Allt de sade om Annika, del 15

Julie hade blivit glad när Annika ringde och frågade om hon ville följa med ut i skärgården över midsommar. Det var Julies favorithögtid och hon gladdes åt tanken att få ta skogspromenader, plocka blommor, ta årets första dopp och att få sitta på den stora terrassen på Havsgården när Annika sjöng framme på scenen. Samtidigt gnagde en oro i henne.

Albin hade varit ute på Annikas landställe många gånger och han visste att hon brukade vara där över midsommar. Tänk om han dök upp där? Visserligen borde de väl gå säkra när de hade Annikas familj och vänner omkring sig, men ändå. Hon lyfte omedvetet sina händer som för att skydda sin hals från en osynlig angripare. Hon kände sig med ens väldigt arg. En sån idiot som Albin skulle inte så skrämma henne, få förstöra hennes midsommar och hennes liv genom att få henne att gå runt och känna sig rädd jämt. Dessutom, om han skulle dyka upp, då skulle det vara hennes plikt, som Annikas bästa vän, att försvara henne. Den här gången skulle hon vara bättre förberedd. Det måste finnas sätt att försvara sig mot idioter. Hon slog sig ner vid datorn och slog upp Google. Förhoppningsvis kunde hon få det hon behövde skickat till sig i tid.

.