Under ytan, Del 6

Minibussen körde ner för grusvägen och stannade framför huset. Georgie reste sig ur solstolen och gav Sam en kram och puss på kinden.
”Hej”, sa han. ”Så du är uppe. Har du sovit gott?”
”Ja, jättegott. Niamh väckte mig.”
”Gjorde hon?”Han rynkade pannan. ”Jag sa ju att hon inte skulle väcka dig.”
”Jaså?”
”Georgie, bara så du vet… Jag tror Niamh är lite av en förförerska. Hon verkar ganska intresserad av sex.” Hon skrattade.
”Okej, mamma. Jag ska akta mig för fallande kokosnötter och förförerskor.”
”Det är bra gumman lilla”, flinade Sam. ”Och jag antar att du inte har ätit någon frukost?”
”Nej, mamma. Ingen frukost heller. Men jag har duschat.”
”Alltid något. Då hämtar vi upp lite frukost på vägen. Jag har redan hämtat upp dina grejor och kollat allt.” Hon tittade in genom bakluckan och såg sin dykarutrustning ligga där bredvid hans. Hon klappade förtjust i händerna.
”Sam, jag älskar dig.” Han pussade henne på kinden.
”Tack älskling, men du vet väl att jag är gay?”

De hoppade in i bussen och den skumpade iväg uppför backen. Hon såg ut genom fönstret. Först var djungeln tät och hon skymtade bara havet då och då genom vegetationen, men sedan glesnade det ur och sanden bredde ut sig. Uppe på en kulle låg hotellet med jättepoolen som Niamh hade pratat om.
”Våra konkurrenter”, sa Sam och nickade mot det stora området bakom staketet. ”Men de siktar mest in sig på barnfamiljerna. Och vi siktar mest in oss på de övriga, så det verkar funka bra för alla ändå. Jag har förresten frågat min kompis Michael om han ville hänga med oss idag.”
”Jaha?” Hon såg frågande på honom.
”Ja?”, sa han med sin oskyldigaste röst. Georgie blev genast misstänksam.
”Och vem är Michael? En dejt?”
”Nejdå, en kompis bara.”
”En potentiell dejt?”
”Nej, inte alls. Han har fru och barn.”
”Varför känns det som det är något du inte berättar?” Hon spände ögonen i Sam.
”Alltså, jag tänkte bara.. Michael har en dykarskola här. Han instruerar turisterna och kör ut dem till fina ställen.”
”Jaha? Tror du att jag har glömt bort hur man dyker?” Sam skrattade.
”Nej, inte alls. Tvärtom. Michael har sagt förut att han skulle behöva lite hjälp för grupperna har blivit större.” Nu trillade tioöringen ner för Georgie.
”Ska jag förstå det här som att du har skaffat mig ett jobb Sam?”
”Nej nej, alltså, jag tänkte bara att ifall att… alltså.. om du…”
”Om jag skulle bli rastlös inom tre dagar och behöva nåt att göra?” Han skrattade.
”Ja, ungefär så.”
”Du har förstås rätt som vanligt”, sa Georgie. Sam pustade ut.