Allt de sade om Annika, del 12

Tanken hade gnagt i henne hela tiden sedan hon gick den där promenaden med sin väninna. Vad menade Inga-Lill? Skulle Siv inte vara någon bra mor? Förmodligen hade Inga-Lill helt enkelt fel. Ja, förmodligen hade hon bara missförstått situationen. Hon visste inte allt. Det borde finnas någon stödgrupp för mödrar med underliga döttrar. En tanke slog henne. Kanske fanns det någon bok? Siv kände ett behov av att få dela sina bördor med någon. Det måste ha funnits många mödrar genom tiderna som haft problem med sina döttrar. Hon kunde omöjligt vara den första.

Hon drog på sig kappan och promenerade med raska steg ner till biblioteket. Där satte hon sig framför en av sökdatorerna och slog in ”Mödrar, döttrar”. Hon fick upp en hel drös med titlar. Sida upp och sida ner. Hon började anteckna och gav sig sedan på bokjakt i hyllorna. Det fanns böcker om uppfostran, om tonårsdöttrar, om barn med drogproblem, om kvinnor som blivit misshandlade och.. om att ha barn som kommit ut som homosexuella. Siv tittade på boken en lång stund, som om det skulle vara avgörande för Annikas sexuella läggning om hon rörde vid den eller ej. Sedan bet hon ihop och drog ut boken. Om inte annat kunde hon använda den för att bevisa för Annika att hon hade fel.

.