Insiktshistoria 9

Insiktshistoria nummer nio är inskickad av signaturen Leia.


Jag var sju år då jag klippte av mig mitt långa hår. Min bror stod och grät när lockarna föll. Jag vägrade kjol. Gömde byxorna hos kompisen så att jag kunde byta kjolen mot byxor innan skolavslutningen.

Jag var åtta år och gjorde pepparkakshjärtan och skrev min frökens namn på dem. Inget konstigt med det. Alla är väl kära i sin fröken. Eller kände mina tjejkompisar i klassen likadant?

Under hela mellanstadiet lekte jag med killarna och några likasinnade tjejer. Det var jag som alltid klättrade högst. Byggde dom bästa slangbellorna. Jag kom bra överens med killarna i min klass. Men de i parallellklasserna tyckte mest att jag var konstig. Började leka mer med tjejerna i klassen i 6:an. En dag när jag kom hem till A och tittade in i hennes rum så såg jag A och Å ligga på sängen och hångla. Jag blev ställd och bara gick därifrån. Senare när jag frågade tjejerna om det så förnekade båda att det ens hade inträffat. Jag började bli intimare med killar. Mest att man tog på varandra och så. Var nyfiken men fattade inte varför killarna tyckte att det var skönare än vad jag tyckte att det var. Trodde att det var så det skulle vara. Sommarlovet till 8:an så fick jag följa med Å till deras landställe i skärgården. Det var då det pirrade till. Jag tyckte att hon var så otroligt vacker. Jag ville sitta på klipporna och bara hålla om henne. Jag ville berätta för henne vad jag kände, men jag vågade inte. Behövde få mina känslor utredda för jag förstod inte då att jag var förälskad. Men jag stängde in allt jag kände och ville inte kännas vid eller ens bearbeta mina tankar.

Blev tillsammans med killar istället. En av killarna hade haft erfarenhet av att vara med en annan kille. Han ville att jag skulle prova att vara med en tjej, vilket jag tyckte var dumt. Han vill för övrigt ta åt sig äran för att det var han som fick mig att bli den jag är idag. Jag säger det igen: det är inte din förtjänst. Förbrukade ganska många killar. Mer killar än vad jag borde eller ens mår bra av. Men så var det. Jag var aldrig förälskad i någon kille. Det var mest kompisar som man hade sex med.

När jag senare flyttat hemifrån och börjat träna kampsport så hände det igen. Jag skulle hjälpa en tjej att träna inför en gradering. Vi tränade ofta och hårt. Då slog åskan ner i mig. Hon var så fin så underbar. Åh, vad jag ville ha henne. Undrade vad det var som händer med mig. Vågade inte nu heller varken visa eller berätta vad jag kände. Började förstå att jag var bisexuell eller var jag det? Jag var så osäker. Visste vad jag kände, men var det verkligen så. Var så förvirrad. Jag är bi, nej det är jag inte. Visste varken ut eller in.

Några killar senare dejtade jag en kille i vår träningsgrupp samtidigt som jag slängde långa blickar efter en annan tjej på träningen. Åh, S var så himla fin. Han berättade för mig att S är bi. Va, kan det verkligen vara sant? En dag ville hon att jag skulle hjälpa henne att göra slingor i hennes hår. Hon kom hem till mig. Mina ben darrade och händerna skakade. Men jag varken vågade göra något eller ens säga något. Tiden gick och hon flyttade. Vi förblev vänner och hade fortfarande kontakt.

Jag hade börjat dejta en ny kille när S skulle ner hit och gå en kurs. Jag erbjöd henne att hon kunde bo hemma hos mig. Vi var och tränade och efteråt åkte vi hem några till mig och snackade en stund. När nästan alla hade gått och bara exet var kvar så sa jag till honom att jag hoppar in i duschen nu, kan du var så snäll och be S komma in och duscha med mig. De pratade en stund och han gick hem. Då kom hon i duschen till mig. Åh, det är sant nu står vi äntligen här nakna tillsammans. Jag tvålade in henne. Äntligen fick jag röra vid en annan tjej. Jag var så lycklig. Vi duschade, vi myste, vi dansade tryckare, vi sov sked. Det var underbart och jag var kär. Jag är bi eller är jag? Jo visst fan är jag det.

Min kille sa att han också var bi. Det var ju kanon, då förstår han ju mig, tänkte jag. Han ville träffa en kille för att se hur det var. Visst, gör det, tyckte jag. Men inför hans träff fick han kalla fötter och drog sig ur. Då kom också ultimatumet till mig: Du måste välja S eller mig. Fegisen som jag var så valde jag honom.

Tiden gick och mina tvivel kom tillbaka. Är jag verkligen bi eller? Locket hade lagts på, Det var inte okej att prata om homosexualitet längre. Vi fick två barn tillsammans och allt var frid och fröjd tills minsta barnet var tre. Då berättade han att han hade gjort en sida på qruiser där vi som par sökte andra par. Sidan hade varit aktiv ett tag. Först tyckte jag att det var okej för jag fick äntligen bejaka den jag är. Men jag var inte helt ärlig. För jag ville egentligen inte ha ett par. Jag ville ha en tjej. Men tänkte att det går nog att ordna ifall jag går med på par.

Vi träffade några par över en öl eller middag fast inget mer hände med några av paren. Till slut skaffade vi egna sidor. Vi skulle söka på varsitt håll och vi skulle få träffa andra utan att den andra var med. Jag träffade en tjej som jag ville träffa mer som vän. Det gick bra tills jag som vanligt blev störtförälskad. Då tog han tillbaka att jag skulle få träffa henne. Jag gav honom tillåtelse att träffa både tjejer och killar. Då skulle jag få träffa henne igen. Tills jag skulle iväg. Då tog han tillbaka allt. Förälskad som jag var träffades vi i smyg. Jag kunde inte hålla mig borta ifrån henne. Det gick bara inte. Fick ett nytt chefsjobb och levde dubbelliv. Mådde hur dåligt som helst och jag sprang in i väggen med full kraft. Bad om skilsmässa och flyttade. Jag och tjejen kunde äntligen vara tillsammans och ja, jag är bi.

Idag tre år senare har jag barnen varannan vecka och den andra veckan bor flickvännen här. Och jag är inte längre bi. Nä, jag skulle inte kunna tänka mig att vara med en kille något mer. Jag är homosexuell. Äntligen vet jag vem jag är. Synd bara att det tog sån tid och att man skulle hinna fylla 40 år.

/Leia