Mary trummade med fingrarna mot bordsskivan. Hon satt på jobbet och försökte skriva en artikel men tankarna på Annika ville inte lämna henne i fred. Lyckligtvis var det semestertider och stämningen på redaktionen var ganska slapp ändå. Det knackade på dörrkarmen och Fredde stack in huvudet.
”Ska vi ta en fika?”
”Gärna.” De gick ut och satte sig i den lilla soffgruppen i kontorets mitt och Marys tankar virvlade runt i huvudet. Hur skulle hon formulera sig för att han inte skulle misstänka något?
”Du, din kompis Albin, vad var det hans tjej hette?”
”Annika?”
”Ja just det. Jag tycker jag har sett henne förut nån gång. Vet du vad hon heter i efternamn?”
”Annika Vide heter hon. Hon jobbar på sjukhus. Karolinska tror jag.”
”Aha… Nej, det ringer inga klockor.”
”Du gillade henne va? Det såg ut som ni satt och pratade rätt länge.”
”Ja, hon var jättetrevlig.”
”Det tycker jag med. Fast det verkar tyvärr som att hon och Albin gjort slut nu.” Mary hoppade nästan till i stolen.
”Jaså, varför då”, fick hon fram med en röst som hon försökte få att låta normal och inte alltför intresserad.
”Jag vet inte, men det är lite upp och ner med Albin. Ibland är han hur trevlig som helst, men ibland kan han vara lite av en skitstövel. Man vet inte riktigt var man har honom liksom. Nu är han skitarg och hon har tydligen försvunnit.”
”Försvunnit?” Mary rynkade pannan.
”Ja, han har försökt få tag på henne i flera dagar säger han, men inte ens mamman vet var hon är.”
”Vad läskigt. Tänk om det har hänt henne nåt?”
Fredde ryckte på axlarna, men såg lite osäker ut, som om den möjligheten inte slagit honom tidigare. Mary suckade och smuttade på sitt kaffe. Hon hade bara tänkt luska ut något sätt att komma i kontakt med Annika. Istället fick hon höra saker som vände helt upp och ner på hela situationen. Hon kände sig orolig för Annikas skull och ändå fanns det inget hon kunde göra. Inget hon hade rätt att göra. Hon var inte familj till Annika och inte ens något som kunde räknas som en vän. Hon hade ingen rätt alls att lägga sig i.
.
måndag 5 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar