Under ytan, Del 23

”Se upp här. Korallerna är väldigt vassa så det är bäst du håller dig på fötterna tills vi kommit ut en bit”, sa Niamh innan hon fällde ner cyklopet. Vattnet blev djupare och de simmade ut i viken, mot de svarta skuggorna under den grönblå vattenytan. Georgie andades med kraftiga andetag genom snorkeln medan hon lätt paddlade sig framåt genom det salta vattnet. Under henne låg en värld av mjuka koraller, bebodd av tusentals färgglada fiskar. Hon höll andan och dök ner för att se närmare på dem. Vattnet var ovanligt klart och hon verkade kunna se hur långt som helst framför sig. Ett stim av gulsvarta Sergeant Majorer simmade kvickt iväg när hon närmade sig och en clownfisk försvann bakom en böljande anemon. Georgie gick upp till ytan och andades. Niamh simmade fram till henne.
”Vad tycker du?”, undrade hon.
”Det är helt otroligt vackert.”
”Kom, dyk ner med mig.” De tog ett djupt andetag och gick ner igen. Niamh släppte ut innehållet i den lilla påsen hon haft med sig. Små brötbitar seglade iväg genom vattnet och fiskarna flockades runt dem. Niamh höll upp sin kamera för att föreviga dem. Kameran riktades också mot Georgie och hon vinkade mot den innan hon gick upp till ytan för att andas.

Det hade varit den perfekta dagen, tyckte Georgie. De hade varit ute i flera timmar. Niamh hade berättat om alla fiskar, koraller och växter; vad de hette, vad de levde av, hur de behövde varandra. När de till slut tog sig upp på stranden var de helt slut. Georgie lade sig ner på rygg i den vita sanden och hämtade andan. Det var skönt att låta sina utmattade ben och armar vila. Niamh lade sig intill och hon kände hennes svala arm mot sin egen. Georgie lade sig på sidan bredvid henne och såg in i de blå ögonen. Hon lutade sig fram och kysste hennes läppar.
”Tack”, sa hon. Niamh log.
”Vet du vad? Jag är väldigt glad att du kommit hit.”