Under ytan, Del 3

Sam och Georgie öppnade minibussens baklucka och lyfte ut hennes resväska, ryggsäck och alla shoppingkassarna. Hon tittade upp mot det stora trähuset. Det såg lite skabbigt ut jämfört med Sams nybyggda lyxlya, men det låg fint vid stranden, omgärdat av höga palmer.
”Du får se upp när du går här”, sa Sam. ”Om du får en av de där kokosnötterna i huvudet så finns det ingen Georgie mer och vem ska jag då shoppa åt?”
”Tack för omtanken. Jag ska se upp.”

En muskulös kille med rakat huvud, blå shorts och vitt linne kom ut ur huset. Han tog av sig solglasögonen och sträckte fram handen.
”Hej, du måste vara Georgie. Jag är Nico. Det är jag som sköter min morbrors hus.” Nico skakade också hand med Sam. ”Tjena Sammy. Läget? Kom så ska jag visa er rummet. Michaela flyttade ut för en timme sen så jag har precis hunnit städa upp.”

De gick uppför en knarrande trätrappa och Nico öppnade dörren till höger. ”Här är sovrummen. Ni är fyra på den här våningen: du, Ingrid, Niamh och Steve. På andra sidan trappan ligger köket och vardagsrummet. Och på undervåningen bor jag, Corey och Francesca. Egentligen hade vi en tjejvåning och en killvåning först, men Francesca blev lite osams med Niamh så hon bytte med Steve.” Georgie försökte notera alla namn men Nico pratade så fort på sin brutna engelska att det enda hon hann uppfatta var att någon hette Ingrid.
”Är Ingrid också svenska”, undrade hon.
”Nej, hon är från Danmark”, sa Nico. ”Det verkar inte vara någon hemma just nu, men du får träffa dem ikväll. Här är ditt rum.” Nico sköt upp den gröna trädörren i slutet av korridoren och de tittade in i ett ljust rum med sluttande tak. Där fanns en säng, en byrå och ett klädskåp. I övrigt var det tomt. Georgie log. Det såg fräscht ut och det var större än hon trott.
”Vi skaffar dig en ny madrass”, sa Sam som såg med skeptisk min på den fläckiga madrass som låg på sängen. ”Och så måste vi inhandla lite mysfaktor!”
”Sam är mycket för det här med mysfaktor”, sa Nico och log. ”Jag visste inte ens vad det var innan han flyttade in.”
”Det vet han fortfarande inte”, viskade Sam.