Allt de sade om Annika, del 18

Mary hade klätt sig och sminkat sig i flera timmar innan hon begav sig till Jazzmasters, en liten mysig klubb i änden av Stora Nygatan. Hon slog sig ner vid disken och beställde ett glas vin. Kvällens första band hade redan börjat spela och lokalen började sakta fyllas med folk som slog sig ner vid de små runda borden framför scenen. De flesta var uppklädda och många hade som hon en klassisk look, kvinnorna i klänning a la fyrtiotal och männen i skjorta, slips och väst för att passa in i Jazzmasters egna lilla tidsbubbla. Mary försökte slappna av och gunga med lite i musiken, men hon var nervös. Det kändes i hela kroppen och hon tittade runt i lokalen och spanade mot ingången för att se om Annika skulle dyka upp. Ännu syntes inget spår av henne. Mary undrade om hon också var nervös. Det var hon nog. För Annika var det hennes första dejt med en kvinna. För Mary var det hennes första dejt med någon som hon misstänkte att hon skulle kunna älska över allt annat tills hon vandrat klart på jorden.

Ett nytt band hade tagit plats på scenen och nu kom en bastant dam fram till mikrofonen och tog ton. Hennes starka klara stämma klingade genom lokalen och allas ansikten vändes med ens mot scenen. Det fylliga ljudet nästan trollband publiken och när kvinnan tog i från tårna var det så att håren reste sig på Marys armar. När den sista tonen klingat ut möttes sångerskan av massiva applåder. ”Thankyou everyone”, sa kvinnan och log så att hennes vita tänder gnistrade. ”I´m Catherine Jackson and I´ll be entertaining you tonight. Now I´d like to sing you one of my favourite songs and I´ve invited a friend of mine to do it with me. Where are you girl? Get in here!”

Trummisen slog in takten med pinnarna och basisten stämde in i ett skönt gung som fick publiken att direkt klappa med. En ung kvinna med lång klänning med bara axlar och det ljusa håret uppsatt i en knut klev leende in på scenen och började sjunga, mjukt, rent och smekande medan Catherine Jackson plockade fram sitt basregister och stämde in i andrastämman. Mary drog efter andan medan lycka och beundran fyllde hennes bröst. Det var verkligen inte vad hon hade väntat sig, men hon kände igen Annika på en gång.

.