of the heights to which gentrification would climb!
There are a couple things I like about this book. First, its really funny. It starts off with a story of Lila getting dissed by a woman she has a crush on, a performance artist who goes by the name Helen Hayes. “What an actress,” Lila thinks. “She was so rude it was practically an art.” Most of the characters in the book are performers and artists, and when I reread the beginning recently, I thought, wow, this reveals that the whole downtown art scene in 1980s New York which was such a big deal, is really queer at its roots. In the book there’s the Kitsch Inn, where the girls put on a lesbian version of A Streetcar Named Desire. Another character, the “drama dyke” Isabel Schwartz writes plays which are always about her mother. There’s a twenty-four hour performance piece which Lila stops by and takes part in, and a Worst Performance Festival she helps organize.
The other thing I like about this book that it’s like talking with a friend about art and ideas, mixed with some gossip about romance. Lila falls for and pursues a girl named Emily, but the plot is all shot through with pithy little observations, the writer’s thoughts about writing and aesthetics and art. “Lila often considered the idea of marketing lesbian popularity. She looked at all the other groups of outcasts who had managed to make a name for themselves…After considering various historical examples she considered that the most successful model was that of the beats.” Even in the later books, the ones I like less, Schulman can always be counted on for a nice sharp observation.
But mostly what I like about this book is how happy it is, and full of energy. Lila is always running into people to hang out with, and going to parties and performances. It’s the kind of social life everyone wishes they had, with gossip, and fun, and yes, different girls to hook up with. Even though she complains about the gentrification and there’s a scene where she and her girlfriend almost get beat up by some homophobic drunks, she makes her part of New York sound like a cozy small town where everyone knows everyone else and people look out for each other. She’s always referring to “the friendly drug dealer on the corner,” which makes me feel like I’m suddenly reading some kind of crazy children’s book.
I like The Sophie Horowitz Story, Schulman’s first book, and After Delores, her third, but not as much as Girls, Visions and Everything. Those two books are both mysteries. Sophie is funny and satiric, like Girls—the heroine works for a feminist newspaper, and the mystery involves some radical feminists on the run—but After Delores is pretty dark. It’s narrated by a nameless woman who’s been devastated by a breakup and distracts herself solving the murder of a young punk runaway, kind of a lesbian noir.
After that it’s pretty much downhill for me, although Schulman has written a half-dozen more books. Partly it’s because she becomes more experimental and surreal (if you like Jeanette Winterson’s fiction, you might enjoy Schulman’s later stuff). Partly it’s that her characters seem more and more unhappy and aggrieved with the world. Even though I never like them, I keep trying to read her books, butting my head against a wall. I should just be more like Lila Futuransky, of whom Schulman writes, “Lila often asked herself why she tried to write lesbian fiction when she never read any.”
Yeah. A good question, sometimes.
Text: Monica Nolan
.
Lila Futuransky, the heroine of Schulman’s book doesn’t go anywhere, but the book is a kind of road trip as Lila runs around the lesbian lower east side of New York in the early 80s. This was before gentrification, when that neighborhood was still affordable for a lowly office worker—although in the book Lila complains about the neighborhood being taken over by upscale art galleries. She had no idea of the heights to which gentrification would climb!
There are a couple things I like about this book. First, its really funny. It starts off with a story of Lila getting dissed by a woman she has a crush on, a performance artist who goes by the name Helen Hayes. “What an actress,” Lila thinks. “She was so rude it was practically an art.” Most of the characters in the book are performers and artists, and when I reread the beginning recently, I thought, wow, this reveals that the whole downtown art scene in 1980s New York which was such a big deal, is really queer at its roots. In the book there’s the Kitsch Inn, where the girls put on a lesbian version of A Streetcar Named Desire. Another character, the “drama dyke” Isabel Schwartz writes plays which are always about her mother. There’s a twenty-four hour performance piece which Lila stops by and takes part in, and a Worst Performance Festival she helps organize.
The other thing I like about this book that it’s like talking with a friend about art and ideas, mixed with some gossip about romance. Lila falls for and pursues a girl named Emily, but the plot is all shot through with pithy little observations, the writer’s thoughts about writing and aesthetics and art. “Lila often considered the idea of marketing lesbian popularity. She looked at all the other groups of outcasts who had managed to make a name for themselves…After considering various historical examples she considered that the most successful model was that of the beats.” Even in the later books, the ones I like less, Schulman can always be counted on for a nice sharp observation.
But mostly what I like about this book is how happy it is, and full of energy. Lila is always running into people to hang out with, and going to parties and performances. It’s the kind of social life everyone wishes they had, with gossip, and fun, and yes, different girls to hook up with. Even though she complains about the gentrification and there’s a scene where she and her girlfriend almost get beat up by some homophobic drunks, she makes her part of New York sound like a cozy small town where everyone knows everyone else and people look out for each other. She’s always referring to “the friendly drug dealer on the corner,” which makes me feel like I’m suddenly reading some kind of crazy children’s book.
I like The Sophie Horowitz Story, Schulman’s first book, and After Delores, her third, but not as much as Girls, Visions and Everything. Those two books are both mysteries. Sophie is funny and satiric, like Girls—the heroine works for a feminist newspaper, and the mystery involves some radical feminists on the run—but After Delores is pretty dark. It’s narrated by a nameless woman who’s been devastated by a breakup and distracts herself solving the murder of a young punk runaway, kind of a lesbian noir.
After that it’s pretty much downhill for me, although Schulman has written a half-dozen more books. Partly it’s because she becomes more experimental and surreal (if you like Jeanette Winterson’s fiction, you might enjoy Schulman’s later stuff). Partly it’s that her characters seem more and more unhappy and aggrieved with the world. Even though I never like them, I keep trying to read her books, butting my head against a wall. I should just be more like Lila Futuransky, of whom Schulman writes, “Lila often asked herself why she tried to write lesbian fiction when she never read any.”
Yeah. A good question, sometimes.
Text: Monica Nolan
.
Monica Nolan recenserar Girls, Visions and Everything
Fem har tidigare intervjuat Monica Nolan, författare av böckerna The Big Book of Lesbian Horse Stories, Lois Lenz - Lesbian Secretary och Bobby Blanchard - Lesbian Gym Teacher. Vi märkte då att Monica var ett stort fan av lesbisk pulp och väldigt kunnig inom området. Därför undrade vi om hon kunde tänka sig att skriva en recension på någon bok hon gillade.
Resultatet ser du ovan, där Monica recenserar boken Girls, Visions and Everything av Sarah Schulman.
Eftersom texten är på engelska har vi skapat en liten ordlista om någon skulle tycka att en del ord i texten är åt det oförståeliga hållet:
Gentrification= gentrifiering (av engelska gentry, ungefär herrskapsklass) avser inom stadsplanering och bebyggelsehistoria en social statushöjning av ett stadsområde genom exempelvis dyra nybyggen eller inflyttning av nya invånare med högre inkomster än vad tidigare invånare hade.
Narrator = berättare
Upscale = uppgradera
Outcasts = utstötta
Sådär ja. Nu vet du förhoppningsvis allt du behöver veta. Mer om Sarah Schulman kan du läsa här och är du intresserad av att läsa mer om lesbisk pulp kan du göra ett besök på Monica Nolans hemsida. (Vi lägger även till sidan i vår länklista). Skulle du tycka att den här boken verkar vara något för dig så kan vi tipsa om att Girls, Visions and Everything finns både hos Adlibris och Bokus.
Vill du skriva en recension på någon lesbisk bok du läst? Massor av läshungriga flator därute väntar på dina boktips! Maila oss på 5flator@gmail.com så belönar vi din recension med ett 5-linne!
.
Resultatet ser du ovan, där Monica recenserar boken Girls, Visions and Everything av Sarah Schulman.
Eftersom texten är på engelska har vi skapat en liten ordlista om någon skulle tycka att en del ord i texten är åt det oförståeliga hållet:
Gentrification= gentrifiering (av engelska gentry, ungefär herrskapsklass) avser inom stadsplanering och bebyggelsehistoria en social statushöjning av ett stadsområde genom exempelvis dyra nybyggen eller inflyttning av nya invånare med högre inkomster än vad tidigare invånare hade.
Narrator = berättare
Upscale = uppgradera
Outcasts = utstötta
Sådär ja. Nu vet du förhoppningsvis allt du behöver veta. Mer om Sarah Schulman kan du läsa här och är du intresserad av att läsa mer om lesbisk pulp kan du göra ett besök på Monica Nolans hemsida. (Vi lägger även till sidan i vår länklista). Skulle du tycka att den här boken verkar vara något för dig så kan vi tipsa om att Girls, Visions and Everything finns både hos Adlibris och Bokus.
Vill du skriva en recension på någon lesbisk bok du läst? Massor av läshungriga flator därute väntar på dina boktips! Maila oss på 5flator@gmail.com så belönar vi din recension med ett 5-linne!
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
