Insiktshistoria 7

Den sjunde insiktshistorien i Skorpans utmaning kommer från signaturen Sara!


Jag var runt tjugo.
Sent kan tyckas men det har också sin historia och har inte med detta att göra.
Vi träffades på en fest på handels. Han hette Birger, ett djävla namn på killen som skall deflorera dig, jag vet, och han tog mig. Med på bio tog han mig. Med till sin studentlya tog han mig och sedan vidare till sin säng där han tog mig och min oskuld. På morgonen tog han mig också, men då var det till min buss. Puss och tack och hej. Jag hörde aldrig ett ljud mer från honom. Jag funderade ett tag över honom och över det som hänt. I ärlighetens namn var det en upplevelse som passerade fullständigt spårlöst. Var det inte mer än så?

Nyfikenhet och nu var det jag som tog. Killar var så lättlurade och okomplicerade. Det tog inte lång tid att lära sig koden. Samma kod för alla. Det blev många, många fler än jag kan minnas, fler än jag vill minnas. Med några få undantag blev domen underkänd och resultatet en tomhet jag inte förstod.

Jag var tjugofem.
Hon hette P. Hon tog mig. Med storm. En tromb som drog mig med, blåste mig tom på allt utom henne. När jag förstod vad som hänt hade hon redan blåst vidare. Det tog ett tag för mig att samla ihop det som sprängts i bitar i vinden. Jag tog det jag inte ville inse och låste in det i ett rum, långt in, längst in. Sedan började jakten igen.

Så bekvämt och lätt att lura sig själv när sanningen är jobbigare än lögnen.
Sanningen pockade av och till på uppmärksamhet. Jag vände den ryggen. Ville inte ha den. Var rädd för den. Den hade visat sig redan på gymnasiet och hade Hon varit av samma sort som jag så hade historien sett annorlunda ut förmodar jag.

Jag var trettiotvå.
På en fest damp hon ner i en soffa. En främling. Ett kort ögonblick möttes våra blickar.
Ett kort ögonblick som utan förvarning sprängde dörren till det låsta rummet och skickade mig rakt in i ett svart hål som slukade allt jag var. När ljuset kom igen var det dags att än en gång samla ihop bitarna. Det var dags att inse, att erkänna och acceptera. Hon var borta för längesedan och hade inte en aning om vad som hänt.

En jobbig tid.
Full av frustration och ångest men också av lättnad.
Som att leva en andra pubertet med osäkerhet, desperata förälskelser, besvikelser och snedsteg. Att bygga upp en ny identitet och hitta en ny grund att stå på.

/Sara