Under ytan, Del 15

Det hade varit samma sak tre dagar i rad. När Georgie kom hem dröjde det bara någon kvart innan Niamh kom in och lade sig på sängen. Den här gången satt hon och pratade med sina föräldrar i telefon när Niamh gläntade på dörren. Då försvann hon snabbt iväg igen. En timme senare hade hon fortfarande inte kommit tillbaka. Georgie gick bort till hennes rum och knackade på.
”Ja?”, svarade en röst. Hon öppnade och tittade in. Niamh satt på sängkanten med rödgråtna ögon. Georgie kände hur det sög till i hennes bröst. Hon satte sig bredvid Niamh och lade armen om henne. Niamh torkade bort tårarna med handen och försökte le.
”Pratade du med dina föräldrar”, undrade hon.
”Ja.”
”Jag hade en pappa en gång. Han var i och för sig inte mycket till pappa, men jag kallade honom det ändå.”
”Vad hände?”, undrade Georgie.
”Jag hittade en flickvän. Och jag var så otroligt lycklig. Men pappa sa att jag inte behövde höra av mig till honom igen förrän jag hade dumpat henne. Men jag ville inte dumpa henne. Jag älskade henne. Det var första gången i mitt liv som jag träffade någon som verkligen förstod mig. Eller, jag trodde det då i alla fall.”
”Lämnade hon dig?”
”Ja. Fast pappa trodde att jag äntligen hade fått lite vett så han dök upp för att fira. Jag sa att jag aldrig ville se honom igen.”
”Åh. Men du.. han kanske behöver lite tid?”
”Det går tyvärr inte”, sa Niamh och log sitt falska leende igen. ”För han dog förra veckan.”