Under ytan, Del 7

När Georgie kom hem framåt eftermiddagen hade hon fått ett jobb. Det skulle bara vara två dagar i veckan så det kändes inte särskilt betungande. Dessutom var det ett jobb där man fick lära människor att dyka, vilket var det roligaste hon visste. Om två veckor skulle hon få gå en kurs för att utbilda sig till instruktör. Det var hon och två killar som också skulle jobba för Michael som skulle gå kursen. Hon log åt tanken att hon hade oroat sig lite för att hon kanske skulle få långtråkigt. Det verkade inte som att det skulle hända.

Hon sjönk ner i samma stolstol som hon hade suttit i på morgonen när Sam hade kommit och hämtat henne. Då hörde hon motorljud och en vespa svängde in framför huset.
”Hej”, sa Niamh och tog av sig hjälmen. Hon satte sig i stolen bredvid Georgie. ”Har du haft en bra dag”, undrade hon.
”Jättebra. Jag har dykt med Sam och Michael. Och så har jag fått ett jobb med.”
”Dyker du? Vad har du fått för jobb?”
”Som dykinstruktör.”
”Det var som tusan. Jag dyker också. Jag fotar.”
”Undervattensfoto?”
”Mm. Vill du se?”
”Absolut.”
”Vänta.” Niamh hoppade upp ur stolen och försvann in i huset. Georgie hörde hur hon tog trapporna med lätta steg. Strax var hon tillbaka igen med ett stort album. Hon flyttade sin stol tätt intill Georgies och satte sig igen. Hon slog upp albumet på armstödet mellan dem. Georgie spärrade upp ögonen. Niamh hade fotat vid ett vrak som verkade ligga ganska grunt för den ljusa vattenytan lyste upp bilderna och vraket såg ut att omfamnas av koraller och fiskar.
”Häftigt”, sa Georgie. ”Är det härifrån?” Niamh nickade.
”Jag kan visa dig det nån dag om du vill.”
”Gärna.”
”Jag är lite hungrig nu”, sa Niamh och slog ihop albumet. ”Har du ätit?”
”Nej, jag har inte ens handlat nån mat. Finns det nån affär i närheten?”
”Den närmaste är uppe vid hotellet. Men du kan äta med mig. Jag har just handlat.” Hon plockade upp en kasse ur korgen på vespan.
”Tack, gärna. Jag lovar att bjuda igen nästa gång.”