Insiktshistoria 2

Nästa insiktshistoria i Skorpans utmaning kommer från Moa! Skicka in din egen berättelse till 5flator@gmail.com.


När jag var 13 år blev jag kär i en tjej för första gången. Jag förstod inte då vad det var som hade hänt med mig, eller innerst inne hade jag nog alltid vetat. Men alla dessa känslor av den starkare versionen var nya, jag visste inte hur jag skulle reagera. Allt i mitt liv blev till en enda stor röra. Jag kunde inte vara i samma rum som henne utan att tappa luften, bli helt röd i ansiktet, babbla om något för att verka upptagen, leta efter närmsta utgång, you name it! Att vara i skolan var därför en plåga och jag fick göra allt i min väg för att inte vara i hennes närhet. Jag ville ha henne så långt ifrån mig som möjligt, fast samtidigt så nära som det bara gick.

Vi gick i parallellklass och hade nästan alltid raster samtidigt. Eftersom vi hade gemensamma kompisar så umgicks våra ”gäng” dagligen och det gjorde verkligen inte saken bättre. Att se in i hennes vackra bruna ögon när hon pratade med mig fick mig nästan att svimma. Hennes oemotståndliga läppar som log emot mig. Hennes långa mörka hår som slingrade sig ner för hennes rygg. Hon hade mig fast. Jag var som förtrollad.

Åren gick och jag lärde mig med tiden att kunna hantera olika situationer. Jag kunde sitta bredvid henne utan att agera på ett konstigt sätt. Jag kunde prata med henne som om det var vem som helst. Jag lärde mig helt enkelt att stänga av alla kännslor. Det var naturligtvis väldigt smärtsamt och jag mådde ofta dåligt över att behöva spela någon annan när jag var runt omkring henne. För jag ville ju inget hellre än att berätta hur mycket hon betydde för mig, eller hur vacker jag tycket att hon var.

När vi skulle gå ut 9:an så tänkte jag att jag äntligen skulle få börja om på nytt. Slippa alla dessa känslor och att allt skulle bli som vanligt. Jag trodde att jag skulle få känslor för någon kille när vi började gymnasiet och att den här ”fasen” skulle gå över, men gud så fel jag hade. Jag fick reda på att vi skulle gå samma linje, i samma skola, och i samma klass. Min värld föll i bitar.

Under sommaren spenderade jag mina dagar instängd på mitt rum funderandes på hur mitt liv hade blivit. Jag var upp över öronen förälskad i en person, som råkade vara en tjej. Betydde det att jag var lesbisk? Efter att jag länge studerat mitt liv bit för bit och föll allting på plats. Jag hade aldrig haft känslor för en kille, medan jag ofta hade speciella känslor för tjejer. Att jag faktiskt hade varit lite småkär i många av tjejerna i min klass. Jag sträckte på ryggen, tog ett djupt andetag och sa för mig själv, jag är gay. Det var även den sommaren som jag bestämde mig för att berätta för mina tre nästa tjejkompisar att jag inte gillade killar. Vi var ute och festade på ”stan” och vi började prata om sexuella läggningar och om man nånsin hade tvivlat på sin. Mina tre tjekompisar sa då , till min stora förvåning, att dom hade varit osäkra på vart dom stod. Två av dom sa till slut att dom var rätt säkra på att dom var bi , och den tredje sa att det bara hade varit en fas. Jag berättade då att jag själv var ganska säker på en sak, att jag inte gillade killar. De tog det så bra som man bara kan önska och sa till mig att de skulle stå vid min sida igenom allt, vad mer kan man begära!?

Sen när vi började gymnasiet visste jag inte hur det skulle bli att behöva gå i samma klass som henne i 3 år. Dessutom skulle jag gå med bara tjejer, 12 snygga tjejer för att vara exakt. Alla flators dröm? Skulle jag verkligen klara av det, eller skulle det börja om på nytt och bli lika jobbigt som det var när vi gick i 6:an? Det återstod att se.

Jag kan ju säga nu i efterhand att det har gått hur bra som helst med min resa och med min klass. Jag har kommit ut till fler än jag någonsin trodde att jag skulle göra så här fort, jag har äntligen hittat mig själv och mår bättre är någonsin! :)

Hälsningar Moa