Insiktshistoria 1

I Skorpans utmaning uppmanade vi läsarna att skicka in sina insiktshistorier: När, var och hur insåg du att det var kvinnor som gällde för dig? Här kommer den första insiktshistorien, från signaturen Babs. Ni andra har fortfarande knappt två veckor på er att skicka in er berättelse till oss!


Jag är född 1957 och under min uppväxt så fanns det ingen öppen debatt om sexualitet över huvudtaget. Så småningom kom filmen "Nyfiken Gul" 1967 och det blev ett väldigt rabalder om hur snuskig filmen var och att den nog borde förbjudas. Det man tog in som barn blev då att sex var fult och skamligt. Nästa "konstighet" som jag blev medveten om var att det fanns Homofiler, bara ordet och på det sätt det uttalades på gjorde att man förstod att det var något som var om möjligt ännu sämre än sexualitet. Jag förstod inte vad det var men antog att det hade att göra med "fula gubbar". Alltså rättning in i de normala leden och så förblev det. Flickor skulle drömma om att vara prinsessor och pojkar skulle utföra hjältedåd. När jag sov över hos en tjejkompis som hade flyttat, jag tror att vi var runt 11 år, så sov vi på golvet i deras vardagsrum. Hon föreslog att vi skulle leka vuxna, alltså man och kvinna. Vi gjorde så och där låg vi och kramades och pussades och det var mycket angenämt.

Ett par år längre fram så skulle alla vara med killar och jag tänkte att det måste ju jag också, det var hela tiden så mycket som jag var tvungen att bevisa för mig själv och för omgivningen. Jag var ingen normal tjej på något sätt, min pappa var invandrare vilket var mycket ovanligt på 50-talet, han blev senare mycket sjuk och dog när jag fortfarande var en tonåring. Min mamma arbetade heltid medan mina kompisar hade mammor som var hemma hela dagarna.
När jag kände att jag nog mer tände på tjejer så var jag runt 15 år, men jag trodde att jag var helt ensam om det i hela världen. Jag var tillsammans med en kille och tänkte att det var enklare att fortsätta på det viset. Jag hade inte kunskap om att det fanns ett annat sätt att leva.

Vi förlovade oss och så småningom gifte vi oss, barn skaffade vi oss i ganska rask takt. Vid 18-års ålder var jag redan 2 barns mamma. Nu efteråt så undrar jag om jag inte överdrev en aning för att verka normal. Förhållandet höll i 15 år men det var aldrig ett riktigt bra förhållande.
Vid den tidpunkten hade jag mycket väl förstått vad jag hade för läggning men jag hade ingen att prata med och jag kännde ingen som var lesbisk. Dessutom ville jag inte skada mina barn som mådde väldigt dåligt av skilsmässan. Ett par år senare gifte jag om mig med en av mina bästa vänner och vi har skaffat två barn till. Men han har ingen aning om att jag längtar efter en kvinna.

För en månad sen hittade jag flator.se på nätet. Jag har äntligen en egen dator tack och lov. Jag gick in som medlem och beskrev mitt öde och att jag inte har för avsikt att lämna min man eftersom han fortfarande är min bästa vän.
Döm om min förvåning när jag får ett mail samma dag från en kvinna som är i samma situation som jag. Vi har idag ett förhållande och det känns så bra, jag har aldrig i mitt liv upplevt en sådan lycka som jag gör med min Vackra. Bara detta att få smeka en kvinnas mjuka kropp, hålla hennes händer i mina gör mig alldeles varm. Och det är så skönt att ingen ställer krav på den andra utan vi bara njuter av varandra.
Vad som kommer att hända i framtiden vet vi inget om men än så länge är allt bara härligt.

/Babs