Under ytan, Del 14

Att utbilda sig till dykinstruktör var inte riktigt som Georgie hade tänkt sig. De två första dagarna hade de bara suttit i ett varmt klassrum och haft teorilektioner. Vid dagens slut kändes det skönt att köra hem på vespan. Hjärnan fick slappna av och tänka på annat och den ljumma vinden svalkade hennes hud när hon gasade på inför den sista raksträckan. Hon svängde in på vägen som ledde ner till vattnet och det stora trähuset som för tillfället var hennes hem.

Där utanför stod Francesca och skrek som vanligt i mobilen åt sin flickvän. Till en början hade Georgie trott att Francesca och hennes tjej just hade gjort slut eller höll på att göra slut eftersom de verkade så arga på varandra, men efter ett tag hade hon märkt att det bara var så deras förhållande fungerade. Efter att de hade stått och skrikit åt varandra i mobilen i en halvtimme brukade Francescas flickvän komma över till huset och där skrek de åt varandra några minuter till live. Sedan hände något som Georgie tyckte var mycket fascinerande. Utan att hon ens hann märka hur det hade gått till hade de plötsligt slutat skrika och stod istället och hånglade och tre sekunder senare försvann de in på Francescas rum.

Georgie lyfte handen åt Francesca utan större engagemang för hon skulle väl ändå inte märka det, och gick in i huset. Efter att ha tagit en dusch drog hon på sig ett linne och en sarong och lade sig på sängen med en bok. Då knackade det på dörren.
”Kom in”, sa hon och tittade upp från boken. Niamh kom in och satte sig på sängen.
”Hej, hur mår du?”, sa hon lugnt. Något var annorlunda, men Georgie kunde inte sätta fingret på det.
”Jag mår bra. Och du?”
”Bra”, sa Niamh och nickade, men hon verkade inte alls sådär sprudlande och full av livsglädje som Georgie var van att se henne. ”Det var längesen jag läste”, fortsatte hon. ”Kan jag låna nån bra bok av dig?”
”Javisst. Gillar du deckare? I så fall kan du ta den här som jag läste ut igår. Den tyckte jag var riktigt bra.” Hon tog en bok ur högen och räckte över till Niamh. Hon läste på pärmen.
”Fint. Är det okej om jag ligger här bredvid dig och läser?”
”Klart.”
”Bra.” Niamh lade sig på sängen, men längre ifrån Georgie än hon brukade. Hon slog upp boken och började läsa. Så låg de i minst en halvtimme innan Niamh vände sig till Georgie igen. ”Hur går det på din kurs?” Georgie log. Så Niamh hade inte glömt det.
”Bra.. fast.. jag trodde vi skulle få dyka. Än så länge har vi bara haft teorilektioner. Men nästan vecka skulle vi visst öva livräddning så då kanske det blir lite mer action.”
”Ja, lektioner kom du ju hit för att slippa”, sa Niamh.
”Precis… Du Niamh.. är du ok?” Niamh verkade tänka efter och öppnade munnen som för att säga något, men hon hittade visst inget som passade. Hon suckade.
”Det är så mycket”, sa hon till slut.
”Okej. Är det nåt jag kan göra?”
”Nej. Jag vill gärna bara ligga här bredvid dig om det går bra.”
”När du vill.” Niamh gav henne en tacksam blick och de fortsatte läsa.