Under ytan, Del 1

När Georgie steg ut genom svängdörrarna på flygplatsen slog hettan emot henne som en vägg. Hon ryggade tillbaka och drog efter andan. Fastän hon hade varit i Thailand flera gånger förut kom hettan och fuktigheten alltid som en chock för henne. Det var som om hon av misstag hade gått in i en bastu och hon ville öppna dörren och ta sig ut därifrån. Men hon visste att hon skulle vänja sig vid klimatet snart. Det gällde bara att hålla sig ifrån platser med luftkonditionering.

Hon hoppade in i en taxi och sedan bar det iväg. Mot havet och mot det nya livet. Georgie hade väntat länge på sin resa. I fyra år hade hon slitit på juristlinjen för att få de bästa betygen, de bästa extrajobben och de mest meriterande styrelseuppdragen. Hon hade knappt hunnit umgås med någon annan än de hon pluggade med och andra saker, som träning eller hobbys, hade hon helt lagt åt sidan. Men nu var allt det där över. Georgie hade bestämt redan när hon började på juristlinjen att hon skulle lägga all sin energi på skolan under de fyra åren och sedan, när det var över, skulle hon bara vila och njuta i ett år innan hon började jobba.

Georgie visste precis var hon ville börja sitt friår; i Thailand, där hon hade tagit sitt dykcertifikat åtta år tidigare och där hennes bäste vän Sam jobbade som reseledare. Hon hade hälsat på honom några gånger förut och han verkade trivas riktigt bra. Det var första gången som Georgie åkte ner till Sam utan att ha en enda bok med sig. Det kändes ovant, nästan som om hon gjorde något fel. Hon viftade bort det. Hon hade jobbat klart nu. Det här var belöningen. Snart skulle hennes stressade arbetsnarkomanhjärna också inse det. Snart skulle hon anpassa sig till thailändarnas lugna dagsrytm och positiva livssyn.

Hon tänkte på Sam. Det skulle bli så roligt att se honom igen. Och det där boendet Sam hade hittat åt henne, ”Regnbågsboendet” som kan kallade det, lät riktigt spännande. Sam hade själv bott där ett tag, men nu hade hans chef på resebolaget tydligen fixat en fin lägenhet åt honom och Sam var nog ändå en person som trivdes bäst med att bo själv, tänkte Georgie. Sedan gled hennes tankar vidare till hur hon själv skulle klara av att bo tillsammans med en massa främmande människor, hon som inte hade haft något annat sällskap än sin katt de senaste tre åren. Men skulle hon ändra sitt liv så kunde hon lika gärna göra det rejält. Dessutom skulle det vara ett bra tillfälle att lära känna nya människor.